Sune Johansson är ordförande i anhörigföreningen för psykiska sjukdomar.

– Boendet är relativt bra, men sysselsättningen är för dålig. Framför allt fritidssysselsättningen, säger Sune Johansson.
Han är ordförande i anhörigföreningen IFSAP och medlem av RSMH:s styrelse i Västervik. Han är också medlem av flera samverkansgrupper där kommun och landsting arbetar och i det kommunala förtroenderådet. Vi träffas i RSMH:s lokal i Västervik, tillsammans med Birgitta Johansson från RSMH:s styrelse.
– De flesta har sjukersättning och är sjukpensionärer, och de saknar fritidssysselsättning. Vi hoppas på att en fritidsledare kan anställas av kommunen. Det har vi haft tidigare men tjänsten försvann när resurserna drogs in.
Båda två tycker att RSMH är en bra utgångspunkt för fritidsverksamhet. Lokal finns där föreningen är verksam. Men en pådrivare behövs.
– En person som kan få igång fritidsaktiviteter både på kvällar och helger är vad vi behöver. Spela innebandy, gå och bada, ge sig ut på cykelturer. Det finns mycket man kan göra men de som är sjuka behöver en knuff och draghjälp, menar Sune.

Ett problem för IFSAP är att rekrytera nya medlemmar. I dag är det mest föräldrar till psykiskt sjuka som är medlemmar men också en del andra anhöriga och andra stödmedlemmar. Föreningen har i dag ungefär 40 medlemmar.
– Vi som är med blir äldre och orkar mindre. Men vi har svårt att få in nya i föreningen. Jag tror inte att det beror på att folk mår sämre utan mer på skamkänslor, att det är tabu att tala om psykiska sjukdomar.
Även om tillväxten är liten menar han att IFSAP behövs, som en påtryckargrupp. Opinionsbildningen är föreningens viktigaste uppgift.
– När jag agerar för föreningen har jag våra medlemmar bakom mig, det är en styrka. Jag vet hur det är för anhöriga och kan tala för oss. Jag håller ju inte käften, sådan är jag.

Sune Johansson är pappa till en ung man som för drygt tio år sedan fick diagnosen schizofreni. Efter tre års inläggning på psykklinik i början av 90-talet kom han hem och bodde hemma hos pappa i ett och halvt år, innan han flyttade till egen lägenhet. Numera mår han förhållandevis bra.
– Grabben blev sjuk 1990 och jag visste ingenting om det här då. Ett par år senare gick jag en föräldrakurs och 1995 gick jag med när IFSAP bildades. På den tiden när han blev sjuk då fick jag som anhörig inte alls vara med, jag räknades inte, eftersom han var myndig.
– Han klarar sig själv. Jag behöver inte slåss för honom längre och det är inte därför jag engagerat mig i IFSAP. Det är för att jag tycker att detta är så viktigt.
Numera ingår de anhöriga i psykvårdens arbete och ses som en viktig resurs.
– Jämfört med då och nu är det en jättestor skillnad. I dag är det mycket som fungerar bra här i Västerviks kommun. Bara det att vi anhöriga får vara med och påverka är ett stort framsteg. De lyssnar på oss och tar hänsyn till det vi säger. Tidigare var det proffs och amatörer som möttes, i dag är vi mer på samma nivå.

Sedan gammalt har mediciner använts som det helt dominerande botemedlet vid psykisk sjukdom men i dag är samtalsterapi också en viktig del.
– Det borde användas betydligt mer. Att ha någon att tala med är bra. Det här är själsliga sjukdomar, man behöver någon att prata med.
– Medicinerna kan ha mycket biverkningar på kroppen och därför kan den som tar mediciner verka annorlunda, och en del blir rädda, kanske känner sig osäkra och vet inte hur de ska bete sig. Jag vill sprida kunskap om detta för att få bort rädslan för de psykiskt sjuka.
Han är ibland ute i skolorna och pratar om psykisk sjukdom, bland annat på gymnasiets psykologikurser.
– Jag försöker informera så att man inte ska känna skam och skuld över om man är psykiskt sjuk eller har någon anhörig som är det. Alla andra sjukdomar kan man tala öppet om men inte psykiska sjukdomar.
©Eva Johansson 2005-03-29

