Mitt liv består av arbete, att umgås med sambon och barnen, matlagning, tvätt, städning, extraknäck för att dra in extrapengar till hushållet, och framför allt studier. Och så vill jag så gärna ägna betydligt mer tid åt min stackars hemsida. Och mellan allt detta klämmer jag in mail-skrivande och läsande, framför allt bokläsning och en och annan tidskrift.

Jag läste för en tid sedan boken om tiden av Bodil Jönsson där hon skriver om hur hon ser på tiden. Hon menar att tiden är det enda som varje människa har gott om, och att vi inte kan säga att vi har ont om tid. Vad vi gör är att vi ger oss själva för mycket att göra på den tid vi har.

Och så skriver hon att vi ska unna oss ställtid, det vill säga förberedelsetid, när vi ska ta itu med något. Mycket klokt!

Det här med tidsperspektiv har jag ofta tänkt på. Barnen tror att anledningen till att de tycker att tiden är så lång och jag tycker att den är så kort är att jag har levt mycket längre än dem. Barnen relaterar alltså tiden till sin egen levnad, precis som jag. En vecka för mig blir ju då mycket kortare än en vecka för dem, relativt sett.

Tiden är ju också både framtid, nutid och baktid. Det förflutna har vi ju alltid med oss även om vi lämnar det bakom oss. Framtiden vet vi ingenting om, vi kan bara hoppas, tro och spekulera. Ändå oroar vi oss (även jag) så mycket för framtiden. Detta har jag dock, med viss framgång, försökt att bemästra på senare år. Jag vill gärna styra framtiden men det är också oändligt spännande att få se hur den blir, oavsett vad jag tror i dag.