En liten vårreflektion: Det är så skönt att ljuset ökar nu. Plötsligt är det inte längre mörkt när jag åker hem vid fem från Linköping, när vi haft eftermiddagsföreläsning. Inga rader av stirrande mötande billyktor som bländar under färden genom stan. Det är stor skillnad på att köra bil i dagsljus och i mörker. Väl ute på 35:an är det inte mycket trafik.
Och luften känns annorlunda också, även om det är full vinter med snö överallt.
Banalt, men så här känns det varje år vid den här tiden. Just den här veckan, vecka 8 när det är sportlov här, då brukar det märkas. Jag slutar jobba vid 1730 på kvällen och den här veckan brukar det inte längre vara mörkt när jag ska hem. Vändningen åt andra hållet brukar komma på höstlovet, vecka 44.
Precis så är det. Ljuset betyder verkligen mycket för vårt allmänna välbefinnande. Att småfåglarna börjat väsnas hör ju också till årstiden. Det kommer att bli en vår i år också. Minns du boken Tyst vår? Vilken tur att det inte blev som hon förutspådde Rachel Welsh? Hette hon så?
Jag har inte läst ”Tyst vår”. Den skrevs av Rachel Carson tror jag och ses väl som den första boken som uppmärksammade miljöproblemet på allvar.
Fåglarnas kvitter bidrar till vårkänslan, ihop med ljuset. Ett par månadet till så är det vår. Och tänk så fort det gått sedan jul. Det var ju alldeles nyss.
Så här är det vartenda år. Ändå känns det lika mycket varje gång.