Godkänd. Men betyget kommer senare, kanske i nästa vecka.
Min opponering gick också bra.
Men vad ska jag göra nu??? Fem års studier är i stort sett över. Till hösten har jag bara sökt ett par olika distanskurser på 5 poäng vardera. Och ett helt långt sommarlov ligger emellan…
Håll nu tummarna för mig i morgon, du som läser detta! Då ska jag avlägga filosofie magisterexamen vid Linköpings universitet, genom att lägga fram och försvara min magisteruppsats i sociologi och opponera på en annan. Det är både nervöst och roligt. Efter fem års studier är det äntligen dags…
—
10 013 steg idag, de flesta på 5,5 km-slingan som tog 45 minuter i värmen ikväll. Svalorna flyger som galna och vi har +22,2 grader på balkongen nu, klockan kvart över tio ikväll.
Hemma igen efter studentfirandet i Stockholm. Det blev en solig och fin dag och luften stod nästan still när vi stod och väntade på Södra Latins skolgård. Nu har båda sönerna klarat sin mogenhetsexamen, och med den äran.
Inget värmer så skönt som en björkvedsbrasa, och allra bäst är det i en gammal vedspis när värmen kommit upp i murstocken och sprider sig i torpet. Med mycket huggen ved i vedbon kan vi unna oss det, en nationaldag som idag.
Bilden är tagen utan blixt på en fjärdedels sekund, därav oskärpan.
Men några riktiga torpare, det blir vi nog aldrig, för det är svårt att vara utan el, rinnande vatten inne och bredband i längden. Några dagar går an, och det känns bara idylliskt, men vi moderna människor som vant oss vid bekvämligheter, vi har nog svårt fär att gå tillbaka till en gammaldags livsstil.
I torpet vi hyr bodde det folk året om ända in på 70-talet. Vilka de var vet jag inte, men vad jag hört var det äldre människor som bott där länge och sannolikt aldrig vant sig vid annat.
Tomten är stor, som tre rejäla villatomter, och det tar nästan två timmar att klippa gräset. Det har jag gjort idag, det blir några kilometers traskande i bensinångorna. Jag fick klippa på högsta nivån på gräsklipparen för gräset var väldigt högt. Ungefär en tredjedel hade inte klippts alls tidigare i vår, bensinen tog abrupt slut förra gången, och det gräset var nog knähögt idag.
Ibland funderar jag på hur de som bodde där förr höll ordning på gräsmattan, innan det fanns självgående bensindrivna motorgräsklippare. Det måste ha varit ett himla jobb. Kanske hade de mer grönsaksland och rabatter, det är ganska troligt. Nu är det mesta gräsmatta utom en liten plätt med några små odlingslotter och ett i år igenväxt potatisland.
Till och med backen upp till vedbon är klippt idag. Men jag lämnade en liten tuva med tusenskönor, de kunde jag bara inte radera ut.
15 535 steg har det blivit idag, dock inga i 5,5 km-slingan. Drygt 10 000 steg är gångna bakom gräsklipparen i stället.
I min hand fick jag idag en ny tidning, ett livsstilsmagasin för "alla kvinnor över 40". Tidningen heter Laura och ges ut av Allers förlag. Det märks. Mitt intryck är en något uppfräschad variant av Hemmets Veckotidning, som den var förr (det är säkert 5-10 år sedan jag läste den senast). Första numret av Laura kommer den 7 juni, på onsdag.
Layouten är lite modernare, men inte mycket. Innehållet är väldigt traditionellt om än mer tidsenligt. Det handlar t ex om teknikprylar som mp3-spelare, digitalkamera och mobiltelefoner, och med förslaget att gå till hemsidans lexikon om teknikspråket är svårt. Teknikspråket i tidningen är inte svårt.
Innehållet är lika traditionellt som i de gamla vanliga veckotidningarna: mode, mat, inredning, resor, gör-om-mig och hälsa. Reportagen handlar om kärlek, livskriser och "Så vill svenska kvinnor njuta" – vilket inte innebär 6. Bra! Livet är inte bara 6.
Ett reportage handlar om Tina Thörner, kartläsare åt rallyförare. Här kunde det ha bränt till lite, hennes liv är intressant, men det gör det tyvärr inte. Lite mer bett i en sådan artikel, det hade suttit bra.
En hel del av innehållet känns mer som de vanliga mode- och prylkollerna, dvs inte med någon särskild tonvikt på 40plussare. Däremot är livsnjutarna i mogen ålder, och inte svåra att identifiera sig med som 40plussare. Och fotomodellerna är "vanliga" lagom stylade mogna kvinnor. Bra!
Fyra par som mötts i mogen ålder presenteras, det handlar om kärlek i passionsåldern. Men inget av paren har mötts på nätet, vilket verkar ganska ickerepresentativt. Det hade varit trovärdigt idag.
Det jag saknar är något engagerande, t ex något reportage med inriktning mot arbetsliv, studier och samhälle. 40plus-kvinnor idag jobbar, studerar och engagerar sig i samhället, och det tror jag är ännu viktigare än mode och flärd. Genusperspektivet och jämställdhet saknas helt. Vad den skulle behöva är mindre mode och prylar, och mer samhälle. T ex "Knepen för att hitta nytt jobb efter 40" eller "Hon valde politiken framför jobbkarriären" eller "Hur ser äldrevården ut om 20 år? – tre visionärer berättar" eller "Den jämställda arbetsplatsen" eller "Därför ska du skriva samboavtal" eller "Din polska städhjälp – så här lever hennes familj hemma i Polen". Och kanske "De tio bästa bloggarna – ny lista i varje nummer".
