Idag firar vi yngste sonen som nu tagit körkort. Han klarade det på första uppkörningen fast han körde upp som privatist. Det är bra gjort! Körkortet är ytterligare en milstolpe på vägen mot vuxenlivet. Det går fort minsann.
Och får mig förstås att tänka på tidens flykt, som man gör vid sådana här tillfällen, när man kommit till mogen ålder. De flesta av oss människor vill ju gärna tro att vi är ungdomligare än vår biologiska ålder och vi strävar efter att behålla vår ungdomlighet så länge vi kan. Men ändå förändras vi. Förr i tiden då åkte jag kors och tvärs i världen och det bekymrade mig inte, det kändes naturligt. I söndags när jag skulle åka till Stockholm kändes det som ett äventyr. Jag vet inte om det är jag eller världen som har förändrats mest och som får mig att känna så. Säkert har jag blivit ängsligare med åren men världen har också blivit mer hotfull. Men det var fint i Stockholm.