Snart smäller det

citronpajJa, det har ju faktiskt redan börjat smälla rejält här omkring. Då och då lyser himlen upp av en raket och det brakar till. Men kulmen blir förstås vid midnatt som vanligt. Då har vi nog redan hunnit smaka på årets nyårskaka. Det blev en citronpaj som jag bakade i eftermiddag.

Själv går jag efter ett handskrivet recept som jag haft länge i en pärm men liknande recept finns på nätet, på IT-pedagogoen, på Kokboken, på Mummlennium och på Folkbildning.net. Detta är recept på citronmarängpajer som alltså har ett marängtäcke ovanpå citronkrämen. Men på makens begäran har jag avstått från marängtäcket. I stället ska jag servera den med lite vispad grädde. På nätet finns också en del recept på en variant med mandelmassa i pajdegen, men det har jag aldrig provat.

Citronmarängpaj är så vitt jag förstått en traditionell amerikansk efterrätt och jag tror att den är ganska flitigt förekommande i litteraturen när familjefester beskrivs eller en god fika. Jag har gjort den flera gånger, och det blir alltid lika gott, en lite syrlig efterrätt som passar särskilt bra efter en bastant middag.

Sena vanor och semantik

Tio i två. Då satt vi och åt frukost idag. Det är nog min senaste frukost hittills. Fast jag vaknade redan vid halvelva, gick upp och lade mig i soffan och läste ut en bok. Och plötsligt var klockan ett.

Att ha sena vanor är omoraliskt, det vet vi ju alla. Sjusovare, det är något vi inte vill vara. Och vill man få moraliskt övertag ska man insinuera att någon annan sover länge på morgonen, skriver Johan Hakelius i Aftonbladet. Det där möter jag ibland, men jag tar inte åt mig eftersom jag vet att jag styr mitt liv och mina sovvanor själv de dagar jag inte går till jobbet. På mornarna sover jag gärna, men på kvällarna är jag desto mer kreativ.

Vi diskuterade semantik vid frukostbordet, det vill säga vad ett ord egentligen betyder. Det är jag som funderar på ordet "sak". För mig är grundbetydelsen ett ting, något konkret som man kan ta på. Ändå använder vi det ofta också i betydelsen "uppgift" eller "företeelse". Vi säger "jag ska bara göra en sak först" och menar "jag ska bara göra något först" och det är oftast inte att producera ett ting utan att utföra en uppgift, till exempel att skriva ett mail eller gå ut med hunden. Och det är ju knappast "en sak". Varför har det blivit så? Jag vet inte, och har inte sökt någon etymologisk förklaring.

Men sådant kan man fundera på en nyårsaftonsfrukost. 

Musik i elfte timmen

För en timme sedan hittade jag en cd jag glömt att jag hade, nämligen Ann Nesbys album "I'm here for you" – hennes första album, vilket jag inte visste förrän jag läste på wikipedia nu.

Jag blev lite sugen på musik ikväll, och det passade bra. 

Ann Nesby är en amerikansk gospel- och rythm&bluessångerska med verklig tyngd och djup i rösten. Härlig att lyssna på och jag ska nog ta fram den igen.

Det är ungefär tio år sedan jag köpte cd:n och kom inte alls ihåg vad det var när jag tittade i cd-hyllan ikväll. Det är roligt att hitta igen sådant man glömt och märker att man fortfarande uppskattar. Innan dess lyssnade jag på italienska kärlekssånger ikväll. Det är ett vackert språk som jag inte förstår mycket av men språket i sig är dramatiskt och melodiöst i mina öron.

Och nu är vi inne på årets sista dag, och det var redan igår som Saddam hängdes, en händelse som medierna verkligen frossat i under dagen som gått. 

Tillägg lite senare: Jag läser nu på DN att videon från avrättningen, som man puffar för på många nyhetssajter idag, inte innehåller sekvenser från dödsögonblicket. Det kunde man annars förväntat sig, särskilt som flera tidningar på nätet varnar för "starka bilder". Enligt DN finns det dock en del surfare som är besvikna, just av den orsaken. Hur tänker folk egentligen?

Saker och ting

I morse försov jag mig och vaknade ungefär en halvtimme innan jag börjar jobba. Usch vad jobbigt det är! Och dessutom vara trött. Fast jag lyckades komma till jobbet bara fem minuter försenad men då hade jag frukostmackorna med mig i ryggsäcken.

Nu sitter jag och dricker en massa kaffe för att hålla mig vaken. Det känns för tidigt att lägga sig vid tio på kvällen en fredagkväll. Och med tre lediga dagar framför mig blir det nog lite extra sömn.

Nu är ju julen avklarad och vi har fyllt våra hem med ytterligare lite saker. I år fick jag bara små saker och det passar mig utmärkt. I Fokus nyligen (nr 42 av mitt husorgan) läste jag en artikel om hur vi snart lägger ner mer pengar på förvaring av våra prylar än vad det vi förvarar egentligen är värt. Det handlar om förrådsbranschen, alltså att kunna hyra sig ett förråd och förvara sina ägodelar. Det har tydligen blivit en mycket lukrativ bransch idag, med stor efterfrågan. Vi har också så mycket prylar i våra hem att vi behöver yta för att förvara dem. Det är ett märkligt överflödssamhälle vi lever i… Tänk vad enkelt det vore om vi bara hade vad vi behöver.

