Månad: oktober 2006

Google växer

Nu växer Google ännu mer. Först köpet av You Tube för 12 miljarder kronor, en förlustbringande sajt, och nu ska de konkurrera ännu mer med Microsoft. Det här läser jag i Derigomedias nyhetsbrev: "Dessutom utmanas Microsoft med nya webbaserade tjänster som gör det enklare att skapa, hantera och dela information. Kostnadsfria Google Docs & Spreadsheets är, som vanligt när det gäller Google, en betaversion. Här kombineras den uppköpta onlineordbehandlaren Writely med egna Spreadsheets. Klart är att Google sätter 'webbpress' på Microsoft som svarat med Office Live och planer på att låta Works bli en webbtjänst." 

Vad kommer detta att betyda för nätets utveckling? 

Hemma

Vad skönt det är att komma hem till en mörk och tyst lägenhet ibland. Ofta känns det ju lite småtrist när inte maken är hemma och väntar på mig men ibland är det en lisa för själen att bara kliva in i mörkret och tystnaden innanför dörren efter en hektisk dag på jobbet. En timme har jag haft för mig själv nu, alldeles själv och med bara skrivbordslampan tänd. Nu har jag hämtat mig. Så nu får maken snart komma…

Idag har det varit en ganska stressig dag, och splittrad. Samtidigt är det kul just nu, och jag trivs med det som är nytt. Men jag trivs inte när datorn krånglar tio minuter efter att jag skulle ha gått hem, och det finns en del kvar att göra. Det klarar jag bara inte. Då tappar jag all ork, all gnista, som hållit mig uppe under dagen. 

Givetvis kollade jag på tv klockan ett för att se Horace Engdahl kliva ut genom den vita dörren och tillkännage vem som blir årets vinnare av Nobels litteraturpris. Nej, jag har inte läst någon av Orhan Pamuks böcker, men namnet kände jag faktiskt igen från någon nyhetssändning. Och jag ska nog läsa någon av hans böcker så småningom.

11 109 steg har jag gått hittills idag, och några till blir det väl ikväll. 

Ministeravgångar?

Ska Maria Borelius och Cecilia Stegö Chiló avgå som ministrar? Bör de avgå? Ja, som minister bör man allt ha en bättre moral än vad de här två har visat.

I morse satt en uppenbart besvärad Maria Borelius i tvmorgonsoffan och berättade att hon haft svart barnflicka i tio år. Tio år! Det är ju ett systematiskt utnyttjande av arbetskraft och undanhållande av skatt. Att under så lång tid beröva den anställda på pension, anställningstrygghet, semesterersättning, arbetsskadeförsäkring och annat som följer med en normal anställning är fel i mina ögon. Och att göra det därför att man tycker att man inte har råd trots miljoninkomster, det rimmar illa. Det finns kommunala dagis i Sverige som även de med stora inkomster säkert har tillgång till. Har man inte råd att betala någon vitt får man väl avstå, så är det för oss andra.

Och att inte betala tv-avgift på 16 år, det rimmar också illa med en kulturministerpost. Om Cecilia Stegö Chiló inte hade haft tv, då hade hon ju inte behövt betala avgift. Men då hade hon kanske inte heller varit kvalificerad för att bli kulturminister, statsråd vid ett departement dit public service-tv hör. Men att smita från avgiften är diskvalificerande, tycker jag.

Nätpublicering

Det är svårt att hinna hålla igång två bloggar, och just nu är det kursbloggen som är viktigast eftersom bloggandet i den ingår i en uppgiftsredovisning. Man måste ju göra sina läxor… Men jag får inte automatpinget i den att fungera, utan får pinga manuellt på de portaler där jag anmält den. Varför förstår jag inte.

Enligt en nyhetsartikel på Yahoo har nu nätet gått om papperstidningarna som nyhetskanal i Europa. Även om tv är allra störst. Så vad ska det bli av oss gamla papperstidningsjournalister? Själv är jag ju numera webbredaktör (bara på halvtid), och kanske är det symptomatiskt. Fast jag tycker att det är himla kul, om än frustrerande också.

Mycket spring på jobbet blir det ändå, idag har jag avverkat 11 069 steg, de flesta på redaktionen. 

Läser

Igår började jag läsa Susanna Alakoskis nya bok "Tala om klass", som hon gjort tillsammans med en rad andra kvinnor som alla skriver om sina klassresor. Det lilla jag läst än är mycket intressant. Recension kommer.

Ikväll har jag hårdpluggat för att bli klar med en inlämningsuppgift i socialantropologi, och som redan är försenad. Men nu är den lämnad. 

Och 10 117 steg blev det idag. 

Magisterexamen – nu med bevis

 

magisterexamen

 

Här är mitt bevis på att jag befunnits värdig – och klarat min examen. Min magisterexamen tog jag i somras, den 13 juni skedde opponeringen, men först nu har jag fått mitt examensbesvis. Jag hämtade ut rek-försändelsen i eftermiddag.

