annat än skönlitteratur (utgivningsår inom parentes)

Tillbaka till boksidan

Joan Didion: Kalifornien - Min historia (2006). Drömmen om Kalifornien är i vår kultur nästan lika stark och levande som drömmen om Amerika. Men Kalifornien är inte det land av solsken och frihet det framställs som, och har egentligen aldrig varit det. Boken ger en bild av hur den kaliforniska livsstilen är en schimär, på väg att kollapsa under trycket av den stora gemensamma livslögnen. Joan Didion berättar om det som vi gärna glömmer när vi ser framför oss Kaliforniens soldränkta stränder och en känsla av optimal frihet. Om den utbredda fattigdomen och klassmotsättningarna, och om hur landet utnyttjats av de spekulativa. I Kalifornien finns den högsta andelen fängelser i USA:s delstater, en utbredd fattigdom i alla etniska grupper, en historia av slumpmässig och grym mentalvård, och en skenande hög arbetslöshet där hundratusentals jobb försvunnit på senare år. Det är en annan bild än den vi är vana vid att se.

Peter Gärdenfors: Den meningssökande människan (2006). Boken handlar om vårt ständiga sökande efter livets mening. Så kan man uppfatta hans bok. Men den handlar om så väldigt mycket mer, och framför allt hur och varför människan strävar efter mening. Han jämför oss med djuren och förklarar varför vi människor är annorlunda än djuren, eftersom de inte kan se sig själva utifrån och inte tänka utanför nuet och rummet. Människan däremot har en fantastisk förmåga till själreflektion och den ger oss både bekymmer och glädje. I vår moderna tid är oron för framtiden alltmer framträdande, och en börda för oss, kanske på grund av den alltmer fragmentariserade värld vi lever i. I boken ger han förklaringar till hur vi tänker och reagerar. Det är lättläst, lättsamt och på högsta allvar men både roligt och tankeväckande att läsa.

15 april 2006:

Mustafa Can: Tätt intill dagarna (2006). Har jag älskat en främling? Den frågan ställer sig Mustafa Can när hans mor dör i början av 2005. Han älskar henne, så som ett barn älskar sin mor, men han tycker sig inte känna henne. Vem är hon, hans mor? Om sökandet efter sin mors identitet och liv handlar hans debutbok. Mustafa Can har skrivit en innerlig och varm bok om sin mor Güllü Can, född i en by i Kurdistan i slutet av 30-talet och död i Skövde i vår tid, i en annan värld. Så mycket kärlek som strömmar ut från dessa sidor gör mig rörd och jag grips av hans historia om för mig okända människor. Ändå är den så vardaglig i all sin storhet. Vi kan alla förstå de känslor han speglar i sin öppenhet, de är inte märkvärdiga. Hans undran över vem hans mor egentligen är delar han med många vuxna barn vars föräldrar gått bort utan att lämna svar på alla frågor, frågor som ofta inte ställs förrän det är för sent. Detta är en både viktig och gripande berättelse.

Karina Ericsson Wärn/Lotta Kühlhorn: Vardagslyx (2006). Dyra dofter eller hotell hemma? Kanske både och. För den som värnar om vardagslyxen finns ingen anledning att välja, allt är tillåtet. Att unna oss vardagslyx tycker Karina Ericsson Wärn och Lotta Kühlhorn att vi ska göra. Bryt slentrianen och ge dig själv en lyxficka i vardagen uppmanar författarna, som till exempel hotellfrukost eller en utelunch med livskamraten mitt i veckan. Boken är en av många trendböcker i vår tid, böcker som handlar om fokusering på dig själv, både i det yttre och i det inre livet. Den här känns dock mer som en samling veckomagasinsartiklar i ämnet, men förpackade mellan hårda pärmar och är kanske mest en presentbok till den som redan har allt. Men lite kul är den.