Min nya pedometer (stegräknaren) är en lycka. Den fungerar perfekt. Idag har jag gått 12 025 steg.

Spela för pengar

När jag var ute på lunchen idag såg jag tre tiggare på stan. Ska det behöva vara så? En av dem var en vanlig tiggare, en kvinna med ett barn som stod vid Systembolaget ochn höll upp en bit kartong där det stod skrivet att hon är fattig och har flera barn och behöver pengar. Så ska ingen behöva ha det idag. Tiggare har jag aldrig sett här i stan förut.

De andra två kanske inte tiggde pengar egentligen, jag vet inte. Det var gatumusikanter, de spelade dragspel, och hade en hatt till pengarna framför sig. Två unga människor.

Gatumusikanter finns det ju en del här på sommaren, och det kan jag förstå, att man kan tycka att det är kul att spela och vill göra det så mycket att man gör det utomhus på gator och torg för att få publik. Men utomhus på vintern? Det var inte minusgrader idag men inte varmt heller, och de såg frusna ut. 

Givetvis undrar jag: är detta tecken på ett ytterligare systemskifte i den sociala välfärden? Att vi haft ett långtgående systemskifte på senare år, det vet vi ju. Men så långt så att vi nu fått tiggare här i Västervik? Den sociala kontrollen är ju rimligtvis något högre här än i storstäder. Jag tvivlar starkt på att någon väljer självmant att tigga ihop pengar som ett alternativ till annan försörjning.

Efter att ha fått en ny och pålitlig stegräknare i julklapp kan jag notera att jag idag gått 12 516 steg, och 11 842 steg igår. 

Skotsk deckare

Har Skottland tagit över som deckarland efter England? Nu kommer den ena nya skotska författaren efter den andra med nya deckare och de flesta utspelar sig i Edinburgh plus en och annan i Glasgow. Efterföljarna till Ian Rankin är många, men få når upp till hans kvalitet. En av de nya är Lin Andersson som nu kommit ut med sin andra deckare på svenska, Mordbrand.
Den skiljer sig från mängde på ett påtagligt sätt. Här är det inte en desillusionerad polis som är deckarhjälte utan en brandtekniker. Rhona MacLeod är doktor i ett oklart tekniskt ämne och arbetar i Glasgow. Därifrån lånas hon ut till Edinburgh för att utreda en mordbrand i ett rivningshus där en ihjälbränd ung flicka hittas i husresterna. Flickan visar sig vara både våldtagen och lemlästad. I Edinburgh får doktor MacLeod samarbeta, i början motvilligt, med polisutredaren Severino MacRae som visar sig spela en avgörande roll i morbrandsfallet. Hur ska inte avslöjas här.
Den här deckaren är intressant och lyckas hålla spänningen uppe hela tiden, men den blir ibland lite rörig och det är inte alltid jag hänger med i logistiken eftersom förflyttningarna är många både inom Edinburgh och mellan Edinburgh och Glasgow. Men den är lättläst och klämmer in en intrikat historia på relativt få sidor så den avverkas lätt på en kväll med tv:n avstängd eller en lång sovmorgon.

Trådlös juldag

Efter en aktiv julafton med mycket och utsökt god mat, promenader och julklappsutdelning är juldagen en riktig lättjans dag. Den egentliga mellandagen, för i morgon på annandagen är det mer som en vanlig söndag eftersom det är arbetsdag dagen efter.

Så idag blev det sovmorgon, en deckare från pärm till pärm och bara lite städning och matplanering inför morgondagen. Efterrätterna är gjorda och köttet framtaget ur frysen. Imorgon blir det älggryta med sällskap.

Tack vare en julklapp kan jag nu surfa trådlöst, vilket jag inte kunde förut. Manicken heter Wireless Lan Usb Adapter. Så nu har vi trådlöst nätverk i hemmet med tillgång båda två och kan vara uppkopplade var som helst. Mycket smidigt.

Efter helgerna blir det dags att ta itu med konditionen och kalorijakten igen känner jag. Det är jag förmodligen inte ensam om. 

Morgondagens fika

Morgondagens fikatilltugg är nu klart och fotograferat:

julkakor

Till kaffet i morgon blir det på begäran en vanlig smulpaj med företrädesvis björnbär men också blåbär och hallon, plus en chokladtårta. Receptet hittade jag på Arla på nätet, men har modifierat det lite.

Chokladtårtan består av en botten av typ kladdkaka, ovanpå det ett tunt lager vaniljkräm och ovanpå det ett något tjockare lager tryffel bestrött med pinjenötter. Tryffel görs av grädde, smör och smält choklad och blir en krämig massa.

Jag hoppas det ska smaka gott. Till smulpajen blir det nog bra med vaniljsås eller vispad grädde, men chokladtårtan står för sig själv tror jag.

Det tog ett par timmar i köket men det är kul, och var extra trevligt i sällskap med Elvis Presley på en cd jag fick i julklapp av äldste sonen för ganska många år sedan. Men Presley står sig, och passar bra som julmusik.

Nu är så gott som alla julklappar klara och inslagna och julfriden kan sänka sig över hemmet.