Månad: maj 2006

Bloggar och media

Hur påverkar bloggarna media? Den frågan ställs i dagens nummer av vårt fackorgan Journalisten (tyvärr ingen nätlänk till artikeln). Det handlar om bloggandet som bara växer, och bland mycket annat om journalister behövs när bloggarna berättar allt. Framför allt skvaller. Ett exempel som nämns är bloggen Ytligheter som handlar om mode, smink och kändisar. 

Nog tror jag att vi journalister behövs i en framtid också, för att inte bara de som har fritt spelrum för privat tyckande blir dem som förmedlar vad som händer i världen. Jag tror att journalister behövs för att ge samband, sätta in händelser i sammanhang och ge bakgrund, likaväl som att förmedla de dagliga nyheterna; även om detta också förmedlas via bloggar men mer godtyckligt. Dessutom är många bloggar anonyma, du vet inte vem avsändaren är. Och vem kan man då lita på?

Jag tror också att läsaren som konsumerar bloggar i stället för nyheter förmodligen får en ganska snäv och skev bild av verkligheten, mer än vad som ges av tidningar, radio och tv. Nu talar jag ju i egen sak, och även om en del journalister kanske ersätts av bloggare i framtiden har jag svårt att tro att det är en allmän övergång. Jag tror att du som mediekonsument behöver det filter som massmedia utgör.

Fast ibland undrar jag. I artikeln i Journalisten nämns ju att bloggar om t ex mode och andra ytligheter är populära, liksom skvaller. På VT:s hemsida visar det sig ofta att kriminalnotiser och -artiklar är det mest lästa och kanske är det lite samma sak, samma typ av intresse. Och kanske är det detta vi vill ha, i vår postmoderna tid. Yta.

—

9382 steg idag. Det ska bli fler i morgon.

Börsras

Börsfall på -5,3 procent idag. Igen! Jag vet inte hur stor nedgången varit de senaste veckorna men närmare 20 procent är det väl. Hela årets uppgång är i stort sett borta tror jag. Vad ska en småsparare göra? Sälja av fondandelarna och rädda det som räddas kan? Eller vara kall och hoppas på uppgång snart? Det är frågan, men det verkar inte finnas något vettigt svar. Hur ska det gå med pensionspengarna, de som vi tvingats stoppa in i PPM-fonder? Börsanalytikerna verkar vara lika osäkra som spararna.

Egentligen tror jag att alltihop handlar om psykologi, vilket ju sägs också. Masshysteri. När det kommer förbi en kritisk massa finns det ingen återvändo, då rasar det bara och den nedåtgående spiralen är igång. I vår globala tid är det ju heller inte ett lokalt fenomen utan vi påverkas av andra börser på andra sidan jorden. Det ska bli intressant att se hur läget är om en månad, ett halvår, om ett år…

Och om 15 år, när jag förnodligen ska börja plocka ut min pension. Om det finns några pengar kvar då.

—

13 129 steg och 5,5 km-slingan på 47 minuter. Helt OK, men det kunde varit bättre. Det var tungt i skogen idag, kvavt och fuktigt. Då blir uppförsbackarna på slingan så sega. Och grävningen i grönsakslandet kändes i baksidan av låren idag.

Ukrainska traktorer mm

Marina Lewycka: En kort berättelse om traktorer på ukrainska (2006)

Europas tragiska historia kan sammanfattas i en historia om traktorer på ukrainska. Det gör Marina Lewycka i sin debutroman, en tragikomisk berättelse om en gammal ukrainsk immigrant i England. Det är rörande, skrattretande och emellanåt ofattbart tragiskt.
Vi möter Vera och Nadja, två kvinnor i medelåldern, och deras åldrige far Nikolaj som 84 år gammal meddelar att han ska gifta om sig med en 34-årig ukrainsk sexbomd som heter Valentina, så att hon får uppehållstillstånd i England. Systrarnas mamma har dött ett par år tidigare.
Valentina stormar in i deras liv och ställer krav och får pappa Nikolaj att köpa henne bilar och kläder, föda hennes tonårige son och betala hennes höga telefonräkningar till Ukraina. Han får ta emot hugg och slag när pengarna tar slut och hon inte längre får ur honom vad hon vill ha, samtidigt som hon har andra män vid sidan om.
Systrarna försöker få sin pappa att ta reson, begära skilsmässa och bli av med Valentina. Men det är inte lätt, kampen pågår i mer än ett år.