4 mars 2006:

Barbara Ehrenreich/Arlie Russel Hochschild: Global Women (2002). Fattiga kvinnor i tredje världen kommer till de rika västländerna för att arbete som pigor och barnpassare, kvinnor som ofta har en egen familj där hemma som tas om hand av släktingar eller anställda barnpassare. Oftast är de här kvinnorna illegala immigranter och saknar rättsligt skydd i landet där de arbetar, givetvis till extremt låga svarta löner. Men de gör det för att de tjänar mer på det än att stanna kvar i hemlandet och arbeta där. Journalisten Barbara Ehrenreich och sociologen Arlie Russel Hochschild har gjort en studie av de här kvinnorna, deras arbetsvillkor och speciella livsbetingelser, och intervjuat en lång rad av dem, både i USA och i Europa. Det är läsning som bekräftar bilden av hur väst utnyttjar tredje världen, så att enskilda inidivder kommer i kläm i försöken att ge sina familjer ett drägligt liv.

Jared Diamond: Undergång (2005). Detta är en odyssée genom historien, med syftet att påvisa vad som orsakar samhällens undergång. Boken är en tegelsten på över 600 sidor men ytterst lättläst för den historiskt intresserade. Med hjälp av ett antal historiska exempel, som beskrivs ingående, förklarar Jared Diamond för oss vad som får ett samhälle att gå under. Han utgår från fem faktorer: miljöförstöring, klimatförändringar, fientligt inställda grannar, vänskapligt sinnade handelspartners och samhällets reaktioner på sina miljöproblem. Det är en fascinerande bok han skrivit, professor Diamond, med en elegant formulerad och framförd teori. Den ger ett helhetsgrepp av ämnet och stora mängder kunskap. Det jag tycker mest om med den är att han gör historien så mycket mer begriplig genom att sätta in de enskilda händelserna i förklarande sammanhang.

4 november 2005:

Lars Våge, Erik Stattin, Gunnar Nygren: Bloggtider (2005). En liten bok med mycket innehåll. För den som vill veta mer om bloggar är boken en mycket bra informationskälla. Den är emellertid tunn för att vara en bok, bara hundra sidor, och känns därför snarare som en del av en bok. Jag skulle gärna sett ytterligare några kapitel om bloggarnas kultur och innehåll.  Samtidigt kan det säkert ha varit svårt att skriva om eftersom förändringar sker snabbt och uppgifter snabbt blir inaktuella.

Staffan Schöier/Stefan Wermelin: Hasse&Tage (2005). Vi som växte upp med HasseåTage, som levde med och minns alla Lindemän, Mosebacke Monarki, 88-öresrevyn, Spader Madame och alla filmerna, vi har verkligen fått något att glädjas åt. Staffan Schöier och Stefan Wermelin har nu samlat all kunskap, historien om Hasse Alfredsson och Tage Danielsson, och massor med  bilder i sin nya bok. Det är ren glädje att bläddra i den, läsa här och där (eller lika gärna från pärm till pärm) och minnas allt det där roliga de gett oss.

Dilsa Demirbag-Sten: Stamtavlor (2005). Det finns inte mycket positivt att säga om livet som kurd i Turkiet. Dilsa Demirbag-Sten skriver om machomän som föraktar kvinnor och dödar dem som inte sköter sig, om det slitsamma och utslitande arbete som unga kvinnor tvingas utföra, om fattigdom och förtryck. Det är verkligheten för kurdiska kvinnor, både för drygt 30 år sedan när hon var ung, och i dag. Hon berättar om sin kurdiska bakgrund i sin nya bok Stamtavlor. Hon lever med två kulturer i sitt liv, den kurdiska från den tidiga barndomen och den svenska från uppväxten och vuxenlivet. Hon finns i båda, men också mellan dem.
Den här boken är viktig både för att den ger intressanta och välskrivna bilder av det kurdiska livet, men framför allt för att den kan ge oss en betydligt större förståelse av livsvillkoren för kurder, både här i Sverige och i deras hemland Turkiet. Vi får förklaringar till kulturkrockar, begreppet heder och hedersmord, den politiska förföljelsen och det som kurderna fått utstå.

Jenny Diski: Främling på tåg (2005). I sin essäliknande betraktelse över livet har hon valt tågresande i USA som plattform, som utgångspunkt för sina tankar om livet. Hon röker sig genom två långa tågresor, från kust till kust, och åter. Flera dagar spenderar hon på tågen, tillsammans med medresande främlingar. De tillfälliga bekantskaperna blir ibland intima vänner för en stund, vänner som sedan kan lämnas med en diskret vinkning på en station. I den bubbla som tåget utgör susar hon fram i Amerika.
Det är en skarpsinnig hjärna som delger oss denna reseberättelse, men försedd med både humor och stor fantasi, och en behaglig distans till sig själv och omvärlden. Jenny Diski har skrivit en samtidsskildring som är spirituell och underhållande men som samtidigt ställer krav på läsarens uppmärksamhet.

