Varför ska vi samla på oss så mycket saker? Till vilken nytta bär jag hem den ena prylen efter den andra och fyller mitt hem med? Det har jag funderat på många gånger. Och det gör också före detta journalisten numera dominikanerpater Henrik Alberius, etikforskare Ann Heberlein och säljaren av de hemlösas tidning Lars Fohrman, i P1-programmet "Filosofiska rummet" från den 3 september i år. Som jag förstås lyssnat på som poddradio i min iPod. Den och datorn är nog två av de ytterst få prylar jag egentligen inte skulle vilja göra mig av med.
Deras samtal handlade om varför saker betyder så mycket för oss, om att vi bedåras av drömmen om den lätta ryggsäcken och att slippa tungt bagage, bara kunna resa oss upp och gå och dra iväg till drömmarnas mål. Egendomslöshet är frihet, så har säkert många av oss känt ibland. Men så sitter vi där ändå med soffa, bil och tv, böcker i hyllan och skålar i skåpet, som vi inte riktigt klarar av att släppa taget om. Det är ju det som är det svåra. Att göra sig av med det man redan har. Däremot är det inte så svårt att avstå från att köpa nytt.
I förra veckan när jag kände mig sugen på något nytt att klä min kropp i färgade jag om en vit skjorta och tröja, som fått tefläckar. Nu är de vackert kanelbruna och jag känner det som om jag fått nytt. Färgning rekommenderas (jag hoppas textilfärg inte är miljöfarlig, sådant vet jag för lite om).
"Filosofiska rummet" är ett mycket intressant progam och jag hoppas verkligen att det inte får stryka på foten när SR nu ska städa bort en massa bra samhällsprogram till förmån för mer lättlyssnat. Detta är inte det minsta svårlyssnat, tvärtom.
—
Igår ändrade jag textstorlek och bredd på min blogg, för att göra den mer lättläst. Större text och kortare rader. Är det bra så här?
11 867 steg gick jag igår. Men bara 7 320 steg idag. Båda dagarna har jag jobbat, men är ledig i morgon.