Marina Lewycka gör försök att belysa dagens immigrationsproblem och sätter in det i ett större sammanhang. Det är lätt att se detta ur både pappans och hans döttrars perspektiv, men Valentina får inte mycket sympatier och inte heller övriga östeuropéer.
Parallellt med dagens historia berättar hon systrarnas föräldrars historia och deras lidande, både hemma i Ukraina under Stalintiden, under andra världskriget och i Tysklands arbetsläger.
Vera är deras krigsbarn, född precis före kriget. Nadja är deras fredsbarn, född efter freden i England där familjen sedan kom att stanna och pappa Nikolaj arbetade som ingenjör.
Det är därför han på livets höst skriver sin historia om traktorer på sitt modersmål.

Delvis använder Marina Lewycka sin egen familjs historia, som bakgrund till sin berättelse. Hon är själv född av ukrainska föräldrar som kom till England vid krigsslutet som flyktingar, och som stannade kvar där. Då hade den gamla familjen i Ukraina splittrats genom kriget och först i vår tid har hon kunnat hitta sina släktingar på nytt.
På så sätt ger hon två helt olika berättelser om immigration och flykt, under helt olika omständigheter i dåtid och nutid.
I sin berättelse lyckas hon med att förena och hela tiden balansera tragik och komedi så att vi påminns om det svåra men mäktar med det tack vare humorn. Det är en dråplig historia, men med mycket allvar.
 

Vårsådd

Trots ett ganska ihållande men lätt vårregn var det skönt att vara utomhus en stund idag. Nu är årets vårsådd avklarad och så småningom hoppas jag att det ska komma upp både dill, persilja och mangold. I år blir det ingen potatis. Men gräslök, timjan och fjolårspersilja.

grönsaksland
 

Här under jorden ligger nu persiljefröna och gror, förhoppningsvis. Tyvärr fick jag inte tag på slätbladig persilja i år, jag var nog för sent ute.
 
Här finns fler vårbilder.

 

 

Mani?

Nu undrar jag vad det är för mani jag drabbats av som får mig att sitta uppe till halvtvå en lördagnatt och skriva uppsats. Min ambition som var att försöka vända tillbaka dygnet i någorlunda normala proportioner igen…

Jag filar på orden och tänker så det knakar och jag blir så trött, så nu måste det i alla fall bli en liten sovpaus till i morgon.

Problemet är att komma till den punkten där jag sätter punkt. Det blir förmodligen på söndag om en vecka för måndag den 29:e ska den vara inlämnad. Utöver att fila på den efter eget huvud väntar jag också på synpunkter från min handledare, och det antar jag också kommer att generera en del arbete.

De senaste tre åren har jag skrivit C- eller D-uppsats vid den här tiden på våren varje år och lagt nästan allting annat åt sidan då, utöver jobbet. Så nästa vår känns det säkert tomt och längtansfullt. Tänk om jag kunde få hålla på med sånt här jämt…

—

Dagens steg är så få så det är nästan skämligt att blogga om: 5710 till antalet. Men en ljuvlig promenad runt parken var det efter regnet ikväll, även om den var kort. 

Nyheter

Flera gånger har jag funderat över om lokaltidningen verkligen behöver ha inrikes- och utrikessidor. Är du intresserad av det så har du förmodligen redan läst på nätet eller sett och hört nyhetssändningar på tv eller i radio redan kvällen innan. Eller läst på någon blogg, inklusive alla rykten och kommentarer kring nyheterna.

Det är ju redan gamla nyheter när lokaltidningen, som är morgontidning, kommer ut. Detta konstaterade en gång en kund hos frisören som var där samtidigt med mig. Hon ifrågasatte varför tidningsutrymmet skulle tas upp till det som inte är lokalt – och jag spetsade öronen förstås. (Kanske visste hon att det var jag som satt där, man är inte anonym som lokalreporter. Men jag såg inte vem hon var).

Vid något tillfälle har jag tagit upp det till diskussion på jobbet men det föll inte i god jord. Och visst finns det säkert en hel del läsare som inte är insatta i gårdagens inrikes- och utrikesnyheter när de läser tidningen på morgon, åtminstone ibland. Men som princip? 

