Fem i elva i går kväll, när jag var på väg att somna, ringde telefonen. Det är alltid lite skrämmande när det ringer så sent.
Den som ringde var en ung man från Varberg som berättade att han precis fått veta av sin pappa att pappan har en dotter som heter Linda, alltså hans halvsyster, och vars mamma har samma namn som jag och som ska bo i Västervik. Han undrade om det var jag.
Alltså, man blir ju lite paff… Jag utgår ifrån att hans historia är sann, men det går ju inte att veta. Men varför skulle han annars ringa? Och så sent. Jag föreslog att han skulle vänta till idag med att ringa de andra.
Naturligtvis kommer jag att gå och fundera på det här och undra hur det gått…