September 2005:

Göran Hägg: Välfärdsåren  (2005). Detta är den mest intressanta och faktiskt roligaste historiebok jag läst. Rolig i meningen humoristisk ska man kanske inte kalla den, men Göran Hägg har skrivit en riktigt underhållande bok om vår svenska historia mellan åren 1945 och 1986. Jag gillar hans bok av flera skäl, och ett är hans stora kunskap och förmåga att förmedla den i skrift. Dessutom är detta en bok som ger mig sammanhang och helhet. Det är mitt liv den handlar om, den tid jag växte upp från 50-talets mitt och framåt, och de närmaste åren före som ger mig en bakgrund till den tiden. Nu förstår jag betydligt bättre varför vi levde som vi gjorde, varför människorna tyckte och tänkte som de gjorde och vad som formade våra liv då.
I sitt berättande använder han sig själv som motor.  Genom sin egen familjs historia får vi mikronivån och med de stora politiska skeendena får vi makronivån. Däremellan finns samhället, det som är vi alla människor som lever i förhållande till varandra även om, som han konstaterar, ingen lever ett normalt liv eftersom alla liv är unika. Denna attityd är en del av hans berättarstil. Han skriver fängslande och med ibland riktigt bitska kommentarer. Det gör att detta inte alls är någon neutralt hållen lärobok, tvärtom. Men hans personliga åsikter höjer bokens värde avsevärt och bidrar till att man nog gärna sträckläser den. Och det är bok späckad med väl underbyggda fakta, tro inget annat.

Mark Kurlansky: 1968 – De gränslösa drömmarnas år (2005).  Detta är en fantastisk bok, både rolig att läsa och som väcker väldigt mycket minnen. I boken håller sig författaren till en både kronologisk och geografisk ordning, och börjar med Vietnam i januari, och fortsätter världen över, med Pragvåren, sommarolympiaden och det amerikanske presidentvalet, ända fram till slutet i december. Hela tiden har han en berättarton där han ställer sig själv i bakgrunden. Han utgår från både litteratur, tidningsartiklar och nyhetsinslag i tv och radio. Dessutom har han gjort flera intervjuer med dem som var aktiva under det här året. När man ger sig på att skriva om sin egen ungdoms historia kan det var lätt att romantisera, att göra det mer spännande eller mer oskuldsfullt än det verkligen var. Den fällan faller han knappast i, utan det är med saklighet och klarsyn han ser orsak och verkan.

Fredrik Warberg och Jörgen Larsson: Rik på riktigt (2005). Tänk att vi människor aldrig riktigt slutar drömma om att bli rika på pengar. Trots att vi så väl vet att ingen lycka kan köpas för pengar, bara bekvämlighet. Det som är så bra med den här boken är att när jag läser den så inser och känner jag att det faktiskt är möjligt. Det handlar om att förstå vad som verkligen är värdefullt i livet och se förbi de gängse dolda hindren, det som vi tror att vi måste bara för att alla andra gör så och för att vi länge gjort så. Vi tror ju gärna att vi måste jobba heltid för att ha råd att bo som vi vill och köpa allt möjligt vi vill ha, till exempel alla de där tidsbesparande apparaterna som hemmet snart svämmar över av och all färdiglagad snabbmat vi stoppar i oss. Men om vi jobbar mindre, får mindre pengar i plånboken men mera tid kanske vi inte behöver allt det är som ska spara tid åt oss. Så kan man se det. Och kanske skulle färre drabbas av stress och utmattning då.

Anders Johansson: En dröm om Småland (2005). Småland förknippar vi gärna med det gamla Sverige, bondelandet, torpens och de steniga tegarnas land. Här finns vår gamla historia, omskriven i litteraturen i till exempel Vilhelm Mobergs utvandrarepos. Till honom anknyter också Anders Johansson i Kalmar i sin nya bok men med utgångspunkt i dagens värld. Det är essäer som alla kretsar kring livet och naturen i Småland. Anders Johansson bilder i kombination med ett poetiskt och eftertänksamt språk är det som ger boken spänst och liv och får mig att läsa den med glädje. Den andas respekt för förfäder och deras gärning men också för naturens eget landskap. Han är en forskare i sin numera småländska hembygd som också lyckas ge ord åt det liv som inte levs här längre men som gett spår in i vår egen tid.

