Storstäder har aldrig tilltalat mig och jag har inte känt mig hemma i dem, med undantag för London. Jag är en landsbygdsbo som bor i exil i stan, även här i lilla Västervik. Men nu sedan jag på senare år varit i Stockholm en del och lärt känna Söder lite mer känns det helt OK. Nu kan jag tänka mig att bo i Stockholm.
Förr har jag alltid haft en känsla av stress och rädsla för trafiken och alla människor runt omkring, det har känts lite hotfullt, jag har verkligen känt mig som kusinen från landet. Ungefär hälften av mitt liv har jag bott på landet och visst är det där jag hör hemma. Ibland kan jag längta mycket efter det där att kunna bo utomhus, att ha livsutrymme inte bara inomhus, och kunna gå och skrota i en trädgård. Och det får jag utlopp för på stugan.
Skulle jag bo i Stockholm skulle jag gärna välja Hammarby Sjöstad. Det vill kanske de flesta. Men med de miljonbelopp som går åt för att skaffa sig en bostadsrätt där, och de höga hyrorna sedan, så lär det aldrig bli verklighet. Men arkitekturen är fin och modern, ja nästan postmodern. Det är lite social ingenjörskonst över området, snyggt och prydligt. Och fint vid vattnet.
—
Antal steg idag: 8 622. Men inte någon vilodag för det, tre timmars intensivt matlagande i köket känns som ett mindre motionslopp. Men mycket roligare.