Skolan
Jag började skolan den 23 augusti 1961, i Trustorps skola som låg några kilometer hemifrån. Det var en småskola och en B-skola, vilket innebär att vi bara var två årskurser och att vi alla gick i samma klass. Första året hade vi Harriet Lindblad som lärare. Sedan gick hon i pension och vi fick Elisabet Pettersson som lärare. Hon var så stilig, med svart uppsatt hår och pärlhalsband.
På uppropsdagen skjutsade mamma mig på cykel. Jag hade en gul solklänning med jacka i samma tyg på mig.
Jag lärde mig läsa tidigt och började sluka böcker redan i småskolan. Ett tag var Enid Blytons äventyrsböcker mina favoriter, hellre än Kitty och Cherry Ames.
Jag var med om övergången från folkskola till grundskola. Det skedde 1966 när jag började i sjätte klass i Ljungby skola.
1967 började jag på högstadiet. Det var en ny värld, att få åka in till stan varje dag.

Radion
I sjuan gick vi fortfarande i skolan på lördagar, men bara halvdag. Efter lektionerna gick jag alltid till stadsbiblioteket och lånade veckans böcker, för att sedan ta en senare buss hem. Eftermiddagen tillbringade jag på sängen i mitt rum med böckerna, och med Tio-i-topp på radion.
Det måste ha varit på Tio-i-topp jag första gången hörde "She loves you" med Beatles. Men jag gillade Rolling Stones också, och Tages och Hep Stars.
Mina föräldrar köpte inte tv förrän jag var 16 år och därför är det radion som var min förströelse på 60-talet. Hela familjen lyssnade på frågesport i radio: Stadsmästerskapet, Vi som vet mest, och Vi i femman.

Kläderna
I början av 60-talet hade man fortfarande strumpor och livstycke under klänningen. Kalasbyxor och elastabyxor kom till min garderob på 60-talet, och så strumpbyxorna. Så enkelt det plötsligt blev att klä sig, och så bekvämt.
1965 var den vida kjolen med underkjol i skumgummi borta. Smala klänningar, och kortkort, skulle det vara nu. I slutet av 60-talet kompletterat med plastiga vita tajta stövlar.
I femte klass fick jag en skepparkavaj (den hänger sliten i min garderob fortfarande), svarta boots och rödrutiga yllelångbyxor. Jag hade en grön banlonpolotröja. Jo, det är sant!

Världen
60-talet minns jag naturligtvis betydligt bättre än 50-talet. Till exempel månlandningen den 21 juli 1969, men även Jurij Gagarin och Valentina Tereskova. Det är namn man aldrig glömmer.
Kennedymorden 1963 och 1968 och Martin Luther King. Che Guevaras död (han var ju så vacker också). Svarta pantrarna i USA. Woodstock.
Jag var mycket intresserad av omvärlden och läste varje nummer av Life. Jag hade brevvänner i många länder: Joe i Ghana, Margaret på Malta, Karen i USA, Sirpa i Finland, Jean i England och Gudrun i Östtyskland. Margaret och Jean har jag sedan träffat i verkliga livet.
Kommer ni ihåg när vi fick högertrafik i Sverige? Svar: den 3 september 1967, en söndag.

Kanske verkar det som om 50- och 60-talet bara var en idyll. Det var det naturligtvis inte, men det är de goda minnena som stannat kvar.