De anställda på Bladhs Plast hoppades att företaget skulle klara av krisen

(Publicerat i Västerviks-Tidningen 2004-11-24)

– Vi trodde aldrig att det skulle total nedläggning även om vi blev oroliga när beskedet om Electrolux kom i februari. För bara ett år sedan hade vi hur mycket jobb som helst, vi jobbade mycket övertid, inte minst på helgerna. Det har gått snabbt, konstaterar Kjell-Åke Wahlgren, en av de fem SIF-anslutna på Bladhs Plast.
Det senaste halvåret har redan 23 anställda varslats och nu 37 i fredags. De 37 har mellan fyra och sex månaders uppsägningstid och de sista blir alltså kvar till i maj nästa år. Medelåldern är relativt hög, de flesta anställda är mellan 40 och 60 år och har arbetat länge. Av de som nu är kvar på företaget är ett tiotal kvinnor.
Tommy Derbert från Ledarna, Kjell-Åke Wahlgren från SIF och Torgny Pettersson från Industrifacket gör gemensam sak i avvecklingsprocessen.
När dörren stängs efter en nedläggning, då är det definitivt. Hade bara en del av produktionen fått vara kvar hade vi alla fall haft hoppet kvar, säger Tommy Derbert.

Ungefär 25 procent av produktionen har gått till Electrolux i Västervik och ungefär lika mycket till Whirlpool i Norrköping, leveranser som man till stor del tappar nu. Den delen som Whirlpool minskat under året har dock i stort sett ersatts av nya kunder.
– Vi har kommande jobb för omkring 50 miljoner kronor för nästa år så vi tycker att det skulle gått att driva det vidare, säger Tommy Derbert och får medhåll av de andra två.
– Om Electrolux hade avvecklat långsammare, kanske på ett par år, då hade vi säkert hunnit ersätta med nya kunder under tiden. Vi har haft fullbelagt sedan 1994.
De fackliga representanterna ville anlita en löntagarkonsult för att undersöka möjligheterna att driva det vidare men koncernledningen sa nej och menade att det inte skulle vara meningsfullt.
– Vi har inte fått något riktigt bra svar på varför man lägger ner här och inte i Gislaved som inte har bättre lönsamhet än vi, där arbetslösheten bara är ett par procent och det säkert är mycket lättare att avyttra en fabrikslokal. Det svar vi fått är att kundunderlaget är större där och med de bristande kommunikationerna här så&¨

Att de anställda själva skulle ta över ser de inte som realistiskt och inte heller att avknoppningsföretag skulle kunna ta över delar av den nuvarande produktionen i Västervik. De maskiner och formverktyg som används i tillverkningen innebär stora investeringar på flera miljoner kronor vid en start. Därför krävs stora produktionsvolymer för att få det lönsamt.
Kan de tänka sig att flytta? Nej, det vill ingen av dem. Möjligen veckopendla. De har rotat sig i stan med familj och villa.
– Hur attraktiv är man på arbetsmarknaden i vår ålder, runt 50? De flesta av oss har varit här i 20-30 år och vi har aldrig varit arbetslösa förut. Visst känns det lite bittert att bli det nu, säger Tommy Derbert.

Kjell-Åke Wahlgren tror inte att det är lättare för honom som administratör att få jobb än de som arbetar i produktionen, eftersom det kommer att finnas så många arbetslösa SIF-are också, inte minst från Electrolux.
– Västervik är ju en avkrok. Nu gäller det att kommunledningen jagar på så att vi får bättre väg och järnväg och kan pendla till jobb utanför kommunen men ändå bo kvar, menar de.
De förväntar sig en ”snygg avslutning” och hoppas på koncernledningen välvilja.
– Vi hoppas att så småningom kunna sluta ett avtal om någon form av avgångsvederlag, framför allt för de lite äldre som har några år kvar till pension. Och kanske någon form av studiehjälp eller omskolningsbidrag.

