Här är mitt bevis på att jag befunnits värdig – och klarat min examen. Min magisterexamen tog jag i somras, den 13 juni skedde opponeringen, men först nu har jag fått mitt examensbesvis. Jag hämtade ut rek-försändelsen i eftermiddag.
Man får ju passa sig för att förhäva sig här i Sverige, så det ska jag förstås inte göra. Men personligen känner jag mig mycket stolt över att jag – arbetarbarnet från 50-talet, klimakterietanten och morsan – tagit en akademisk examen. Inte bara kandidatexamen utan också magisterexamen. Efter fem års slit med studier och jobb.
Det är ett fantastiskt land vi lever i, i Sverige, när jag kan få möjlighet att göra detta. Det handlar inte bara om min klassresa utan mycket mer för mig; att få tillgång till en annan värld, och få ett bevis på att mina kunskaper är värda något, inte bara för mig utan i samhället.
Nu ska jag ta en titt på vilka kurser jag ska söka till vårterminen, det måste ju göras den här veckan.
Grattis Grattis Grattis!!!!!
jag förstår hur du känner det just nu med examensbevisen som verkliga bevis framför ögonen!
Tack så mykcet, Harriet!
Oj, vad du fick vänta länge, men du är så väl värd all ära och uppmärksamhet. Det är en strålande prestation du utfört. Njut du av segerns sötma och var precis så stolt och glad som du känner för. Du är värd det.
Ett jättestort GRATTIS även från mig!
Kram
Mia
Tackar, tackar!
Jo, det tar ett tag att få ut examensbeviset. När vi var klara i juni så tog expeditionen på universitetet sommarledigt till i augusti, och i början av september skickade jag in ansökan.
En månad tog det även i Växjö i vintras.
Det finns ju registrerat i bibliotekets databas under tiden, och därifrån är det lätt att skriva ut ett registerutdrag, om jag t ex skulle sökt jobb eller behövt till annat.