Björn Axel Johansson: De första fotograferna (2005). En fotobok nästan helt utan fotografier, det känns lite märkligt, men blir under läsningen helt förståeligt. I den här boken berättas om fotografins allra första trevande försök för 165 år sedan, och från denna tid finns så gott som inga fotografier bevarade till eftervärlden. Jag gillar Björn Axel Johansson bok, främst av två skäl, utöver att han har gripit sig an ett intressant ämne. Det ena är att han hela tiden sätter in det lilla i ett större sammanhang. Han berättar om i vilket samhälle som den här tekniska uppfinningen utvecklades, vilket hinder som uppstod på vägen och vad som underlättade, vilka grogrunder som fanns för dess spridning. Det andra är hans mycket inlevelsefulla berättarstil som gör det här till en lättläst och fängslande bok. Berättelsen har till sin stil nästan romanens form, men inte alls till sitt innehåll. Tidskänslan är stark, uppenbarligen tack vare författarens stora kunskap om den här tiden, och bärs upp av en medveten dramaturgi.

Cecilia Torudd: I huvudet på en gammal hagga (2005). Med ensamma mamman blev hon en stor kändis som tecknare och berättare när hon satte fingret på det vanliga vardagslivet för en stor men sällan skildrad grupp människor. Nu berättar Cecilia Torudd i ord, och en och annan teckning, om livet efter ensamma mamma-perioden. Det gör hon så bra, så. Enkelt och flyhänt, med blicken fortfarande fäst på det vardagliga. Mest handlar  det om hennes eget liv, i arbete och samboskap och med numera vuxna barn. Det är iakttagelser och reflektioner i ett antal korta berättelser, närmast betraktelser över livet. Ja, det är härligt att läsa ett stycke kvick självironi.

April 2005:

Lynne Truss/Eva Halldinger: Komma rätt, komma fel och komma till punkt (2005). Det här är boken som gör alla språkpoliser lyckliga. Mig i alla fall. Boken handlar om språklig kommatering, att interpunktera rätt. Det är humoristiskt och lättsamt skrivet men med stort allvar. Och härligt att få läsa att det inte är bara jag som anmärker på ”potatis mos” eller ”Kyl och Frysspecialisten”. En tumregel för kommatering är att komma är rätt om det kan ersättas med orden och, eller, men eller liknande, när en upprepning av dessa ord gör en mening klumpig. En annan regel är att komma används för att samordna två huvudsatser i samma mening. Det finns fler regler. I boken kan du läsa om semikolon, om punkt och utropstecken. Och väldigt mycket mer om hur vi vårdar vårt språk så att det  förblir levande.

Mars 2005:

Corinne Maier: Hej lättja (2005). Boken har lanserats som en bok som förespråkar att vi ska arbeta mindre på jobbet. Det är ju spektakulärt och kontroversiellt och säljer förstås bra. Men egentligen handlar boken inte så mycket om det utan är mer en svidande kritik mot företagen på dagens globala marknad. Den är snarare en uppgörelse med vår moderna managementtid och vår fascination av pengar och vår strävan efter att stå i rampljuset. Det är bara i det allra sista kapitlet som Corinne Maier uppmanar oss att göra så lite som möjligt på jobbet ”eftersom det ni gör ändå inte har någon betydelse” utan i stället bedöms vi efter vår anpassningsförmåga i företaget. Dem hon vänder sig till är dock bara de lägre tjänstemännen. Det är intressant läsning, mer intressant än de förväntningar som den mediala marknadsföringen av boken gett tycker jag.

