Månad: oktober 2006

Trilskande teknik

Varför gör tekniska prylar ibland inte alls som de ska? Nyss startade jag min iPod i iTunes och helt plötsligt börjar den föra över en massa filer helt av sig själv. Så har det aldrig fungerat förut, utan jag lägger över de poddfiler jag vill ha för tillfället. 

Jag antar att det är någon uppdatering av mjukvaran som sker automatiskt och tillverkaren tror att jag vill ha det. Men det vill jag ju inte. Givetvis vill jag styra själv vad som ska föras över och inte. Nu hann massor med filer raderas från iPoden medan jag letade efter manualen, först pappersvarianten och sedan på nätet.

Det är himla störande med automatiska funktioner, om man inte har ställt in själv så att det ska ske. 

—

12 265 steg blev det idag. 

Gammal trotjänare

SaabNu är vår gamla trotjänare, Saaben från när barna var små, till salu. En fin Saab 9000 som tjänat oss bra i nästan 17 år.

Jag tror att den kan gå länge till, och hoppas att någon vill ta hand om den. Själva behöver vi den inte längre, det känns inte vettigt att behålla den när vi kör så, lite. Och det är ju bara en sak, ett ting, inget att fästa sig vid.

Vi städade och tvättade den ikväll så att den ska vara fin att visa upp. Om nu någon blir intresserad. En annons är utlagd på Blocket för en liten stund sedan. Men det fanns många Saabar till salu av ungefär lika ålder så vi får väl se hur det går.

—

12 485 steg blev det idag.  

 

Årets längsta dag

Den här dagen, som är den enda på året med 25 timmar, håller på att ta slut. Den där timmen vi fick extra, vad hände då? Vad använde du den till?

Själv har jag hunnit en del idag om kanske den extra timmen bidrog till. Läst ut en bok, tvättat bilen, gått en långpromenad. Typiska söndagsförströelser alltså.

Boken jag läste ut är Kurt Vonneguts senaste, som heter "En man utan land". Det var några år sedan sist och han har hunnit bli 84 år nu. Men sinnet är lika klart och starkt som tidigare och han förnekar sig inte som skribent.

Den här boken skiljer sig ganska mycket från hans tidigare, t ex "Slakthus 5" och "Deadeye Dick". "En man utan land" är ingen sammanhängande berättelse utan en serie anteckningar, tankar och reflektioner i en essäliknande samling. Titeln anspelar uppenbarligen på hans känslor inför dagens USA, ett land i krig styrt av en president som fuskat till sig sitt valresultat. Ja, Kurt Vonnegut är inte ensam om den här synen på dagens amerikanska samhälle. I de korta essäerna går han till storms mot ledningen av USA, men också mot miljöförstöringen, digitaliseringen, och våra moderna destruktiva liv. Han sätter fingret på en massa galenskaper som många av oss inte ser, och han gör det med en blandning av humor och ilska.

Det är tur för mänskligheten att han, och andra av hans kaliber, ännu orkar reagera.

—

10316 steg blev det idag. 

Andra bloggar om: litteratur

Kvinnan av !Kungfolket

Nisa är pseudonymen för en kvinna hos !Kungfolket i Kalahariöknen. Om hennes liv berättar antropologen Marjorie Shostak i sin bok "Nisa – the life and words of a !Kung woman" (utgiven 1981, ny utgåva 2000). Det är en av de mest fascinerande böcker jag läst på länge och jag är glad att den ingår som kurslitteratur i introduktionskursen i socialantropologi som jag läser i höst, så att jag fick ögonen på den. 

!Kungfolket är ett samlar-/jägarsamhälle och på väg att försvinna, ännu mer i dag än när Marjorie Shostak gjorde sin huvudsakliga studie på 70-talet. Det är ett helt annat liv än vårt här i västvärlden. Där är människor beroende av naturen för sitt uppehälle, men trots att de lever på randen till öknen lever de förhållandevis gott. Marjorie Shostak konstaterar till exempel att deras kost är sammansatt och näringsrik.

Nisa är en av !Kungmänniskorna. Om hon fortfarande lever närmar hon sig 80-årsåldern nu. I boken berättar hon om sitt liv, från barndomen på 30-talet till nu (vilket är 1970-tal) när hon betraktar sig som gammal. Vi kanske tror att vi människor är så olika varandra, men i grunden är vi ju inte det. Detta är påtagligt i boken, där yttre omständigheter och livsvillkor inte är det viktiga, utan Nisas tankar, känslor och upplevelser.

Det är lättläst och fängslande och fördjupar vår kunskap om det som förenar oss, inte det som skiljer oss åt här på jorden. 

Pris för piglobbyister

Nu har pigornas och klassamhällets tillskyndare till och med fått pris för sitt arbete med att lobba för skattesänkning på hushållsnära tjänster, så att arbetslösa kvinnor och män tvingas ut och torka skiten efter de välbeställda, enligt Svenskt Näringsliv och Resumé som delat ut priset Årets lobbyist till Almega som drivit frågan. Snart får vi alltså en ny lag som ytterligare nedvärderar arbetet med att hålla rent i samhället, och som nu även är prisbelönt som idé. 

