Lars Övling, psykolog och organisations- och ledningskonsult, förklarar skeendet

(Publicerat i Västerviks-Tidningen 2004-02-21)

Chock, reaktion, bearbetning och nyorientering.  Så ser den psykologiska processens olika faser ut vid kriser. Electrolux nedläggning innebär kris, både för de anställda och för Västervik som kommun. Att hantera det på bästa möjliga sätt kan vara avgörande för framtiden. 
- Alla faser måste genomlevas, men det kan ta olika lång tid. Under tiden behövs mycket information och möjligheter att diskutera och få utlopp för sina reaktioner. 
Det säger psykologen Lars Övling i Västervik, som arbetar både med psykoterapi och med organisations- och ledarutveckling i företag. 
- Det som händer nu är ju en omvälvande situation för bygden och inte bara för dem som arbetar på Electrolux. Ju fler som förstår vad som händer ju bättre är det för alla. 

Mänskliga psykologiska reaktioner är förutsägbara och kan överföras på kollektivet. Men då blir det mer komplicerat och kan ta längre tid att ta sig igenom. 
- Först inträder den akuta chocken med kaos. Då kan man inte överblicka konsekvenserna och inte se någon mening i det. Många är fortfarande inne i den akuta chockfasen. För många är det ett katastrofscenario som väntar. 
Lars Övling menar att vi kan se den energi som kommer ur chocken som en kraft, men där både sorg, förtvivlan och vrede ingår. 
- Hur kan vi samla upp den energin och använda den till något positivt? Det är en viktig fråga nu. 
Han menar att nyckeln är att skapa mötesplatser, möjligheter till mänskliga möten för att bearbeta och diskutera. 
- Det är det absolut viktigaste under det närmaste året. Då kan krisen vändas till möjligheter.  Efter chock kommer reaktionsfasen. 
- Det är oerhört viktigt att få uttrycka vad man känner, till exempel genom en gemensam demonstration. Kollektiva manifestationer kan inge hopp. Man måste ge sig tid och tillåta att sorgen och förtvivlan får utlopp. Och att alla visar tolerans för dessa reaktioner. 
- Det farligaste är att vända det inåt och förneka, att försöka vara "förståndig" eller fly undan in i alkohol eller mediciner, menar Lars Övling. Risken är stor att man blir ett offer om man håller det inom sig. Då ser man sig själv som hjälplös och kan fastna i en oförlöst kris. 
För att undkomma detta manar han till konfrontation vid diskussioner. 
- Den som gör sig till offer påverkar även andra i sin omgivning. Acceptera "offrets" oro och smärta men fråga varför. Genom konfrontationer kan tanken vändas. 

Vår historiska bakgrund och den bruksanda som finns i Västervik är en viktig faktor som påverkar oss. Precis som en individ i kris söker sin självbild och sin historia behöver vi som kollektiv göra det, för att bygden ska överleva. 
- I den gemensamma historien finns en kollektiv kunskap som präglar oss enormt mycket. Nu måste vi se vilka möjligheter det ger oss. Vi kan inte ändra det som har varit men vi kan ändra inställning till det. 
Samhällsforskare beskriver ofta vikten av den lokala identiteten, där historien ingår. Västervik har en historia av bruksstruktur och mer storskaligt näringsliv som lever kvar än idag. 
Viktigt i arbetet nu är att vara tydliga i våra krav menar Lars Övling, både i kraven på Electrolux och kraven på staten. Även om vi måste klara oss själva så behövs stöd och hjälp. 
- Vi måste förstå de företagsekonomiska skäl som ligger bakom Electrolux handlande. Det går inte att komma förbi de ekonomiska villkoren. Däremot måste vi kunna ställa krav på Electrolux som arbetsgivare och föra en diskussion med ledningen om vad som ska hända. 

En annan viktig del av vår lokala identitet är småstaden. Lars Övling arbetar nu i sitt engagemang i Teaterskeppet med uppsättningen av "Kamomilla stad". 
- Vi utgår där från "det goda livet i den lilla staden och öppen mot världen", berättar han.  Det kan gälla även för Västervik i kris. 
- Öppenheten mot omvärlden är nödvändig men också att vi blir medvetna om både våra styrkor och våra svagheter. Krisen kan leda till att vi vågar mer och vågar prova. 
Att hitta en ny mening i livet för dem som så småningom kommer att lämna arbetet på Electrolux är viktigt. 
- För många finns det ett stort värde i att kunna stanna kvar här. Vi behöver skapa solidaritet och omtanke om varandra så att vi kan bygga vidare på det som är bra här.

©Eva Johansson 2004

Foto ©: MAGNUS GLANS