En sak som är så bra med nätet är att alla får plats där. Till och med sådana klimakterietanter som jag. Och jag får skriva precis vad jag vill här så länge jag håller mig inom lagens råmärken. Precis som så många andra gör. Frågan är hur länge bloggandet kommer att hålla på. Det syns ju att det är många som tröttnat och övergett sina bloggar.
Vi diskuterade idag på jobbet hur den framtida mediekonsumtionen kan komma att förändras och den snabba utveckling som skett de senaste tio åren. Papperstidningens död väntar kanske inte direkt runt hörnet men någon gång inom överskådlig framtid, kanske till och med före år 2043 som Philip Meyer förutspår. Om nätet ersätter papperstidningen eller om det blir andra, idag okända, tekniker för nyhetsförmedling då, det återstår att se. Men att vi inte kommer att ha en papperstidning i liknande upplaga som nu, det kan man nog vara säker på. En kollega tror mer på nyhetskonsumtion via mobilen, en annan på e-papper. Tja, om vi gamlingar lever några år till så får vi väl se.
11 273 steg blev det idag.