Jag tycker att det är helt galet att gynna vissa jobb med skattesänkningar/avdrag. Det kommer att leda till en ny låglönegrupp. Om nu det här arbetet är så viktigt, varför kan det inte betalas ordentligt och vara värt lika mycket som annat tjänstearbete? Varför ska visst tjänstearbete vara värt mindre än annat? Varför får vi inte skattesubventioner på andra servicetjänster, som datorsupport, bilverkstadsjobb, tavelinramning, konsultjobb och allt möjligt annat också?

Om alla som städar runt omkring oss på jobben, i samhället och i de hem där de tjänsterna köps, skulle strejka en vecka eller två, då tror jag vi snart skulle fatta vad det jobbet egentligen är värt. 

Patriarkat

Åh vad irriterad jag blir på alla dessa män i omgivningen som springer i vägen och gör sig stora och viktiga på kvinnors bekostnad. Mästrande och befallande som om deras ord är lag.

Nej jag ska inte berätta några detaljer för att inte chikanera någon specifik person, det är bara en gång av många andra som händer runt om i samhället, och som ingår i det här patriarkala systemet vi fortfarande lever i.

Ett glädjeämne är i alla fall att jag fick godkänt på hemuppgiften i socialantropologi idag. Nu är det bara att fortsätta. Just nu läser jag antropologen Marjorie Shostaks bok "Nisa" om livet för kvinnorna i en by i Botswana, hos ett jägar- och samlarfolk där. Mycket fascinerande. Och tragiskt att hon dog i förtid, för tio år sedan.

—

10 314 steg blev det idag.  

Miljonvinst…

Har du också vunnit en miljon euro på e-postlotteriet? Tre gånger bara idag har jag vunnit… Tänk var härligt det är att bli så ofantligt rik. :-)

"You have therefore been approved for a lump sum payout of €1,000,000.00
(One Million EURO) in cash credited to file LRP/19-DE/9317. This is
from a total cash prize of €50,000,000 (Fifty Million) Euro shared
amongst the first fifty (50) lucky winners in this category."

Postat

Sådär! Nu är mitt manus postat.

Jag antar jag borde skicka det till fler förlag, men vet inte hur jag ska välja. Kanske bara chansa hos dem som ger ut liknande litteratur.

På väg

Nu är mitt manus på gång. Det vill säga snart på väg. Idag har jag gjort en sista genomläsning och ändrat på en del småsaker. En noggrann väninna har tidigare läst mitt manus så de flesta skrivfel är nog redan hittade och justerade. Men jag hittade ändå en del småfel idag.

Det här är ju inte någon slutversion, om nu boken kommer ut. Justeringar blir det förstås igen. Men nu har jag ett manus som jag känner att jag kan skicka iväg till några bokförlag. Nu går skrivaren för fullt. 207 sidor x 2 ska den spotta ut innan kvällen är slut har jag tänkt, så jag hoppas att tonerpatronen räcker.

Sedan är det bara att vänta ett par månade på besked läser jag på förlagens hemsidor. Det blir en ängslig väntan.  

Jag hade räknat med att ha kommit så här långt redan i september men det tog förstås lite extra tid att bli klar. Jag kände också att jag behövde lägga det åt sidan ett par veckor före den sista genomläsningen för att kunna få lite distans till det. Men nu är det alltså gjort och i morgon bär det av till posten.

Ting som tynger

Varför ska vi samla på oss så mycket saker? Till vilken nytta bär jag hem den ena prylen efter den andra och fyller mitt hem med? Det har jag funderat på många gånger. Och det gör också före detta journalisten numera dominikanerpater Henrik Alberius, etikforskare Ann Heberlein och säljaren av de hemlösas tidning Lars Fohrman, i P1-programmet "Filosofiska rummet" från den 3 september i år. Som jag förstås lyssnat på som poddradio i min iPod. Den och datorn är nog två av de ytterst få prylar jag egentligen inte skulle vilja göra mig av med.

Deras samtal handlade om varför saker betyder så mycket för oss, om att vi bedåras av drömmen om den lätta ryggsäcken och att slippa tungt bagage, bara kunna resa oss upp och gå och dra iväg till drömmarnas mål. Egendomslöshet är frihet, så har säkert många av oss känt ibland. Men så sitter vi där ändå med soffa, bil och tv, böcker i hyllan och skålar i skåpet, som vi inte riktigt klarar av att släppa taget om. Det är ju det som är det svåra. Att göra sig av med det man redan har. Däremot är det inte så svårt att avstå från att köpa nytt.

I förra veckan när jag kände mig sugen på något nytt att klä min kropp i färgade jag om en  vit skjorta och tröja, som fått tefläckar. Nu är de vackert kanelbruna och jag känner det som om jag fått nytt. Färgning rekommenderas (jag hoppas textilfärg inte är miljöfarlig, sådant vet jag för lite om).

"Filosofiska rummet" är ett mycket intressant progam och jag hoppas verkligen att det inte får stryka på foten när SR nu ska städa bort en massa bra samhällsprogram till förmån för mer lättlyssnat. Detta är inte det minsta svårlyssnat, tvärtom. 

—

Igår ändrade jag textstorlek och bredd på min blogg, för att göra den mer lättläst. Större text och kortare rader. Är det bra så här?

11 867 steg gick jag igår. Men bara 7 320 steg idag. Båda dagarna har jag jobbat, men är ledig i morgon.