Göran Johansson är kritisk till den svenska rättpsykiatriska vården.

Göran Johansson är en av de 370 personer som 1996 berövades sin frihet efter att ha dömts till sluten rättspsykiatrisk vård. Hans brott var inte våldsrelaterat.
Innan domen föll 1996 gjordes en utredning på Malmö Östra Sjukhus. Sedan vistades han på rättspsykiatrisk avdelning i Växjö en tid, senare i Sundsvall och slutligen i Lund, där han bor.
Det tog ett och ett halvt år att få rätt diagnos: aspergers syndrom/högfungerande autism.

Våren 2001 blev han utskriven, efter fyra och ett halvt år. I dag är han fortfarande mycket kritisk till den vård han fick på de tre sjukhusen.
Vad såg du för skillnader på vården i Lund, Växjö och Sundsvall?
- Det som personalen kallade för vård innebar i samtliga fall utdelning av medicin. Och det saknas medicin mot autism. Vi patienter tyckte själva att det var inlåsning utan vård.
- På undersökningsavdelningen på Malmö Östra Sjukhus fanns en i den ordinarie personalen som försökte prata med oss patienter på ett normalt sätt, nämligen städerskan. På övriga platser var det bara tillfällig personal som försökte prata med oss intagna på ett normalt sätt.

Vad tyckte du var svårast/sämst?
- Svårast var att man som patient var rättslös. Exempelvis kunde personalen skriva vad som helst i journalen, och sedan antogs det vara sant.
Vad var bra?
- Att påstå att något var bra skulle vara att göra våld på språket. Lyckligtvis var mina medpatienter dock trevligare än personalen. Så jag sov lugnt även när jag delade dubbelrum med någon av mördarna.

Vilken hjälp/vård skulle du velat haft i stället?
- Det var frustration över långvarig arbetslöshet som fick mig dömd, så man borde ha satsat på att få ut mig i arbetslivet. Men initiativ från patienter uppskattades inte, så mitt landsting kastade ut sju miljoner kronor på att få mig förtidspensionerad. Sedan har min kommun offrat hundratusentals kronor på att förhindra att jag återinträder på arbetsmarknaden trots att jag är fullt arbetsför.
I dag är han förtidspensionerad men har återupptagit sin forskning vid Lunds universitet. Hans specialområde är astronomiska fenomen som observerades för några tusen år sedan.
Sedan 2002 är han aktiv i RSMH-Lund. Med uppdrag i styrelsen, ansvar för hemsidan och e-posten, och deltar ibland i föreningens radiosändningar.
Göran är min yngste bror.
©Eva Johansson 2005-03-26

Viol – psykiatrins nya verktyg

Efter de våldsdåd som skett i Sverige på senare år, framför allt mordet på utrikesminister Anna Lindh och samma dag mordet på en femårig flicka i Arvika, har krav på förbättrade bedömningsmöjligheter ställts på psykiatrin.
Inom rättspsykiatrin finns sedan en tid ett bedömningsformulär som används på de flesta kliniker. Däremot saknas något motsvarande inom allmänpsykiatrin.
I Västervik har Svante Bäck, Jan Forsberg, Kenth Pettersson och Roland Ringström tagit fram ett verktyg för att bedöma hur farlig en psykiskt sjuk person är.
– Med hjälp av detta kan vi tidigare hitta dem som möjligen är farliga för sig själv och andra och ge dem vård i ett tidigare skede, säger Svante Bäck.
Arbetet startade för drygt ett år sedan och formuläret har modifierats ett antal gånger.
– Vi har testat det under det senaste året på de omkring tusen patienter som kommit in till psykakuten här, för att få träning i att använda det. Dessutom har det använts på en del andra kliniker i andra landsting. Genom användningen har vi ökat medvetenheten om de här faktorerna.