Man får ju passa sig för att förhäva sig här i Sverige, så det ska jag förstås inte göra. Men personligen känner jag mig mycket stolt över att jag – arbetarbarnet från 50-talet, klimakterietanten och morsan – tagit en akademisk examen. Inte bara kandidatexamen utan också magisterexamen. Efter fem års slit med studier och jobb.

Det är ett fantastiskt land vi lever i, i Sverige, när jag kan få möjlighet att göra detta. Det handlar inte bara om min klassresa utan mycket mer för mig; att få tillgång till en annan värld, och få ett bevis på att mina kunskaper är värda något, inte bara för mig utan i samhället. 

Nu ska jag ta en titt på vilka kurser jag ska söka till vårterminen, det måste ju göras den här veckan. 

Fanatism?

Jag tror nästan att jag tappat förståndet. Idag har jag i flera timmar fanatiskt suttit och pillat med små detaljer på min kursblogg, ändrat färger, flyttat om, fixat bilder, krånglat med koder, och jag vet inte allt. Och i natt låg jag och funderade så mycket på det, och på nättidningen som jag jobbar med, att jag inte kunde somna. Ny regering och gräl mellan ministrarna, vad är det jämfört med att hitta ett nytt färgtema för kursbloggen?

Däremot känns det oerhört sorgligt att ryssarna, eller tjetjenerna, fick henne till slut, den orädda journalisten Anna Politkovskaja som mördats idag. Jag blev väldigt gripen när jag läste hennes bok om Tjetjenien för några år sedan. Hon var en modig människa, och en förebild.

—

4 525 steg blev det bara idag. Men 17 512 igår, så det får väl kompensera. Om jag bara kunde bli av med smärtan i foten och benet skulle jag bli så nöjd. 

Ökade samhällsklyftor

Klyftorna ökar i samhället. De rika blir rikare och de fattiga fattigare. Ett av många tecken på det idag är den senaste lönestatistiken. Enligt ett TT-telegram (som jag läser inom kundstrukturen hos TT) har LO undersökt de ökade löneklyftorna och visar följande: "2005 tjänade en tjänsteman drygt 27 000 kronor i månaden. En arbetare tjänade cirka 19 000 kronor, alltså en skillnad på drygt 8 000 kronor. Det är en skillnad som ökat med 3 500 kronor jämfört med 1995."

Är det så vi vill ha det? Det 20/80-samhälle man på 90-talet varnade för verkar redan vara här, och det finns det nog många andra tecken på också. Jag har inte fördjupat mig i detta, men varje gång jag läser om det här blir jag lika upprörd och besviken.

Enligt TT-telegrammet säger Erland Olausson, LO:s avtalssekreterare, till Sveriges Radios Ekoredaktion: "Det beror på att när direktörerna har fått väldiga lönelyft så har de i sin tur avlönat sina närmaste betydligt mer än vad löntagare i allmänhet har fått. Det är en situation som är helt oacceptabel."

—

11 158 steg har jag gått idag. Bl a under en riktigt skön promenad på lunchen, i solen utmed Gamlebyviken. Det är vederkvickelse. 

 

Javascript och css

Igår kväll och i förrgår kväll satt jag i flera timmar med den senaste javascript-uppgiften på webbpubluiceringskursen. Efter mycket trixande har jag nu fått till en sida med en hyggligt snygg sorterbar tabell och en bildvisning där bilderna växlar vid mouseover. Men vad krångligt det var! Sidan finns här på min kursblogg.

Det är faktiskt inte så svart att fatta principen för hur både javascript och css fungerar. Det svåra är att få till detaljerna, sätta fnuttar och hakar på rätt ställen och komma ihåg sluttaggarna och allt sånt… Men jag lär mig, det gör jag.

Kursbloggen gör vi i Textpattern och där gör man separata siddelar som man lägger scripten i, vilket jag tycker är både enklare och svårare än att ha allt i en enda fil. Det är ju lättare för att det inte blir så mycket att rota i åt gången men svårare för att man måste växla mellan olika sidor hela tiden.

— 

Jag hade hoppats att kunna ge mig ut i motionsspåret ikväll, efter att ha haltat i några dagar. På jobbet idag har det känts bra i foten. Men icke, när jag promenerade hem så kom smärtan tillbaka och jag fick snällt ge mig för krämporna. Oerhört frustrerande.

11 084 steg blev det idag i alla fall, och ungefär lika många igår, fast jag inte hann notera det. 

Den förste bloggaren?

Filosofen Michel de Montaigne var nog den förste bloggaren. Han levde 1533-1592 i Bordeaux i Frankrike. Han bloggade utan dator, lär jag mig vid en titt i makens filosofihistoriebok (”Filosofins historia” av Svante Nordin).

Montaigne bodde hemma på godset, tillbringade dagarna i sitt bibliotek två våningar upp i ett torn på godsets gård. Där betraktade han livet på gården, läste i böcker, skrev essäer om högt och lågt, allt som kom hans tankar förbi. Han skrev om privata funderingar enligt associationsprincipen och växlade mellan olika ämnen. Det handlar om honom själv och hans egna iakttagelser och tankar. Men framför allt är han sig själv i det han skriver, ett subjekt, och individuellt jag.

Jag tycker att det låter som en bloggare.