Lena Katarina Swanberg: Det tomma boet (2005). Boken handlar om livet efter barnen, livet efter att barnen flyttat hemifrån. Hon skriver utifrån sina egna erfarenheter, med fyra nu vuxna barn. Det är både lättsamt och allvarligt på samma gång, en slags vardagsfilosoferande som ibland känns lite väl pratigt, ibland bara klokt och träffande. Hon skriver om den ibland svåra övergången från att vara en beskyddande föräldrar till sina mindre barn till att vara en förälder som knuffar ut dem ur boet milt men bestämt, som inte längre behöver bry sig om vantarna är med utan ser barnet som vuxen. En svår process, som blivit ännu svårare i vår tid. Igenkännande läser jag om småbarnstiden: ”Självklart vet jag inte vad jag gjorde under de där åren, fråga mig inte, jag höll bara på.”  Så var det ju. Jag gillar hennes bok.

Kim Barnes: Hungry for the world (2001). Den här boken är jag tacksam för att Kim Barnes har skrivit. Den är dokumentär handlar om hennes eget liv, från uppväxten och fram till 25-årsåldern. Hela hennes liv präglas starkt av uppväxten i ett frireligiöst hem, hennes föräldrar är pingstvänner och låter detta styra deras leverne och barnen. Hon lämnar familjen i vredesmod, träffar en äldre man och dras in i en destruktiv relation som hon först efteråt inser vad som hänt. Så småningom kan hon också försonas med sina föräldrar. Läs mer här. Hon har också skrivit boken Ödemarker som du kan läsa om här.

December 2004:

Lars-Olof Hallberg: Den siste bonden på Tämmesboda (2004). Lars-Olof Hallberg är fotograf och har följt syskonparet Stig och Berit på deras gamla gård i nästan tio år. Gården Tämmesboda har inte nämnvärt förändrats sedan familjen kom hit 1946. I boken möter vi dem framför allt i de många bilderna men också i Lars-Olof Hallbergs berättelse. Bilderna är vackra och stämningsfulla och vi ser ett bondelandskap som vi annars sällan möter. Men det är också svett och möda och sorg över det som gått förlorat. Allt skildrat med stor respekt och ödmjukhet.

Catharina Ingelman-Sundberg: Forntida kvinnor (2004). I boken får vi möta både goda och onda kvinnor, sköna eller anskrämliga enligt de manliga nedtecknarna, unga och gamla, modiga och fega, rika och fattiga. Catharina Ingelman-Sundberg tar oss med långt bak i kvinnornas historia. Hon berättar om fynd och dokument, de gamla sagorna och forntida beskrivningar av det dåtida nordiska samhället och om de kvinnor som finns här, både de namngivna och de fördolda. Det är en spännande och kittlande resa tillsammans med våra förmödrar. De måste ju ha funnits, annars vore vi inte här nu.

Leif Eriksson: Korv, mos och människor (2004). Det började med kokt korv utan bröd. Sedan kom bröd, mos, grillad korv, pommes frites och hamburgare, och vi hade fått gatukök i Sverige. Nu har det gått drygt hundra år sedan den första varmkorvgumman började sälja korv på Djurgården i Stockholm och vi har numera en korvlåda eller ett mera storstilat gatukök i de flesta tätorter. Om deras historia, om varmkorven, moset, senapen och korvbrödet kan vi läsa i den här boken. Den ger en stunds rolig läsning och har sina klara nostalgipoäng.

Augusti 2004:

Peter Hill: Stargazing (2003). Författaren jobbade extra som fyrvaktare under ett halvår 1973, på tre fyrar utanför Skottlands kust. Detta berättar han om i sin bok, och det gör han bra. Han är ett år äldre än jag och det är en tydlig tidskänsla i det han skriver, framför allt i hans musiksmak och den litteratur han läser under sina dagar på fyrarna. Han både förklarar mycket om livet på fyrarna men skriver också om sina upplevelser och om de människor han arbetar tillsammans med. En mycket trevlig bok som man har glädje av att läsa även utan att veta något om fyrar.

Meg Henderson: Finding Peggy (1994). Författaren är 50-talist och uppväxt i Glasgows arbetarkvarter. Här berättar hon om sin barndom och framför allt om sin moster Peggy som dog i barnsäng när Meg Henderson själv var ett barn. Det dröjde dock tills hon var vuxen och även förlorat sin mor innan hon tog reda på vad som egentligen hände mostern, ett dödsfall som förändrade livet totalt för familjen. Boken handlar också om sökandet efter hennes egen familjehistoria. Det är mycket fängslande berättat och hon kan konsten att sätta in det lilla i det stora. Här får vi också en bild av arbetarklassens levnadsvillkor under mitten av 1900-talet i Glasgow, och i världen.

