70-talet har blivit modernt igen. Det är kitchigt och trendigt och tillräckligt långt bort i tiden för att ni som är unga ska kunna ta det till er. Vi som var med då, vi gör nog inte om det. För 70-talet var fult. Även om det var spännande, trevligt, roligt och hoppfullt så var det fult.
Då hade vi som var unga fula kläder och fula prylar i våra då moderna hem. 1974 var jag 20 år och läste i Kalmar. När jag tittar på ett klasskort från det året ser jag en grupp 20-25-åringar som är till klädseln försvinnande lika.
Alla tjejer, utom två, har slitna blåjeans med böljande vida utsvängda ben nertill. (Byxorna var mycket mer utsvängda än vad ni hittar i butikerna i dag.) Av de andra två har den ena ett par bruna velourbyxor och den andra en beige kjol. Vi har antingen storkragade tajta polyesterskjortor eller åtsittande jumprar i akryl eller velour.
Killarna är klädda likadant. Det var unisex på den tiden. Och svarta träskor. En tjej har en blommig skjorta under ett vitt linne. Och alla närsynta har jättestora glasögon

Jag läste igen 1978. Gruppbilden från den kursen ger ungefär samma intryck. Men glasögonen är ännu större. Det var inte snyggt.  
70-talsmodet är fult. När jag bott  en tid i Kalmar  skaffade jag en lägenhet 1974. Den var så fin, tyckte jag, och ganska nyrenoverad. Mörkvinröd tapet i hallen så man fick tända lyset mitt på ljusa sommardagen. Grönbrunblommig tapet i köket, kräkmönster. Urk!!
Till inflyttningen köpte jag moderna köksutensilier. Det vill säga kaffekoppar och tallrikar i brunt glas. En brandgul plastskål. En brun och orange randig polyesterduk till köksbordet. De extralåga brunmurriga sektionsfåtöljerna kompletterades med en låg vitfolierad tv- och stereobänk med plats för min samling LP-skivor i särskilda fack och ett soffbord i fur.
Det hade alla då. Det var gult, orange, brunt och i någon mån grönt som gällde. Och konstfibermaterial.

Visst, ta gärna tillbaka det där. Bara jag slipper. Jag kan verkligen förstå det ljusa pastelliga 80-talsmodet som kom sedan, även om babyfärgerna inte gjorde sig så där riktigt bra på alla oss vuxna. Men det var en befrielse från det mörka 70-talet.
Givetvis var 70-talet på många sätt ett bra årtionde också. Nästan ingen arbetslöshet, debattfrihet, framtidstro (åtminstone före oljekrisen), sociala förbättringar etcetera etcetera. Men det var fult.

©EVA JOHANSSON 2000