Viol-10 heter det nya verktyget. Det är en checklista med tio frågor där de olika svaren ger olika poäng. Om en person får 15 poäng eller mer på de tio frågorna går man vidare till en elfte fråga
– Får man över 15 poäng är man potentiellt farlig. Det är ett litet fåtal av de tusen patienterna vi testat det på som kommit upp i 15 poäng. Då får vi anstränga oss lite extra, kanske lägga in en person även om vi egentligen har fullbelagt.
Formuläret har också testats på 20 patienter i rättspsykiatrisk vård. Där har alla kommit upp i 15 poäng och några har nått taket på 24 poäng. Om formuläret använts i ett tidigare skede hade kanske en del av dessa kunnat fångas upp innan de begått våldsbrott.
– Kanske i Arvikafallet och liknande, det tror jag, säger Svante Bäck. En och annan hade nog hindrats på vägen.

Frågorna är uppdelade på tre delar: dåtid, nutid och skyddsnät. Indelningen i dåtid och nutid är viktig, eftersom man behöver känna till bakgrunden men också se hur läget är i dag och bedöma vilka insatser som behövs just nu.
En fråga under dåtid gäller debuten för våldshandlingar. Om den skett före 19 års ålder ger det 4 poäng, om det skett som vuxen ger det 2 poäng. Om insikt om den egna psykiska störningen saknas ger det 2 poäng.
Att tidigt våldsbeteende ger höga poäng förklarar Svante Bäck:
– Man har sett från erfarenhet och forskning att börjar våldsbeteendet tidigt ökar risken även som vuxen.
Missbruk finns också med i frågeformuläret. Av de cirka tusen jourfall som kommer till akuten på ett år är ungefär en tredjedel missbrukare., men bara omkring tio procent av dem som läggs in på sluten vård.
– Missbruksfallen sköts mest i öppenvården. Men som farlighetsfaktor är missbruket viktigt, missbruk får folk att tappa omdömet och är den största enskilda faktorn bakom våldsbrott när det inte finns psykisk sjukdom som orsak.

Även en kartläggning av det sociala skyddsnätet ingår i bedömningsmallen. Ensamheten är ett stort problem.
– Många psykiskt sjuka är ensamma, många saknar både släkt och vänner och umgås mest med andra som har liknande problem. För många patienter är vi i psykvården de enda sociala kontakter de har. Ett eget socialt nätverk är ett skyddsnät som stabiliserar tillvaron. Har man väl tappat sitt sociala umgänge är det svårt att komma tillbaka till det, säger Svante Bäck.
– Jag har särskilt sett det problemet hos yngre kvinnor som tappat kontakten med sin familj och kanske även med sina barn, berättar Jan Forsberg.
Den elfte frågan är en fördjupningsdel för dem som når upp i 15 poäng eller mer. Där ingår bland annat en fråga om djurplågeri.
– Tanken på att skada djur eller att ha ägnat sig åt djurplågeri är en indikation på farlighet. Inom rättspsykiatrin ser man att de som dödat människor ofta har skadat djur också. I USA visar forskningen att det finns en överrepresentation av djurplågeri, eldning och att växa upp skild från föräldrarna bland dem som dömts för mord.
© Eva Johansson 2005-03-26

”Vi behöver en sådan här bedömningsmall”

Regeringens psykiatrisamordnare Anders Milton kommenterar det lokala arbetet i Västervik.

Lokalt i Västervik sker ett viktigt arbete inom den psykiatriska vården och omsorgen, både på landstinget och i kommunen, och i samarbete mellan dessa två huvudmän. Att förbättra samarbetet är en av arbetsuppgifterna för regeringens psykiatrisamordnare Anders Milton. En annan är att få fram en bedömningsmall för att tidigt hitta psykiskt sjuka våldsverkare.
På psykkliniken i Västervik har en ny sådan bedömningsmall tagits fram, Viol-10.
– Om det är tillräckligt, det vet jag inte, säger Anders Milton. Det finns andra liknande bedömningsmallar som man arbetar med på andra kliniker. Det kan man göra under några år och utvärdera dem sedan och se vad utfallet blir.
Ett sådant verktyg behövs för att skydda den enskilde menar han. Det ska användas för att bedöma den akuta situationen och man ska komma ihåg att det är en färskvara.

– Vad vi behöver är att få fram något som är hållbart, men enhetlighet har inget egenvärde. Det viktiga är att det är ett säkert instrument.

