Månad: oktober 2005

Arbetets värde

"Jobbet är bland det värdefullaste i en människas liv" säger Ralf Asplund, intervjuad i TCO-tidningen. Artikeln handlar om arbetets värde. Den refererar bl a en undersökning som visar att vi numera skattar fritiden högre än arbetet. För 20 år sedan var arbete och fritid lika viktigt.

Detta är något jag funderat på många gånger i livet, arbetets värde.  Allra viktigast är förstås familjen men sedan kommer nog arbetet för min del. Även om jag just nu är lite trött på mitt jobb eftersom jag efter 25 år känner en viss stagnation… Men jobbet är mycket viktigt för mig och jag har nog alltid jobbat mycket mer än jag egentligen fått betalt för. För att det är roligt, angeläget och intressant. Tänk så mycket energi jag lagt på jobbet, och vad mycket jag fått tillbaka också. Under större delen av mitt yrkesverksamma liv har jag haft tillfredsställande jobb där jag känt arbetsglädje. Ibland har det ju varit jobbiga perioder, det är nog oundvikligt.  Men arbetet betyder mycket mer än bara försörjning, det är också att ha meningsfull sysselsättning, möjlighet till självförverkligande och positiva relationer till andra männigksor (även negativa).

Så, arbetet är viktigt. Mycket viktigt. Jag kommer nog inte att vilja sluta jobba när det är dags för pension, misstänker jag. 

Makt och kontroll

I Pressens Tidning idag skriver Peter Swedenmark om den ökande rädslan hos anställda att kontakta media om misshälligheter på jobbet. Det handlar om Per Johansson som fick sparken från Commex för att han framträdde i media med kritik om sin arbetsgivare. Det ansågs som illojalt av arbetsgivaren, enligt Swedenmark, som befarar en ännu mer ökad tendens till rädsla att framträda i media. Och den rädslan märker vi allt mer, även vi på landsortstidnignar. Här har vi människor som gärna berättar för oss om misshälligheter på jobbet, men berätta om det i tidningen, det vill man inte. Av rädsla för repressalier. Har man själv redan avskedats vid den senaste neddragningen kanske sonen eller maken fortfarande jobbar kvar (vi har många sådana familje-arbetsplatser här). Jag kan förstå den enskilde, men inte arbetsgivarens föraktfulla beteende gentemot kritik.

Det här är bara en del av den allt mer ökande kontrollen av media. Numera har det blivit så vanligt att den som har en högre position, som t ex chef eller läkare, och blir intervjuad vill läsa artikeln före publicering. Så var det inte för 5-10 år sedan. Tror de inte att vi kan vårt jobb, dvs uppfatta vad de säger? Nej, så tror jag inte det är utan att de vill ha chansen att tillrättalägga och kontrollera det som ska publiceras oavsett vad som sagts vid intervjun. Jag undrar vad läkaren skulle säga om jag begärde att få komma och kontrollera hur han ställer diagnos? Eller om jag ifrågasatte fabrikschefens kompetens som han ifrågasätter min? Det här kravet på kontroll förekommer inte bara när det är vi på tidningen som tar initiativ, kanske ställer obekväma frågor, utan också när vi kallats till presskonferens och man alltså vill få framträda med någonting i media. Nej, medieträning och en ökad maktfullkomlighet är orsak till detta, tror jag. Det är farliga tendenser i ett fritt samhälle.

Mediekritik

På väg hem från Växjö idag lyssnade jag på "Vår grundade mening" i P1. Bl a var det ett inlägg om mediebevakningen av FI och framför allt professor Tiina Rosenberg. Intervjuad var en annan professor, Gunilla Jarlbro från Lunds universitet. Hon är kritisk till medias bevakning av kvinnliga politiker i allmänhet och använde Tiina Rosenberg och FI som exempel. Hon jämförde med Junilistan och jämförelsen gick ut på att bara för att FI består av kvinnor så har de ifrågasatts på ett betydligt hårdare sätt än Junilistans ledning, som består av "70-åriga vita heterosexuella förmögna män". Det är i media mer legitimt att kritisera kvinnor, och särskilt kvinnor som inte inordnar sig i ledet, t ex inte har "rätt" frisyr eller något annat som stör mönstret. Jag har inga synpunkter på Junilistans ledning men håller helt med om den här kritiken. Jag har inte glömt hur ytterligt häpen jag blev, och skamsen åt yrkets vägnar, när jag för ett antal år sedan läste hur en nyutnämnd kvinnlig minister beskrevs i någon av kvällstidningarna, nämligen hennes "blonda frisyr" och hur hon var klädd. När beskriver man en nyutnämnd manlig minister på det sättet?

