Susanna Alakoski: Svinalängorna (2006).
Naturligtvis är det en förskräcklig uppväxt för ett barn, men det finns humor i tillvaron också. Den svåra balansgången lyckas Susanna Alakoski behärska helt i sin debutroman. Den handlar om Leena, invandrad från Finland med sin familj, och hennes uppväxt under tidigt 70-tal i Ystad. Båda hennes föräldrar är alkoholister, periodare, och problemen trappas upp under hennes barndom. Så mycket att socialtjänsten rycker in. Men åren dit är långa för Leena och hennes två bröder. Susanna Alakoski har skrivit en berättelse från underklassen, från ett klassamhälle som vi kanske gärna vill tro att vi lämnat bakom oss i vår postmoderna tid. Lika viktigt är också temat kön och feminism, som synen på invandrare, i den skildringen av det nutida Sverige. Detta är en lysande debut. Berättelsen är krass och rak, språkligt mogen och mycket gripande. Hon kan berätta om en obarmhärtig barndom, och på ett ytterst tilltalande sätt, om det som ändå måste ha varit svårt att skriva om.