Men det som sänker den här tidningen i mina ögon, förutom det ganska mediokra innehållet, är att den är uppkallad efter den amerikanska presidentfrun Laura Bush. Bland andra Lauror, som Laura Ashley, Laura Ingalls Wylder, Lauror i mode- och filmvärlden. Men allra mest efter Laura Aller, i känd Ameliastil, men mer än tio år efteråt. Laura Aller var journalist och en av grundarna av tidningskoncernen Allers, henne hade jag gärna läst mer om. Men inte ens Laura Trenter som förebild kan väga upp Laura Bush.
Nej, tyvärr hittar jag ingenting i Laura som gör den unik eller annorlunda än andra tidningar i samma genre. Så varför lägga pengar på denna?
—
8228 steg idag.
Attacken mot regeringens och polisens hemsidor och demonstrationerna mot polisrazzian mot Piratbyrån är uppenbarligen den stora nyheten i medierna i helgen. Att polisen gör en sådan razzia känns skrämmande, och påminner om andra tider, särskilt om det stämmer att USA ligger bakom. Vad är det som händer i Sverige?
Det jag inte fattar är varför man inte kan hitta på bra och enkla sätt att betala en liten slant för nedladdning? Några kronor per låt, 25 spänn för en film, det verkar ju vara vad folk ändå är beredda att betala. T ex via Paypal-konto för den som inte vill handla med sina kontokort på nätet.
Jag menar att det är ju ganska orimligt att musiker kan tjäna många miljoner på att folk köper deras skivor medan författare sällan kommer upp i samma inkomster. Av det kan man dra slutsatsen att musik är för dyrt, dvs cd-skivor. Böcker har blivit billigare, framför allt genom lågprispocket. Och vi läser ju massor, trots att vi sitter så mycket vid våra datorer nu för tiden. Om musik och filmer vore billigare skulle vi säkert köpa mycket mer, och då kan det bli ännu billigare.
För 30 år sedan jobbade jag till sjöss som telegrafist i handelsflottan. I sommar kommer en liten del av vad jag var med om att visas på en utställning på Västerviks Museum, tillsammans med andras berättelser och minnen. Ikväll hittade jag ett gammalt tidningsklipp från den tiden, en intervju med mig i den amerikanska lokaltidningen Bangor Daily News. Då fanns det inga kvinnor som arbetade till sjöss i USA och de tyckte det var väldigt ovanligt och spännande.
Då arbetade jag ombord på M/S Arizona, en styckegodsare som ägdes av Transatlantic. Vi hade gått från Göteborg på nyårsdagen 1977 och hade mött riktigt dåligt väder på Nordatlanten och kom fram lite försenade till Eastport i norra Maine den 12 januari. Där fick vi först vänta några veckor innan vi kunde komma in till kaj, och fick åka mellan ett par andra närliggande hamnar (Searsport och Winterport) innan vi till slut kunde lasta ett antal ton potatis och återvända till Europa en månad senare.
Att ligga i en hamn i en hel månad var mycket ovanligt, även för styckegodsare. Searsport, där vi lastade potatisen, var en riktigt liten håla och vi blev snart bekanta med en del av lokalbefolkningen. En kväll blev jag hembjuden till en kvinna på orten för att vara med i den litterära cirkeln de hade på kvällen. Det var jag och ett antal präktiga amerikanska medelklassdamer som nog tyckte att jag var var lite exotisk… De läste inte poesi eller diskuterade böcker utan knåpade ihop dekorationer till någon föreställning barnen skulle ha i kyrkan. Jag tror att vi fick te och kakor. Det var trevligt.
Det var roligt att läsa det här tidningsklippet igen, efter så många år.
Och 1977 var uppenbarligen de stora glasögonens år… Kommer ni ihåg, ni som var med då?
—
9 314 steg idag. 5,5 km-slingan tog bara 43 minuter, personligt rekord.
Äntligen har Sara Paretsky kommit ut med en ny bok. På svenska heter den "Svartlistad" och den kommer ut den 22 juni. Mycket bra, tycker jag, precis som hennes tidigare. Hennes hjälte V. I. Warshawski är en samhällsengagerad och icke så helt perfekt kvinna i sina bästa år, dvs 50-talist.
Den här boken går tillbaka till 50-talet och McCarthytiden, en av USA:s riktigt mörka epoker i sin historia, och hur det som hände då fortfarande spelar en roll idag. Hon drar paralleller med Patriot Act efter den 11 september som gjorde USA till en polisstat där den enskildes liv offras utan urskiljning.
Egentligen är det inte hennes nya bok, utan hennes senaste på svenska. Den kom ut i USA 2003 och har originaltiteln "Blacklist". Utgivningen i Sverige ligger alltså tre år efter. Hon har redan hunnit skriva en bok till, "Fire sale", som kom ut förra sommaren.
—
17 218 steg idag. Kanske kan det delvis kompensera tårtbiten på jobbet idag, en frestelse jag inte kunde motstå.
Tisdagen den 13/6 ska jag lägga fram min uppsats, och opponera på en annans. Den kom med posten idag från universitetet och verkar mycket intressant, den handlar om delad föräldraledighet och jämställdhet. Det är också en D-uppsats i sociologi. Nu har jag en dryg vecka på mig att läsa in mig på den och även läsa igenom min egen lite extra, så att jag har kolla på alla detaljer i den.
Även om jag har gjort det här några gånger nu (tre gånger förut) så känns det förstås lite nervöst men också högtidligt. Äntligen framme vid målet, efter fem års studier. Tänk om jag missat något viktigt, tänker jag… Men det ska väl gå bra.
—
11 718 steg idag.