Tillbaka till böckerna om Nancy
Tillbaka till startsidan
Just dessa är de som jag fastnat mest för, även om det inte går att välja ut några få framför andra. Men de här, tycker jag, säger mycket om hennes diktande och hennes storhet som poet.
Så här diktar Elsie Johansson:
Sen lämnade vi åsen
undan för undan,
och stugorna gapade tomma i kanten
och somrarna vaknade och somnade igen
över rostiga nattkärl
och högar av karbid.
* * *
Borstbindargubben tog
kattans blinda ungar
och slog dem i en sten.
Han fick kaffe för besväret.
* * *
Jag har tänkt på det
att vi, stugornas barn,
som snorade och gned på tjugitrettitalet
så smått har börjat Skryta
med våra gamla skamslor.
Råtthålen, dasslukten,
lusfinkammen,
ryggsäcken, slinkig, med fisljummen mjölk
i patentkorksbuteljen av blågrönt glas
har blivit exotiska
talaomting.
* * *
På en tid
värmdes mina fötter
framför spisen.
Ugnsluckan nedfälld,
ett vedträ tvärsöver
som fotapall.
Någon rörde om med spiskroken
bland glöden.
Brassade på.
Utanför blånade snön.
Leken var slut. Den dagen.
Från strumporna
hängda till tork över tråden
föll klumpar av smältande is.
Fräste på järnspisens ringar.
Det värkte och stack i rödfrusna tår.
Hettan spred sig som kärlek i blodet.
Ja, som kärlek.
Skrik inte.
Jag vet.
Att allt har sin tid.
Att elden har slocknat i gamla spisar.
Men värmen
har varat länge.
Tillbaka till startsidan
Tillbaka till boktips