Västervik har både boende och sysselsättning för psykiskt funktionshindrade, men för lite och knappast något att erbjuda på fritiden. Pengar saknas. Vad kan man göra för att förbättra? Är Solkraftprojektet i Skellefteå en bra väg, med sin blomstrande småföretagsamhet?
Anders Milton har inte besökt det men hört talas om det:
– Ja, det är en bra metod att arbeta mer med småföretag.
I Västervik finns en oro för att det lokala näringslivet skulle slå bakut om psykiatrin börjar konkurrera på marknaden.
– Det hoppas jag inte. Det är viktigt att få med det lokala näringslivet i arbetet. Möjligen behövs det regeländringar till exempel om hur mycket man får tjäna.

700 miljoner har avsatts i extra anslag till psykiatrin. Hur ska man göra för att kunna få pengar?
– Man måste söka pengarna och för att få dem krävs en plan. Det finns också befolkningskriterier kopplade till fördelningen.  Det krävs även att det ska vara gemensamma projekt med både kommun och landsting, eller att kommun och landsting är överens. Säger landstinget i regionen att alla pengarna kan gå till kommunerna i området, då är det okej också.
– Pengarna kan gå till sysselsättning eller boende, till exempel till mobila team. Hur man har ordnat verksamheten varierar så mycket mellan de olika kommunerna i Sverige och därför får man bestämma själv hur man vill använda dem, säger Anders Milton.
– Kommuner och landsting borde prioritera det här området mer. Vi vill inte att de pengar man ansöker om ska innebära att mindre pengar satsas i den egna budgeten.

I Sverige pågår den statliga Ansvarsutredningen vars uppgift är att se över hur det offentliga Sverige ska organiseras i framtiden. I debatten har ställts krav på att skrota landstingen och i stället låta regionförbunden ta över ansvaret för vården.
Ska staten ta över psykvården igen? Eller regionförbunden?
– Nej det tror jag inte. Det kommunala engagemanget är oerhört viktigt att ha med i arbetet i psykiatrin. Vi har haft kontakt med Ansvarsutredningen men den frågan kommer nog inte upp där. Och det ligger så långt fram i tiden, ända till 2007, innan den ska vara klar.
– Samarbetet mellan kommuner och landsting är mer en fråga om kultur än om huvudmannaskap, det måste kunna överbryggas, menar Anders Milton.

För en tid sedan besökte han Västervik och talade då på ett seminarium för dem som arbetar i den psykiatriska vården och omsorgen. Han talade också om det som ligger bakom hans utnämning, de våldsbrott som skett på senare år:
– Alla dessa förövare var kända av både polis och socialtjänst långt tidigare. Allvarligt talat gör vi inte mycket för att hjälpa dem tidigt, innan de har begått brott. Hur kan vi bli bättre på att ge stöd tidigare till de barn och ungdomar som är i riskzonen? Många av dem går ett ganska olyckligt liv till mötes, många hamnar i fängelse.
Här nämns det norska förebyggande arbetet som ett bra exempel, där terapeuter tidigt tar kontakt med familjer med problembarn. Det har lett till en kraftigt minskad ungdomsbrottslighet.
– Vi vet att det går åt helvete för de här, ärligt talat. Metoderna hjälper. Har vi råd att avstå från att använda dem?
©Eva Johansson 2005-03-36

Fakta/Rättspsykiatrisk vård

Antalet personer som dömts till rättspyskiatrisk vård/varav med särskild utskrivningsprövning

                     Riket            Kalmar län
2003:            314/220            16/13
2002:            308/218            9/7
2001:            286/170            13/7
2000:            296/186            12/7
Källa: Brottsförebyggande rådet

Antalet patienter inskrivna i rättspsykiatrisk vård den 1 oktober 2001:
Riket: 1 248 personer
Kalmar län: 28
Källa: Socialstyrelsen

Fakta/Miltonpengarna

För Kalmar län finns 8 345 000 kronor avsatta av de 400 miljonerna. Fördelnignen sker lokalt enligt överenskommelse mellan landsting och kommuner. Om en strikt fördelning efter befolkningsmängden sker kommunvis innebär det att 1,3 miljoner kronor går till Västerviks kommun.
Dessutom finns en pott på 100 miljoner kronor i projektpengar som tilldelas efter ansökan.
Information finns på psykiatrisamordningsenhetens hemsida.