I P1-programmet intervjuades också en annan professor, som jag nu inte minns namnet på, som tog upp behovet av källkritik. Han berättade att källan till påståendena om Tiina Rosenbergs plagiat i en bok skulle komma från en kolumn i tidningen Axess (jag har inte följt det här i media nämnvärt så var det kom ifrån visste jag inte) och att Expressen använt det i en nyhetsartikel utan någon egen källgranskning, liksom Svenska Dagbladet också gjort enligt professorn. Givetvis måste man som journalist ha källgranskat det man påstår i en artikel, det hjälper ju inte att bara gå på vad någon annan, som inte är den rätta källan, påstår. Ska jag t ex skriva om något som ursprungligen kommer från en artikel i någon av våra granntidningar så måste jag så klart själv kolla det som påstås, det är så självklart så det ska inte ens behöva sägas.

Kiwano

Detta är en kiwano. kiwano.jpgDet lärde jag mig igår. Jag var och handlade i kvartersbutiken och såg den här och blev sugen på att prova. Jag hade ingen aning om vad det var, men visst ser den god ut? Jag trodde det var ett kaktusfikon för det stod det på en skylt på korgen där den låg, men den hade väl hamnat fel. Hur ett kaktursfikon ser ut vet jag förstås inte heller.

När jag skulle betala blev jag ganska överraskad också. Den kostade nämligen 25 kr.  25 kronor för en frukt!! Det klart att det kostar att frakta hit den, men då skulle väl ananas och bananer vara lika dyra. Eftersom den var så dyr hade jag förstås höga förväntningar på smaken också. Tyvärr besannades de inte. Fruktköttet består av en grönaktig gele med massor av kärnor. Helt OK, lite som gurka, men absolut ingen smaksensation. Jag gillar annars frukter som är lite syrliga och friska i smaken, men den här är inte värd sitt pris, annat än som en rar frukt.

Enkätsvar 6

Lite mer statistik från enkätens hittills 176 svar:

80 procent bor i stan och resten på landet.

96 procent har bredband och resten modem.

45 procent använder huvudsakligen mailinglista för att hålla kontakt med sina nätvänner. Övriga sätt är icq och messenger 19 procent, diskussionsforum/gästbok 10 procent, community 9 procent, blogg 7 procent, annat 7 procent och chatt 3 procent.  

Medeltal antal timmar per vecka man ägnar åt kommunikation med nätvänner: 10 timmar.

81 procent svarar ja på frågan om de flesta av nätvännerna känner till identitet, familjeförhållanden och sysselsättning. 

Enkätsvar 5, med mera

En lägesrapport: Varje morgon numera är det enkätens status jag kollar det första jag gör när jag startat datorn. Förr var det mailen. Jag är så nyfiken på om det ramlat in några svar under natten. Det har det. Just nu är antalet svar uppe i 176. Och nästan alla berättar. Hur ska jag kunna förvalta detta förtroende så att jag verkligen tar till vara dem? Räcker en C-uppsats? Kanske kan jag dela upp det och skriva även D-uppsatsen på detta?

Enkätverktyget jag använder kommer härifrån (ej aktuell länk är borttagen 2016, ny länk) och är fantastiskt bra! Det är ett open sourceverktyg och väldigt lätt att använda när det väl installerats. Jag kan gå in i svaren och snabbt få fram all möjlig statistik. Det jag ser nu är att medelåldern sjunker lite, från 40,7 år vid cirka 100 svar till 39,4 år nu. Andelen män som svarar är ganska konstant på 12-13 procent.  Men jag kan också gå in och se kombinationer av svar, t ex hur alla över 30 år har svarat på en viss fråga, eller hur de som har modem svarar osv. Det underlättar mycket att det är så lättanvänt.

Hela den här veckan är jag tjänstledig för studier. Eftersom jag är nattmänniska blir det sena nätter och sena mornar. Så trots att det länge varit förmiddag har jag nyss ätit frukost, efter morgonläsningen.

