Till en av mina studieuppgifter 2002 gjorde jag en intervju med en av Electrolux anställda i produktionen, som berättade om arbetet i fabriken. Nu är det historia.

Den anställdes berättelse:

1.1.1      Produktionen vid linan

Vid linan finns tolv monteringsstationer med en montör vid varje. Hela linan är cirka 30 meter lång. Arbetslaget har också två transportare, plus ett lagombud. Lagombudet hoppar in som avbytare vid behov och sköter administrativa arbetsuppgifter. Om flera saknas en dag kan det hända att linan inte går igång, om inte ersättare finns inom fabriken.

Från början stod montörerna på ömse sidor om linan men det ändrades vid en omflyttning i fabriken så att alla nu står på rad utmed linan. Linan börjar med en station där dammsugar-motorn monteras och slutar med en station där den förpackade dammsugaren plockas på en pall av en robot.

Linan rör sig med en konstant hastighet under dagen. Varje enskild montör kan stoppa den, men det görs sällan eftersom det hindrar alla andra vid linan att göra sitt arbete. Vill man gå på toaletten tänder man en lampa som visar att man vill bli avbytt. Då kan lagombudet hoppa in utan att linan behöver stanna.

Montörerna byter station med jämna tidsintervall under dagen så att varje montör hinner med ungefär halva linan under en arbetsdag. Nästa dag fortsätter man på stationen efter. Detta är idealet. Orsaken till bytena är att få variation i arbetet.

Emellertid görs ofta informella byten, så att man helt enkelt väljer en favoritstation. För att få som man vill får man ibland övertala en arbetskamrat till ett byte till exempel med hänvisning till hälsa eller att ett moment är extra tråkigt eller roligt. Vissa vill stå och jobba ifred, andra gillar helt enkelt ett visst moment.

På den rörliga banan ligger de enskilda paletterna med en styck produkt. Paletterna ligger löst på banan och kan skjutas undan om man inte riktigt hinner med. Men till slut blir det stopp när de ackumuleras. Det hindrar också de vid efterföljande stationer som inte får något att göra. Paletterna kan också dras till sig om man tycker att banan går för långsamt.

Tanken är att hela banan ska balanseras så att alla hinner med sina arbetsmoment, det vill säga att banan ska inte behöva stoppas. Farten på banan är konstant och uträknad enligt MTM (momenttidmätning) som innebär att man mätt hur lång tid varje moment tar och att man utgår ifrån att en dammsugare bara kan sättas ihop på ett enda sätt, med vissa variationer beroende på modellens variant. Balanseringen innebär att det ska vara en så lik tidsåtgång som möjligt på varje station.

Det finns en kalkylerad maximal dagstakt för en produktionslina. På vissa produktvarianter av modellen flyttas vissa arbetsmoment över på nästa station, för att balansera banan. Det har på sikt lett till att utformningen av dammsugaren ändrats i stället för att ändra arbetet vid banan. Ett exempel är att sladdar nu löds fast på kretskortet redan hos leverantören i stället för under arbetet på linan, som tidigare.

Mittemot linan finns en annan lina för en annan dammsugarmodell och man har en montör från den linan mittemot sig, med cirka två meter emellan. Eftersom montörerna står på rad ungefär två meter ifrån varandra pratar man oftast inte med någon i sitt eget arbetslag utan den som står mittemot. Det upplevs som en nackdel eftersom man tidigare, när man i arbetslaget arbetade på ömse sidor om linan, hade en lagkamrat mittemot sig.

Ett problem är att man nu inte kan diskutera arbetslagsrelaterade frågor på arbetstid vid banan utan det får ske på raster eller på schemalagda möten, möten som dock sällan hålls eftersom produktionstakten måste hållas. Möten i arbetslaget får stå tillbaka för produktionen, vilket resulterat i att missnöje med arbetssituationen inte kan ventileras i ordnade former men sker ändå, till exempel genom förlängda raster eller tillfälliga stopp på banan.

Dammsugarna tillverkas i mindre serier per modellvariant, och dessa byts flera gånger under en arbetsdag. Detta innebär att man till exempel tillverkar 30 styck av en variant och sedan 200 av en annan. Varianterna kan skifta i färg och/eller prestanda. Mellan varje byts bara de unika komponenterna för varje variant, till exempel kretskort eller färg på locken. Detta motsvarar ett verktygsbyte i till exempel en press. Bytet brukar inte innebära något längre stopp av banan.

1.1.2      Lager och transport

Transportarna beställer material för kommande order, det vill säga de unika komponenterna som behövs för just den variant av dammsugarmodellen som ska tillverkas på linan. Ett exempel: på en av stationerna monteras kylrör till sladdvindan. I lådan med kylrör finns en nivå markerad med rött. När antalet rör nått ner till den nivån tar montören ett kanban-kort som sitter på lådan och lägger i ett beställningsfack som finns vid linan. Kortet hämtas av transportaren, som tar flera kort i taget, och lämnar det på en annan station där personal från det centrala plocklagret hämtar korten, expedierar ordern och levererar den till linan där transportaren tar över och fördelar komponenterna tillsammans med kanban-kortet till den ursprungliga beställarstationen. Kanban-kortet innehåller information om artikelnummer, produktbenämning plus en bild på komponenten, vem som är beställare (station och lina) samt beställningsnivå som berättar hur länge komponenterna ska räcka. Leverans ska ske inom fyra timmar. Levererade komponenter ska räcka för fyra timmars produktion.

Påfyllning i plocklagret sker varje dag. Påfyllningarna sker utifrån beräkningar baserade på prognoser som i sin tur bygger på orderingången.

På senare tid har leveranssystemet förändrats och blivit smidigare, genom arbetarnas egna initiativ. Det har lett till en snabbare och enklare hantering av omställningar på banan, då byten i tillverkningen sker mellan olika varianter av dammsugarmodellen. Det gamla systemet innebar en hel del brister och problem för transportarna, som därför tagit saken i egna händer och förbättrat transportarbetet.

© Eva Johansson 2002