(Publicerat i Västerviks-Tidningen 2004-10-19)

– Vi var några som började prata om att det är 56 års industrihistoria som kommer att gå i graven, berättar Hasse Wilensjö i Västervik.
Han är en av de 520 anställda på Electrolux, där han kör truck. Han och arbetskamraterna Tony Karlsson, Mikael Karlsson och Stefan Reidefors, tog initiativ till en dokumentation av fabriken före nedläggningen.
– På andra nedlagda industrier har man först efteråt kommit på att arbetet skulle dokumenterats, när man saknat det. Nu har vi möjlighet att göra det innan det försvinner. Om ingen gör det går det till spillo.

De tog kontakt med personalavdelningen på Electrolux och med Västerviks museum. Museichefen Pierre Gustafsson hörde av sig:
– Vi kom överens om att jag skulle fotografera dem som arbetar i fabriken, så att det finns bilder kvar. Jag började med det tidigt, en hel del har ju redan slutat och gått till nya jobb eller studier, berättar Hasse Wilensjö.
I nästa vecka ska gruppen träffa fabriksledningen för att diskutera det förslag som arbetskamraterna har.
– I ledningen börjar man nog inse att om vi inte gör något snart kommer mycket att förstöras. Vi har redan börjat skrotningen, till exempel material som inte ska med till Ungern från de linor som redan flyttats.
Pierre Gustafsson har också föreslagit att en del av en dammsugarlina ska lämnas till Västerviks museum.

Rent praktiskt handlar dokumenteringsarbetet till exempel om att ta hand om idrottsföreningens stora prissamling som nu står i matsalen, att spara de informationsblad som kommit ut varje vecka och andra dokument, fotograferingen av anställda,och att kunna ställa ut de gamla dammsugarmodeller som sparats i ett rum i fabriken och annat.
Förra fredagen fotograferade Hasse Wilensjö dem som arbetade sista dagen på Bolidolinan. Sedan forslades den iväg till Ungern. Även lastningen på tisdagen har han dokumenterat.
– Då kändes det extra tungt att fotografera.

Han menar att den sociala delen av dokumentationsprojektet, att arbetskamraterna fortsätter träffas och arbeta tillsammans med att skriva fabrikens historia, är lika viktig som själva dokumentationen.
Arbetet är en viktig del av våra sociala liv, såväl på Electroluxfabriken som på alla andra håll.
– Man har gått till jobbet, fikat ihop här och pratat och haft en social gemenskap. En del umgås också utanför jobbet och för andra är kontakten med arbetskamraterna här på jobbet den viktigaste sociala kontakten. Det finns till exempel de som ordnar hockeyresor eller andra utflykter, berättar han.
– Snart försvinner det här och vi skingras. Men vi är många som vill fortsätta träffas så vi hoppas nu att Electrolux och kommunledningen kan hjälpa oss med en lokal. Kanske kan det bli i anslutning till Metall och LO.

Han talar om ett fortsatt dokumenteringsarbete i studiecirkel, kanske göra en bok och inrätta en databas. Arbetskamraterna önskar sig att få överta en eller flera datorer från fabriken för sitt fortsatta arbete. Något förslag på lokal har de inte än men hoppas på att få det ordnas i vinter.
– Egentligen skulle vi ha ett industrimuseum i Västervik.
På Electrolux finns i dag både en motorklubb och en idrottsförening. En idé är att ombilda dessa till en förening för före detta Electroluxanställda och att föreningen kan ta hand om en lokal och det material som kommer att finnas kvar.

Electrolux startade sin verksamhet i Västervik för precis 56 år sedan, i oktober 1948. Tjugo år senare började dammsugartillverkningen i de nya fabrikslokalerna vid Lysingsbadet. Fram tills för ungefär femton år sedan fanns utvecklingsavdelningen i Stockholm men flyttades sedan hit. Flera av dammsugarmodellerna har utvecklats här i Västervik, till exempel Maria, Oxygen, Trilobite och andra.
– Maria blev ju en succé. Den är tystgående och den är lätt att att montera och därför var det en populär lina att arbeta vid, berättar Hasse Wilensjö.
– Maria var också den första linan som flyttades. Det kändes då som om det finaste vi hade försvann. Maria är ju vår storsäljare, det var därför den flyttades först.

Den sista dammsugarlinan som flyttas blir den där modellen Herkules tillverkas. Allra sist flyttas tillverkningen av Trilobitedammsugaren och luftrenaren.
En punkt på dokumenteringsprogrammet är att man vill att produkter som utvecklats i Västervik ska ha en liten stämpel ”Born in Västervik”. Till exempel Mariadammsugaren.
Vi pratar om stämningen på fabriken idag, om hur det känns att fortsätta arbeta när man vet att det ska ta slut snart, om uppgivenhet och brist på arbetsglädje.
– Förr när folk kom till jobbet då lät det ”tjena Hasse” och man hejade. Nu går folk med sänkta huvuden. Många kommer fram och vill prata och kan säga att ”i dag är jag deppig”
– Mig gör det inte så mycket att bli arbetslös, jag skulle snart gått i pension, berättar Hasse Wilensjö. Men jag tänker på mina arbetskamrater, de som är yngre. Det finns ju dem som ser det här som en möjlighet och tar tag i det och söker jobb medan många andra skjuter det framför sig.

 Hasse Wilensjö är väl medveten om att inte alla tycker som han om behovet av dokumentation.
– Det finns förstås de som vill lämna Electrolux bakom sig och gå vidare.
Han vet att en hel del har börjat utbilda sig, till exempel tar lastbilskörkort och datorkörkort.
– Vi är datorvana, vi som arbetar här men många är självlärda. Nu är det flera som bestämt sig för att ta datorkörkort för att få papper på vad de kan.

Som så många andra har Hasse Wilensjö arbetat länge på Electrolux. För hans del är det 18 år. För många andra är det betydligt längre.
– Det stora flertalet av dem som var där när jag började är fortfarande kvar.
Han har arbetat på många olika ställen i fabriken, både på olika dammsugarlinor och i motortillverkningen, innan han blev truckförare.
Han har släktforskat en hel del, mest på sin hustrus sida. Då fann han en anfader som arbetat på Hackefors bruk.
– På brukets hemsida kunde jag hitta uppgifter om när han varit anställd. Det är viktigt för våra barn och barnbarn och andra forskare att ha tillgång till sådana här uppgifter i framtiden om oss som arbetat på Electrolux.

©Eva Johansson 2004

Foto ©: Anders Steiner

Hasse Wilensjö fotograferar sina arbetskamrater, som en del i dokumentationen av fabriksarbetet. Förra fredagen var det Inger Karlsson och Maj-Britt Klingler som förevigades. Bilden kommer att finnas bland de många andra som redan lagrats i väntan på en databas om Electrolux 56 år i Västervik.

Foto ©: Anders Steiner

Hasse Wilensjö har sparat en mängd bilder från de sista månaderna på Electrolux och hoppas komma igång med en studiecirkel kring bilderna och fabrikens historia. Ta kontakt med Hasse på vilensjo.hans@telia.com om du är intresserad.