Månad: juli 2006

I bloggingspåret

Vart tar tiden vägen? Jag har bara jobbat i tre dagar och redan känner jag mig stressad. När jag var tjänstledig kunde jag planera min dag själv och ta den tid jag behövde till sånt som dök upp, samtidigt som jag ibland kunde sitta 14-15 timmar per dag med uppsatsen.

Nu är det jobb fram till halvsex, hem, och så ska jag hinna med det ena och det andra. Jag har sytt lite, pratat i telefon, pratat med grannarna, varit i motionsspåret. Och vips så är kvällen gången och det är läggdags.

I motionsspåret lyssnade jag på Vår grundade mening (podradio från P1) om bloggarnas betydelse för massmedia. Den intervjuade (det måste ha varit Jörgen I Eriksson från Ekots bloggkrönika) sa att han inte trodde att bloggarna kommer att spela så stor roll för massmedia i framtiden heller eftesom det är så få som egentligen läser bloggarna och de därmed inte får så stor genomslagskraft, inte ens de politiska bloggarna.

Tja, det finns väl andra som tycker motsatsen. Fast jag tror att han har ganska rätt. Även om detta handlade om Danielssonaffären och det bloggrykte som startade den affären så hör det kanske till undantagen. Jag tror, och hoppas, att massmedia inte ska falla i den ryktesgrop som bloggarna kan vara och att den granskande och källkritiska journalistiken fortsätter att utövas.

— 

18 116 steg blev det idag, och 5,5 km-slingan på 39 minuter, delvis joggande.

Jordgubbar

Färska jordgubbar två gånger samma dag, det är mums, det. Jordgubbar är fantastiskt gott, och så nyttigt också. Så idag åt jag en liter jordgubbar med fil och flingor till lunch på jobbet. Det satt fint.

Ikväll blev det färska jodgubbar igen, den här gången med ostkaka och kesella. Jag vet att man ska ha grädde till, men det är lite för fett för min smak.

En shoppingrunda hann jag också med på lunchen. Det är så lätt hänt när man är i stan och ändå ska gå och köpa mat. Det blev två reatyger på Åhléns och ikväll har jag sytt ett par blusar åt mig. Enkla i raka stycken, då går det fort.

13 020 steg blev det idag. 

Foer

Jonathan Safran Foer har fått mängder av beröm och uppskattning för sin bok "Allt är upplyst", och det är han värd. Det är en bok som skiljer sig från det mesta i dagens litteratur. Den är rolig och allvarlig på samma gång, och experimentell och annorlunda. Människans grymhet och människans godhet blandas i en både underhållande och sorglig berättelse. Att ha skrivit den här som 25-åring är en stor prestation och ett tecken på både mognad och lekfullhet. I både form och innehåll leker han med läsaren, och utmanar våra sinnen. Han är en sagoberättare men också en högst modern författare.

—

Stegräknaren glömde jag idag men 5,5 km-slingan gick på 39 minuter men då sprang jag så mycket jag orkade. Det var varmt idag. 

Underklass eller icke-klass

"Med hjälp av 20 års krispolitik har den politiska och ekonomiska eliten lyckats skapa en underklass så nedtryckt att den är en icke-klass. Individualiserad, söndrad och helt i avsaknad av gemensamma intressen".

Så skriver sociologen Anders Persson i sin bok "Social kompetens" (Studentlitteratur 2000). Meningarna är ryckta ur en längre berättelse om hur ett gäng invandrarkillar i tonåren ger sig på och slår ner en svensk kille, och fortsätter sparka där han ligger. Och ingen gör något, fast det är ganska många vittnen.

I boken förklarar han invandrarkillarnas beteende med att de tilhör en underklass som är så nedtryckt att den bara existerar i relation till en överklass som kan välja bort genuina möten med invandrargrupperna, och andra icke önskvärda grupper. Det sker i valfrihetens namn.

Tack vare dessa möjligheter att välja bort naturliga möten blir de platser där möten mellan olika samhällsklasser fortfarande sker mer och mer konfliktfyllda. Till exempel skolan och kollektivtrafiken.

Av bokens framställning förstår jag att detta var ett avgörande ögonblick, något som satte djupa spår i författaren. Och det borde det göra i vem som helst i en liknande situation.

Det jag fastnade för i hans bok var framför allt den förklaring han ger, hur han ser det större sammanhanget i det plötsliga skeendet. Det är så vi måste göra mer, försöka förstå alla de enskilda tecken på samhällsförändringar som kommer i vår väg och inte bara rycka på axlarna och acceptera att "det är ju så nu för tiden…". Vi har alla ett ansvar för samhällets fortsatta utveckling.

—

10 064 steg idag, det mesta under en promenad i eftermiddag. Jag hade laddat ipoden med tre nya halvtimmesprogram, och ville lyssna klart på dem. Då gick det lätt att gå.

Programmen var två dokumentärer från BBC (den ena om missfall och den andra om konflikter i relationer mellan asiater och svarta), och ett program om svart utländsk arbetskraft i Sverige, från SR:s Konflikt.