Birkas anställda håller kontakten

I Birkahuset i Västervik finns så kallat särskilt boende i tolv lägenheter och ett mobilt team med anställda som besöker de psykiskt funktionshindrade i sina hem, både i stan och ute på landsbygden. Även en nattpatrull finns med samma arbetsuppgifter.
Ytterligare ett särskilt boende finns i kommunen, gruppboendet Topasen.
– Lägenheterna här på Birka, det är de boendes hem, inte en tillfällig lösning. Man tvingas inte flytta härifrån även om man mår bättre och man bor här på sina egna villkor. En del har kontakt med oss ofta, andra mer sällan, det beror på vad vi kommit överens om. Det vanligaste är en daglig kontakt, berättar Jonas Lindström som arbetar här.
Varje anställd på Birka är kontaktperson för flera personer. Som kontaktperson har man också samarbete med de anhöriga.
– Vi vill helst ha med de anhöriga i vårt arbete. Många anhöriga har blivit motarbetade tidigare i den psykiatriska vården och har dålig erfarenhet med sig men på senare tid har de anhöriga fått större inflytande och är med i samverkansgrupper, berättar kommunens enhetschef Liselotte Månsson.

Utöver de tolv lägenheterna i Birkahuset finns en akutlägenhet för tillfälligt boende och en lägenhet som fungerar som en gemensam  samlingslokal och där personalen finns under dagtid. De håller kontakten med de boende, i vissa fall en daglig tillsyn. Dessutom är det öppet hus varje lördag.
– Då kommer flera av dem som inte annars orkar med någon sysselsättning, de som är ensamma. De lördagsträffarna kan vara fullt tillräckligt för dem, vet Susanne Grandalen som är en av de anställda på Birka.
Öppet hus på lördagarna är den enda fritidssysselsättningen som kommunen erbjuder.

I akutlägenheten får man bo vid akuta problem, men i högst tre dagar och då tas kontakt med psykrehab på landstinget. De som kommer till det akuta boendet är personer som redan ingår i stödverksamheter och som är kända av personalen på Birka.
– Att få komma hit och bo här några dagar kan förebygga en inläggning i slutenvården, precis som nattpatrullens arbete. Nattpatrullen är en stor trygghet för många och har avlastat psykakuten. Många vill inte bli inlagda, det är inte ovanligt att man har dramatiska erfarenheter från tidigare inläggningar på sjukhuset. Och blir man inlagd kan det bli långvarigt, ofta i flera månader, säger Susanne Grandalen.
– Den som blir inlagd kan lätt tappa ansvaret för sig själv, bli patient och bli omhändertagen i stället, säger Jonas Lindström. Det kan rasera mycket för den enskilde.
– Att bli inlagd kan vara att ta två steg bakåt när vi kanske nått ett steg framåt i stället, konstaterar Liselotte Månsson.

Ett problem på Birka är de boendes gäster, eller vissa av dem.
– Flera av dem som bor här känner personer med dubbeldiagnoser, det vill säga att de både har missbruksproblem och psykiska funktionshinder. Det är de allra värst utsatta i samhället och ofta med bostadsproblem. Det är vanligt att de kommer hit och begär att få sova över, kanske bor här ett tag. Då kommer det in droger här och det blir oroligt och otryggt.
– Det är så pass vanligt förekommande att det är ett stort problem för dem som bor här, menar Liselotte Månsson. Det behövs ett boende för dem med dubbeldiagnoser men det är inte lätt att lösa. Ingen vill ha dem inpå sig och försöken med boende ute på småorterna i kommunen har inte slagit så väl ut. Här behövs det pengar.

Utanför Birkahuset möter vi en man som frågar oss om vi ska skriva i VT om hur det är att bo här. Han har bott här i sju år berättar han.
– Skriv att det är bra här, säger han.
© Eva Johansson 2005-03-29

– Det anses fortfarande skamligt att vara psykiskt sjuk, konstaterar Sune Johansson, ordförande i anhörigföreningen IFSAP och som vill informera mera för att få bort tabustämplen från psykisk sjukdom.
Foto: ©MATILDA AHL

Fakta/ Föreningar
IFSAP står för  Intresseföreningen för schizofreni och andra psykotiska tillstånd, och är en anhörigförening.
RSMH står för:  Riksförbundet Social och Mental Hälsa, och är en brukarförening för de psykiskt sjuka.

Fakta/Birka
Birka är ett  särskilt boende för psykiskt funktionshindrade.  Här hyr man sin lägenhet via socialförvaltningen på andrahandskontrakt kopplat till ett beslut om särskilt boende. Beslut om insatser sker enligt Socialtjänstlagen.
Birkas mobila boendestöd har hela kommunen som arbetsfält och ger sociala insatser till personer med psykiska funktionshinder i hela kommunen. Kommunens- och landstingets samverkan i form av gemensam nattpatrull ingår också i Birkas boende.
Nio anställda på dagtid och fyra i nattpatrullen, varav två från landstinget, arbetar på Birka.