Nu är den stolta vår utsprungen
den vår de svage kalla höst.
Nu blommar heden röd av ljungen
och vitt av liljor älvens bröst.
Nu är den sista visan sjungen
av sommarns kvinnligt veka röst;
nu stiger uppför bergens trappa
trumpetarn storm i dunkel kappa.
Så diktade ju Karlfeldt för ungefär hundra år sedan. Och visst är det höst. Fuktigt och doftande av mull, som ute vid stugan idag.
Löven täcker nästan gräset och presenningen ligger intakt över vedstapeln borta vid dasset, trots stormbyar förra veckan. Hösten är fin, men den går fort förbi.
Den här helgen har gått fort i alla fall. Hela dagen igår satt jag med en kursuppgift som innebar att göra om en hemsida i två versioner, enbart med hjälp av css-mallar. Ingenting i html-koden fick ändras, och det skulle helst se bra ut även i Internet Explorer, inte bara i Firefox. Och Internet Explorer tolkar ju vissa stilmallar på sitt eget sätt, så det var mycket slit och tandagnisslan innan de problemen var avklarade.
Förkylningen håller i sig men håller sig på mattan i alla fall. Vilket betyder bara lite snuva och ont i halsen idag.