Almodovars film "Allt om min mamma" är den sorgligaste film jag sett och en av de mest gripande. Den har jag sett två gånger, en av de få filmer jag sett mer än en gång. Jag tänkte på den idag igen när jag såg en artikel i en amerikansk tidning där Almodovar utsetts till en av samtiden stora och inflytelserika europeer. Och vi såg en kort bit av ett tv-program i helgen om Almodovar.
Filmen är ju förstås sorglig för att pojken dör, men hela filmen berättar om mammans sorg och hur hon handskas med den. Det gick direkt till hjärtat, och jag kan egentligen inte förklara varför mer än att Almodovar kan visa det som varje förälder skulle kunna känna, och den fasa vi alla är så rädda för att drabbas av: att ett barn dör.