Tidningen gavs ut av Allers förlag och var ett alternativ till Bildjournalen. Hej hade också en utvikningsbild i mitten och var ett magasin om ungdomskultur, med inriktning på musik och film. Senare gled man alltmer över på politiska strömningar, och kanske var det därför den lades ner efter mindre än ett år. Om du som läser det här har svaret på frågan om varför, så skicka mig gärna ett mail.

I dag är tidningarna ett intressant tidsdokument från de sista åren på 60-talet, och den värld vi levde i då.

Jag har botaniserat i några av de 31 utgåvor jag har kvar:

Nummer 1, 28 oktober 1968
Första reportaget handlar om att inreda sitt hem med cellplast och metallrör. Resultatet blev trendigt och läckert och typiskt sent 60-tal. Vi kan läsa om Brian Epsteins död och Beatles väg framåt utan honom. Modereportaget visar lila tröjor från Mah Jong, overaller och jeans.
1968 var Tom Jones 28 år och på besök i Stockholm. I intervjun säger han att sex är det viktigaste i livet. Utvikningsbilden visar Claes-Göran Hederström.
Under vinjetten "Samtal pågår" refereras ett samtal mellan då 17-årige Stellan Skarsgård, hans mamma Gudrun och pappa Jan som talade om moral och sex. Bland annat säger Stellan "Jag hoppas verkligen att jag inte kommer att förfasa mig över ungdomen när jag blir äldre."

Nummer 5, december 1968
Här handlar det mycket om Monkees, en kultgrupp de här åren, med bilder ur deras första långfilm. Jag gillade Monkees och såg tv-serien om dem med en likasinnad kompis.
Topplistor på de mest sålda LP-skivorna i fyra städer finns med. I Sundsvall är Revolution med Beatles populärast men stockholmarna vill hellre ha With a little help from my friend med Joe Cocker.
Eleanor Bodel var nyupptäckt sångerska och medlemmarna i Ola & The Janglers tycker att Sverige blivit för litet för dem. De hoppas på karriär i USA.

Nummer 1, januari 1969
Janis Joplin beskrivs som USAs svar på Julie Driscoll och skribenten ställer frågan om hon någonsin kommer att slå igenom i Sverige och hamna på Tio-i-topp.
En debattartikel tar upp frågan om studentaxemen som tagits bort och hur man i stället ska fira när firandet nu har slopats. Den första kullen i det nya gymnasiet ska gå ut skolan till våren och kallas grundenter. Killarna är oroliga för hur de ska hinna fira eftersom de rycker ut i lumpen måndagen efter examen. De vädjar till utbildningsminister Olof Palme att få sluta några dagar tidigare.
Killarna i Rolling Stones säger i en intervju att "vår musik är inte porr". Emmaus i Björkö beskrivs som lumspsamlare och idealister. Tommy Blom i Tages får prova olika lösskägg och tidningens frågar folk på stan vilket alternativ de gillar bäst . Varianten med mustasch och polisonger vann.
Slam Creepers, med en oskuldsfull och söt 21-årig Björn Skifs, kallas för popens kronprinsar. Om Björn Skifs skriver reportern Leif Aldal: "Han sjunger bra och har scenpersonlighet. Kanske skulle han kunna bli en bra skådespelare."

Nummer 14, april 1969
Tidningen inleder en ny artikelserie om protest: "Sällan eller aldrig har det unga engagemanget i Sverige och övriga världen varit så starkt som nu." Bilderna visar demonstrationerna i Båstad mot tennismatcherna mellan Rhodesia och Sverige. I artikeln finns intervjuer med ett antal personer. Ungmoderaten Anders Björck säger: "Demonstrationer är intressanta så länge de är sällsynta." SSU-ledaren Bosse Ringholm säger: "Demonstrationer är ett fint kampvapen och vi får inte ta udden av det genom att göra protesterna till ett marknadsgyckel". Länspolischefen Hans Fjellner säger: "Demonstranterna måste hålla sig inom vissa gränser. Framför allt måste de ta hänsyn till dem som tycker annorlunda." Henri Swaving beskrivs som guldkung och antidemonstrant och säger: "I dag består demonstranterna av halvintellektuella och skrikiga rikemansungar som tror att de är roliga."
En artikel berättar om den röda och kluvna staden Berlin och dess unga människor i Östberlin. En annan berättar om FNL-demonstrationer i Täby, en tredje om hur vi låter oss påverkas av reklam. En lång insändare handlar om elevmakt i skolan.
Sedan följer reportage om Ten Years After, Elvis, Paul McCartneys hemliga bröllop med Linda Eastman och filmen om Isadora Duncan.

Nummer 22, juni 1969 (näst sista numret, tror jag)
Frottémode. Och en artikel om att "visst är det krångligt att vara ung" där man går igenom vilka lagar och regler som gäller för unga och vid vilken ålder: värnpliktig vid 18 år men rösträtt vid 21 år, 18 år för att gifta sig men 21 år för att handla alkohol på systemet, och så vidare.
Följt av en artikel om filmen Black Power och svårigheterna för svarta skådespelare, en artikel om den barnälskande Beppe Wolgers, en artikel om politisk teater och en om de unga i Amsterdam. Insänadarna handlar om rättvisa, jämställdhet, politik och kläder att trivas i.

Sedan var det slut.