Mikael Andersson, har varit 19 år på företaget och Dan Albertsson 21 år. De arbetar i produktionen och tillverkar detaljer till en motorsåg.
– Det ser mörkt ut, säger Mikael Andersson. Jag har tittat efter nytt jobb men det fanns bara nio lediga jobb i hela Västervik här om dagen. Och vi är flera hundra som blir arbetslösa.
Dan har tittat efter nytt jobb länge men inte hittat något. Ingen av dem ser nytt jobb på fängelset som en möjlighet.
– Nej, det passar vi nog inte för, tror de.
Peter Svensson är produktionsledare och SIF-ansluten, med 16 år på Bladhs Plast:
– Jag tror att jag har stora möjligheter att få nytt jobb, jag kan pendla eller kanske jobba på det nya fängelset. Jag kommer att börja leta efter jobb på en gång. Blir jag erbjuden att följa med till Gislaved gör jag nog det om min fru kan få jobb där. Vi tänka oss att flytta.

"Vi har verkligen försökt"

– Hade vi sett en möjlighet att driva företaget vidare hade vi inte lagt ner. Vi har vänt och vridit på detta, säger Rolf Gustavsson, vd på Bladhs Plast.
Upprinnelsen till nedläggningen är den stora överkapacitet som finns i formsprutningsindustrin i Sverige, en överkapacitet på över 50 procent. Det gör att priserna är pressade och de stiger inte i takt med löner och råvarupriser. Marginalerna minskar.
– Den massiva utflyttningen av industriföretag till låglöneländer har pågått i många år och bara växer. Det är inte konstigt, där finns både välutbildad och högt motiverad personal.

Beskedet om Electrolux nedläggning kom i februari:
– Vi lägger oss ju inte platt. Vi har verkligen försökt på alla sätt, minskat kostnaderna och letat nya kunder. 23 anställda har sagts upp under året.
Men det har inte hjälpt. Beslutet om nedläggning offentliggjordes i fredags.
Fortfarande levererar Bladhs Plast en hel del detaljer till Electrolux, så länge produktionen där är igång. Den andra stora kunden har varit Whirlpool i Norrköping, som numera bara har kvar en del av sin mikrougnstillverkning i Sverige, men till denna ska Bladhs Plast fortsätta leverera.
Minskningen från dessa två kunder har varit avgörande för företagets existens.

En del av produktionen flyttas nu från Västervik till Gislaved och Bredaryd. Maskiner börjar flyttas nästa vecka.
– Det kommer att kräva en del extra personal där. Hur många jobb det kan bli vet vi inte än, vi jobbar med det nu, berättar Rolf Gustavsson.
– Mitt råd till de anställda här är: flytta till jobben! Jag vet att det är lätt att säga men svårare att göra. Därför måste vi få större möjligheter att pendla till andra arbetsmarknader, som Linköping och Norrköping. Ett snabbtåg till Linköping, det är en överlevnadsfaktor för Västervik. Då skulle vi också lättare kunna få hit kvalificerad arbetskraft när vi behöver det, till exempel högutbildade med spetskompetens.
Vi talar om Västerviks framtid och den förändring som nu sker.
– Det klart att jag är glad för att vi får hit fängelsejobb men vad Västervik behöver är ny tillverkningsindustri. Det är det som alltid varit basen här i bruksbygden.

©Eva Johansson 2004

Fakta/Bladhs Plast

Anställda i början av året: 60.
November 2004: 37.
I produktionen arbetar man treskift.

Bladhs Plast är en av Sveriges största producenter av varukorgar till affärskedjorna. Den produktionen flyttas nu till Gislaved och Bredaryd.

Bladhs Plast-gruppen består av fyra företag, i Västervik, Gislaved, Bredaryd och Estland, och ingår i Itabkoncernen med elva företag i Norden och Baltikum och med huvudkontor i Jönköping.