Anna Götlind/Helena Kåks: Handbok i konsten att skriva mikrohistoria (2004). Vad säger oss Bönhus-Annas gamla men nästan nya tofflor från 50-talet, när de hittas på vinden en dag? Tillsammans med några vykort och fotografier i hennes gamla byrå ger de till slut historien om den enskilda människan Anna Wilhelmina Andersson, född 1885 och död 1984. Men också historien om en del av kvinnolivet under denna tid. Och livet på landet. Och mycket, mycket mer. Med utgångspunkt i de gamla tofflorna och Bönhus-Annas andra saker tar sig författarna Anna Götlind och Helena Kåks an uppgiften att visa oss hur man skriver sin egen lokala historia på mikronivå och gör den tillgänglig för fler. För ofta är det här som problemet uppstår, att förmedla sina kunskaper till fler och göra de allmängiltiga. Författarna sätter in de uppgifter de har om Bönhus-Anna i ett större sammanhang. De berättar också massor om hur man får fram nya uppgifter, inte bara i det enskilda fallet utan också hur man får fram uppgifter som är relevanta för den egna forskningen, som till exempel sociala förhållanden.

Klas Gustafsson: Beppe - biografin (2003). Visan om barnen, det gåtfulla folket, lever än och är en del av vårt gemensamma nutida kulturarv. Den skrevs av Beppe Wolgers 1959. Snart skulle han bli den folkkäre Beppe i tv, en stor och snäll man som var allas egendom. 1986 gick han bort, 57 år gammal, av diabetes och leverproblem. Frilansjournalisten Klas Gustafsson berättar om barnet och ynglingen och äventyren, den vuxne mannen med det oskuldsfulla barnet i sitt sinne, konstnären och skribenten, pappan, maken, entusiasten. Beppe var allt, hans produktion var stor och rik. Hans berättelse om Beppe Wolgers lyfter fram många minnen från Beppes många radio- och tv-program, filmrollen som Pippis pappa, alla sångerna man känner igen men inte minns att det var han som skrev. Men givetvis finns också det personliga här, barndomen i hemmet i Stockholm och somrarna på Dalarö, Beppes längtan till jazzmusiken och hans svårigheter med skolan. Han var en mycket sammansatt person, en sökare, en pacifist, en drömmare, rädd för att bli avvisad och sprudlande av energi. Hans offentliga liv är så känt och hela boken är en återblick till ett Sverige i en annan tid, nära men ändå utom räckhåll i dag. Klas Gustafsson har gjort ett stort arbete och lagt mycket möda på både fakta och illustrationer men kan också berätta så att man inte vill sluta läsa. Han får oss att känna att Beppe i sin gärning och sitt hjärta inneslöt den goda barndomen.

Polly Toynbee: Hard work (2003). Barbara Ehrenreich: Barskrapad (2002). De här två böckerna handlar om samma sak. Båda författarna är välbeställda journalister och har wallraffat i låglönejobb, Toynbee i England och Ehrenreich i USA. De har levt under samma förhållanden som låglönejobbarna själva, både i boende och med ekonomi. Dessa erfarenheter berättar de om i böckerna och reflekterar också kring det. De här böckerna är nog bland de viktigaste som kommit ut på senare år eftersom de fått stort genomslag i hela västvärlden (framför allt Ehrenreich) och fått många att få upp ögonen för de klasskillnader vi har fått i samhället. Men om de kan förändra samhället är kanske tveksamt, det krävs mycket till det. De här två skildringarna är som långa och genomarbetade reportage där vi får veta massor med detaljer om sånt vi medelklassmänniskor säkert inte funderar på annars, eller ens är medvetna om. Och båda författarna är mycket skickliga skribenter.