För oss på tidningen skulle det betyda mer lokalt utrymme på tidningssidorna om inrikres- och utrikessidan tas bort ,och det klart att då krävs ju mer resurser för att producera mer. Men kanske skulle det bli en bättre lokal tidning? En dag är vi kanske där…

—–

8 178 steg idag, de flesta från 5,5 km-slingan som tog 49 minuter idag. I ösregn. Men vi gav inte upp fast det nästan tog hela kvällen att bli varm igen. Visst är ett stilla sommarregn fint när man sitter på verandan och hör det stilla smattret på taket och naturen blir så vackert ren. Men går man ute i det i +13 grader blir det kyligt efter ett tag.

En dag vid datorn

Äntligen har jag fått klart en preliminär slutversion av uppsatsen och skickat den till handledaren. Efter 17 timmar i följd vid datorn idag.

Inga steg idag, men tre koppar kaffe, två koppar te och en make som förser mig med mat och uppmuntrande tillrop. Då går det. 

Främling på IT-tåg

"Många nätanvändare ser fördelar i den möjliga anonymiteten i inledningen av en nätrelation, eftersom de då kan vara mer förtroliga än i IRL-livet. Anonymiteten kan ge en bättre och stabilare grund för ett vänskapsförhållande eftersom de lär känna varandra bättre från början tack vare den ökade förtroligheten. Det verkar leda till att de i ett senare skede lättare utvecklar en IRL-relation".

Det är en av de slutsatser jag drar i min uppsats om betydelsen av anonymitet i de sociala relationerna på nätet. Det här är ganska genomgående hos dem som svarat, väldigt många tycker att de kan vara mer öppna mot och dela förtroenden med människor de inte vet vilka de är. Paradoxalt nog.

Det är ett uttryck för fenomenet "främling på tåg", att man vågar vara mer öppen om den sociala risken är liten. Främlingen du delar tågkupé med vet inte vem du är och du riskerar alltså inget i ditt sociala liv om du berättar mörka hemligheter. Detta skriver bl a Bargh, Fitzimmons och McKenna, tre amerikanska internetforskare, om i sin artikel "Can You see the real me?" som finns som pdf längst ner på den här sidan. 

——– 

Antal steg idag: 11 943. Det hade suttit fint med 12 000 steg idag, en rund och fin siffra. Men kanske hinner det bli så många innan jag är i säng om en stund. 

Uppsatsen ska nog bli klar i tid

Redan vid nio ringde väckarklockan (eller snarare pep) och ända sedan dess har jag skrivit uppsats. Nu har jag kommit till analyskapitlet, där teori och empiri knyts ihop i en behändig och förhoppningsvis klargörande säck. Sedan återstår slutsatser och en del finputsning, och förmodligen en omarbetning av teorikapitlet. Det är bara att jobba på, som Becker skriver…

Egentligen är det ju roligt, men emellanåt är det bara hårt jobb känns det som. Alltså inte alltid så inspirerande, även om ämnet i sig är intressant och spännande. Förmodligen är det väl så "riktiga" författare också känner sig ibland.

Inte blev det särskilt många steg idag heller: 6170. 

Rabarberpaj

Nu är det snart rabarbertid, och hos många i södra Sverige går det nog redan att skörda de första späda rabarberstänglarna. Paj är bäst tycker jag, men rabarberpaj blir ofta lite blöt. Det finns två knep för att motverka detta, och eventuellt ett tredje.

Knep nr 1: Lägg smuldeg i botten på pajformen. Förgrädda bottnen cirka 10 minuter i ugnen innan du lägger på rabarberbitarna. Då blir det mer frasig botten.

Knep nr 2: Blanda lite potatismjöl i sockret som du strör ovanpå rabarberna. Potatismjölet suger upp en del fukt och fungerar som redning. Ihop med sockret klumpar det sig inte.

Kanske ett knep nr 3: Jag har läst någonstans att man kan förvälla rabarberbitarna först och sila av dem innan man lägger i pajen, men aldrig provat det själv. Jag föreställer mig att en hel del smak försvinner med vätskan då. Någon som vet?

Ett annat knep: Vill du ha ett knaprigt pajlock ovanpå rabarbern? Riv i lite mandelmassa.

Sedan tycker jag att det ska vara kanel i en rabarberpaj också, men det tycker inte maken. Däremot vill han ha mycket vaniljsås till.

——

Steg idag: Bara 8260. Det kan tyckas som en vilodag men jag tog mig runt 5,5 km-slingan på 44 minuter i eftermiddag. Å andra sidan har jag inte gjort så mycket mer på motionsfronten. Men inte heller ätit paj.