Städskåpet är alldeles för litet. Vem får plats med både dammsugare, ett par hinkar, städkemikalier, trasor och diverse annat i ett normalt 60 centimeters städskåp i köket i en modern bostad? Inte jag.
Har du badkar? Med en front som ska tas bort när du ska städa under badkaret? Det är näst intill omöjligt att få bort den, och ännu värre att få dit den igen efteråt.
Bor du i en äldre lägenhet eller villa med snålt utrymme under diskbänken? Där man både ska ha soppåsen och kärlen för källsorteringen. Inte får det plats där, inte. Källsorteringen får ske både på två och tre platser till i bostaden. Pappersinsamlingshögen under skrivbordet, pantflaskor och -burkar i förrådet och hårdplast i tvättstugan. Visst är det otympligt?

Känns det igen? Ja, jag tror inte att jag är ensam om att dagligen tampas med irriterande blunders och felaktigheter i hemmet. Vi är många som bor i bostäder som inte är anpassade till dagens moderna liv.
Var ska vi få plats med alla köksapparater och maskiner i ett kök med bänkyta gjord för allt annat än mikrougn, kaffebryggare, vattenkokare, matberedare och brödrost? Stickkontakterna räcker inte till heller i köket utan vi får stoppa i grenkontakter. Plus att de få kontakter som finns ofta sitter på fel ställen.

Hur har man tänkt egentligen? Jag undrar ibland.
I mitt kök måste jag ha kaffebryggaren på bortre sidan om spisen från diskhon räknar, eftersom det är den enda kontakten som är ledig. Jag har en duobryggare. Det innebär att jag måste skvimpa med kaffemuggar fyllda med vatten från diskhon tvärs över spisen bort till kaffebryggaren. Med påföljd att jag skvätter vatten på spisplattorna titt som tätt.
Varför finns det ingen mer kontakt på rätt sida om diskhon? Den enda som finns där går åt till mikrougnen som helt enkelt måste stå där för att över huvud taget få plats i köket.

Efter att ha flyttat från villan till lägenhet och stuga i somras har jag funderat mycket över hur bostäder egentligen planeras. Huset med lägenheten är från mitten av 1900-talet men lägenheten har en föredömligt ljus och öppen planlösning. Många fönster och åt alla håll och riktigt njutbart.
Men inte något utrymme för allt arbete men gör i hemmet.
I villan hade jag en tvättstuga, om än minimal och alldeles för liten för tvätthantering. Nu får jag använda det tomma tonårsrummet/gästrummet till att torka den tvätt vi tvättar i lägenheten (tvättstuga finns förstås i husets källare), till att sortera tvätt, förvara rena men ännu ej strukna kläder, stryka kläder och en del annat som måste göras. Plus att här inne står dammsugaren i ett hörn eftersom den ju inte får plats i det minimala städskåpet i köket. Jag hade mycket hellre haft ett rejält arbetsrum för hemmet, och funktionellt inrett, än till exempel ett stort vardagsrum.
Trots att bostäder fortfarande, och ännu mer förr, till största delen städas och sköts av kvinnor är de uppenbarligen planerade av män som inte vet vilka praktiska behov en bostad ska uppfylla, men också estetiska och ekologiska.

Kanske är de här funderingarna en kvinnoåkomma? Hur vi bygger våra bostäder är det många kvinnor som reflekterar över och några av dem har samlat sina tankar i boken ”Bygga på kvinnors kunskap” (Svensk Byggtjänst förlag) som skrivits av ett antal arkitekter i Kvinnors Byggforum.
De skriver om alla möjliga bra lösningar och tips som underlättar och förskönar boendet. Här är några:
• skiljevägg mellan bad/dusch och toalett/handfat i badrummet så att flera familjemedlemmar kan använda det samtidigt.
• mer flexibelt utformade bostäder med till exempel flyttbara väggar mellan rummen.
• större diskhoar i köket och diskhon vid ett fönster så att man kan titta ut.
Och en av de idiotiska delarna av våra moderna kök: outnyttjade sparklådor. De vill kvinnorna göra om till utdragbara lådor för förvaring. Det är ju bara så självklart! Varför ska man ha tomma utrymmen just där?

© Eva Johansson 2004