Skränande hopar drar fram på gatan. Unga killar, några få tjejer, som skrålar och tjoar. De är på väg ner till stan och tror väl att alla är lika lediga som de själva är, att ingen behöver sova för att gå upp och jobba i morgon bitti. Eller så bryr de sig inte för att de inte bor här. Våra hus kanske bara är semesterkulisser för dem. Vad vet jag hur de tänker? Om de tänker alls?
Det har varit ett jämnt flöde av bullriga människor på gatan här ikväll. Visfestivalen har ju börjat, och då nås kulmen på turistanhopningen. Varje år likadant. De flesta går ju inte på konserterna i ruinen, men ändå kommer de hit.
Kanske borde man fly stan sådana här dagar, för att få sova. Det är så pass varmt att det är svårt att sova utan öppet fönster på nätterna. Då hörs de. Framåt ett-två i natt bär vägen tillbaka från centrum.
Nyklippt är jag idag, till smäktande andiska flöjter.
Och 10 680 steg har jag gått sedan i morse.