Per Svensson: Svenska hem (2002) och Storstugan (1996). Per Svensson är en mycket intressant samtidsskildrare. Båda de här böckerna handlar om hur vi bor i Sverige. I Storstugan berättar han om sin egen uppväxt på 60-talet i den nya Stockholmsförortens miljonprogramlägenhet i Täby, om hur Sverige förändrades genom bostadspolitik och flyttlass från landsbygden till storstan och folkhemmets uppbyggnad. Det förde med sig både förbättrade sociala förhållanden men också rotlöshet och vilsenhet för många. I boken Svenska hem handlar det mer om hur vi har det inomhus i våra hem, och varför. Om gillestugor och allrum och varför vi älskar att fördriva helgerna på Ikea och andra varuhus där vi kan förverkliga våra drömmar om det perfekta hemmet, men också en socialpsykologisk syn på folkhemmet. En underbar bok att läsa och som väcker mycket funderingar hos mig.

Per Svensson: Dramat på Norrmalmstorg (2003). Per Svensson har skrivit en bok om allt som hände de där augustidagarna 1973 när svenskarna följde gisslandramat å banken vid Norrmalmstorg i Stockholm samtidigt som gamle kungen låg och dog på sjukhuset i Helsingborg och valkampanjen pågick. Vi följer händelserna ända från förberedelserna och det som utlöste Janne Olssons handlande, till upplösningen och vad som hände sedan. Boken är ett viktigt stycke nutidshistoria som inte bara berättar om ett dramatiskt skeende utan också om bakgrund och om det Sverige som vi då levde i. Om övergången från det gamla till det nya, där Norrmalmstorgsdramat blev en av vändpunkterna. Vi gick mot en ny tid, en ny och våldsam tid, och bara ett och ett halvt år senare upplevde vi ockupationen av den västtyska ambassaden i Stockholm. Per Svensson har en sällsynt god förmåga att berätta.

Olle Carapi: Mitt livs långrodd (2003). Kan man ro över Nordsjön bort till England och Irland? Ja, det kan man säkert. Och det hade Olle Carapi från Södertälje tänkt sig att göra i början av 60-talet. Hans plan ändrades på grund av trilskande väder och han fick ta lastbåt över havet i stället. Men roddbåten hade han med sig och genomförde sin planerade rodd på både Göta kanal genom Sverige, engelska kanalsystemet i Yorkshire och runt Aranöarna utanför Irland. Om den här tremånadersresan för fyrtio år sedan har han nu skrivit sin bok. Den är både rolig och intressant men mer på grund av hans lättsinniga och ganska distanserade inställning till sig själv och vad han håller på med än vad själv äventyret innebär. Boken skiljer sig en del från traditionella långseglarberättelser. Givetvis råkar han ut för en massa oplanerade händelser, mest problem med vädret, men det känns inte som om det är huvudsaken, utan snarare hur han funderar på både praktiska och filosofiska frågor som dyker upp under resan. Det är klart underhållande läsning, och känns både modern och tidlös.

Monica Pettersson Den superflexibla kvinna (2003). Berättelserna i den här reportageboken kommer alla från traditionella kvinnodominerade låglönebranscher. Författaren låter både människorna komma till tals och berättar också om vilka villkor som gäller för dem, till exempel löner och arbetsmiljö. Allt är en bekräftelse på det vi alla redan vet. Men här får vi fakta och vittnesmål insatta i sitt sammanhang som visar på en tydlig struktur på arbetsmarknaden. Det är en lättläst och ganska tunn bok, kompletterad med en del statistiska uppgifter i slutet.

Joakim Langer/Johan Tell: Robinsonön (2003). Joakim Langer har besökt en liten ö utanför Chile, Robinsonön som tidigare hette Masatierra och ingår i ögruppen Juan Fernandezöarna. Hit åkte han för att leta efter spåren efter den svenska forskaren Carl Skottsberg, göteborgaren Mattias Arnold Hävel som blev borgmästaren Don Mateo Arnoldo Hoevel i Santiago, och segelmakaren Carl Arvidsson. Alla har de Robinsonön gemensam. Om sökandet efter spåren efter dessa berättar han om i boken. Mest handlar boken om Carl Skottsberg och hans arbete, som blev mycket betydelsefullt för ön. Detta är en intressant, rolig och spännande bok. En reportagebok där Joakim Langer berättar ingående om sitt reseäventyr och dem han söker efter. Han gör det med lite lagom distans och vi får följa hans vedermödor i sökandet men också hans glädje när han finner det han söker. Bokens berättarstil är högst personlig och gör det till en glädje att läsa.