Idag ska jag skriva färdigt rapporten om vårt fältarbete, en uppgift vi jobbar med denna och förra veckan. Vi ska kartlägga en verksamhet som har anknytning till invandrare, och jag valde SFI. Därför har jag kollat statistik, läst in mig på nyhetsartiklar och en rapport från Skolverket och gjort en intervju med rektorn på KomVux. Idag ska jag formulera frågeställning och syfte och det kräver noggrannhet och eftertanke, även om jag har den uttänkt.

Språkpolis

Att skriva språkligt korrekt är givet tycker jag, oavsett om jag bloggar eller skriver tidningsartiklar eller uppsats. Igår när jag läste i Easy Pieces blogg läste jag inlägget om tack vare/på grund av, där jag helt håller med. Andra brott mot språkriktigheten som är vanligt förekommande är före/innan där många har svårt att skilja på hur de ska användas. Det heter "före sommaren" men "innan sommaren kommer". 

I morse läste jag i en tidning där en kvinna skriver "tillhör du en av de som…". Det borde stått "är du en av dem som…" eller "tillhör du gruppen som…".

Här om dagen hade vi en diskussion på jobbet varför det ska vara stockholmare med gement s men Stockholmsvår med versalt S. På VT har vi fått lära oss att vi ska skriva Västerviksbo med versalt V trots att det enligt språkreglerna ska vara gement v. Regeln är att om ett egennamn (som Stockholm eller Västervik) används i ett sammansatt ord och det sammansatta ordet är ett självständigt ord, då ska det vara versalt S. Och ordet -bo i det sammansatta ordet Västerviksbo är inget självständigt ord. Det finns ju inget som heter "bo" i betydelsen "människa som bor" utan bara "boende". Men det använder vi ju inte.

Trots att jag i 25 år försörjt mig på att skriva är jag ingen hejare på grammatik. Jag läste aldrig tyska utan franska och den franska grammatiken, så vitt jag minns den, handlade mest om alla olika böjningar av verb.  Och när vi läste svensk grammatik i grundskolan, då var jag inte särskilt uppmärksam. Men skriva korrekt, det kan man lära sig ändå. De gånger jag känner mig osäker så finns ju akademins ordlista, och är det svåra fall så har jag kollat på TT:s språksida och på Svenska Språknämndens hemsida.

Särskrivningar är ett ondskefullt kapitel för sig. Ett av de bästa exemplen jag lärt mig för att påvisa problemet med särskrivningar det är detta: "en lång hårig sjuk sköterska" kontra "en långhårig sjuksköterska". Vilken skillnad det blir i betydelse när man skriver korrekt!

Mammagenen

Är det någon urgammal mammagen eller bara vår uppfostran och kultur som gör att mammor till vuxna barn bakar godsaker till dem? Nu sitter vi med kaffe och äppelpaj, en paj som min sambos mamma bakat idag. Underbart läcker, massor med goda kalorier…

Och jag i min tur, jag bakar muffins när barna kommer hem, och skickade den hembakade favoritkladdkakan till Arvid när han fyllde år i London förra året. (Jag skickade den med grannen som flög dit dagen före födelsedagen så han fick den relativt nybakad.) Trots att jag vet att båda pojkarna, och deras sambor, är minst lika skickliga som jag i köket.

Men inför både min sambos drygt 70-åriga mors bakverk och inför min egen mors blir jag barn igen, trots min 50+ år.

Synpunkter på enkäten

Jag har fått en del intressanta synpunkter på enkäten, bl a från Easy Pieces som ifrågasätter mina frågor och svar och tillvägagångssättet. Det är väldigt värdefulla synpunkter och jag är imponerad och tacksam för att någon tar sig så mycket tid att reflektera över mitt arbete. Jag har nu också uppdaterat enkätens startsida med ytterligare förtydliganden, tack vare de synpunkter jag fått.

Att ställa bra frågor och hitta bra svarsalternativ är aldrig lätt, och det finns nog ingen variant som är perfekt och känns rätt för alla som svarar. Jag har stött och blött de här frågorna en hel del det senaste halvåret och låtit flera av mina "nätvänner" titta på dem och komma med synpunkter. Utifrån detta har jag till slut stannat för de frågor och svar som nu finns i enkäten.
Jag tar med mig de synpunkter jag fått när jag ska skriva min uppsats.
Anledningen till att enkäten sker via nätet är förstås att min målgrupp är avgränsad till dem som är aktiva på nätet och har sociala kontakter där. Jag är alltså inte intresserad av att fråga dem som inte har kontakter via nätet för att jämföra med utan bara få veta mer om betydelsen av de kontakter som uppstått och fortgår på nätet.