Moderna horoskop

Från Strumpstickans blogg kastar jag mig hämningslöst in på sidan zapera.com för ett personlighetstest. Alltid kul att göra. Eller? Tja, ibland är det lagom förströelse med en sådan oftast självuppfyllande profetia som det oftast är. Den här gången är inget undantag, tvärtom. Resultatet blev en Inåtvänd Planläggande Abstrakt Tänkare med följande förklaring:

Du finner din energi i den inre världen och gillar att tänka på saker. Du anstränger dig att förstå andra människor.

Du gillar att ha struktur och ordning i ditt liv. Du använder troligtvis din kalender flitigt för att hålla koll på de saker du skall komma ihåg.

Du fokuserar på "the big picture" och tycker om att teoretisera över VARFÖR saker fungerar som de gör (medan du inte bekymrar dig så mycket om detaljerna). Du är en kreativ person, som gillar att experimentera.

Du tänker logisk och värdesätter problemlösning där du får använda huvudet. Du är en ärlig och renhjärtad person, som bedömer andra människor utifrån samma värderingar som du bedömer dig själv.

Visst låter det fint och trevligt? Tänk att jag är en så intressant person…

Personlighetstest på nätet tror jag har blivit vår tids horoskop. Men tror jag på dem? Nja, det behövs väl knappast, eftersom jag tror att jag känner mig själv bättre än en datorgenererad personlighetsmätare.

Julen tränger sig på

Första advent och bara fyra veckor kvar till jul. Det går lika fort varje år, och det känns som om det var ganska nyss som jag bar ner adventsljusstakarna till källarförrådet förra gången. För adventslsjusstakar måste man förstås ha i fönstren, det är lika självklart idag som en krukväxt eller gardin. 

Fast gardiner anser jag att man inte måste ha. I vardagsrummet har vi inga gardiner som minskar ljusinsläppet eller samlar damm. På tredje våningen behövs de inte för att skydda mot insyn, i stället fäller vi persiennerna på kvällen i fönstren ut mot gatan och gården där grannarna har insyn. 

I köket däremot har vi gardin i fönstret. Vid en diskussion med nätvänner på en lista nyss kom ämnet julgardiner upp och jag kom på att jag ju har kvar julgardinen från förra året. Visst är det praktiskt! Nu slipper jag byta. Det brukar jag i och för sig inte göra till jul, men gjorde det förra året ändå, det var väl dags.

julgardin

Så då hängde jag upp den här gardinen:

Egentligen är det ju ingen riktig julgardin, för det är blåbärsris på den. När barna var små hade de den i sitt lekrum som året-runt-gardin men jag tycker att den passar bra till jul. Också. För jag har glömt ta ner den så inte känns den så julaktig, egentligen.

I övrigt blir det inget julpynt, utom adventsstjärna i ett fönster och adventsljusstaken med fyra levande ljus på bordet.

Klass mot klass

Hålla av, hålla på, hålla ihop, hålla igång, hålla isär och hålla ut”. Så beskriver en av de 15 kvinnor sin mors roll i boken ”Tala om klass”. Boken är en antologi sammanställd av Susanna Alakoski och Karin Nielsen.

De 15 kvinnorna är alla klassresenärer, underifrån och upp. I dag är de i medelåldern och äldre, födda mellan 1931 och 1975, och har höjt sig över sin klass genom utbildning och arbete. De berättar om sin bakgrund och sitt ursprung, om sina förebilder och vad som fått dem att ta steget. I dag är flera av dem väletablerade, ja till och med nationellt välkända ansikten i den kulturella, akademiska och politiska sfären.

Att göra en klassresa är förstås inte en oproblematisk situation. Som klassresenär står man med benen i två olika läger, och ingenstans hör man hemma. Borgerlighetens ideal har inte inplanterats från barndomen och klassresenären har inte den tysta kunskap som ”de andra” har, de som är födda in i medel- och överklassen.Det skapar osäkerhet och tvivel, men ger också styrka. Man tvingas stå på egna ben och lita till sig själv, för den som inte gjort resan kan inte förstå vad den innebär.

De 15 berättelserna är sinsemellan mycket olika men i varje finns något som varje klassresenär kan känna igen sig i och aha-upplevelserna flödar när jag läser. Det ger nytt mod att läsa om att andra upplever samma svårigheter och har samma reflektioner som jag.

Idag, med en återkommande pigdebatt och ökande sociala motsättningar, är klassbegreppet på väg tillbaka och kommer alla gånger att lyftas fram i ljuset igen. Då är det viktigt att förstå vad klassamhället för med sig för den enskilde, och om det berättar en sådan här bok.

Boken är också en ytterst intressant samhällskildring av 1900-talets historia. De allra flesta kvinnorna prisar den utbildningspolitik vi haft i Sverige som inneburit att alla fått möjlighet till högre studier, och de strävsamma mödrar som lyft fram sina barn med uppoffringar och uppmuntran i svåra tider.

Broken english

Electrolux dammsugarfabrik i Västervik las ner förra året. I Västervik är det nog många som håller med budskapet i den här reklambilden från 30-talet någon gång: 

lux

Bilden  är en autentisk reklambild för dammsugaren och finns med i en bok som heter "Broken english" som kom ut förra året. Här har författaren Stewart Clark samlat grodor från det engelska språket där översättaren eller skribenten inte riktigt fått till det. Riktigt roligt är det ibland. Till exempel:

"Don't stand outsida and be miserable. Come inside and be fed up" (utanför en bar i Japan).

"Deep fried fingers of my lady" (meny i Indien).

"Smashed potato" (också meny i Indien).

"Would you like to ride on your own ass?" (reklam för åsneridning i Thailand).

"We will sell gas to anyone in a glass container" (bensinstaiton i USA). 

"Order your summer suit. Because is big rush we will execute customers in strict rotation" (skrädderi på Rhodos).

"For indoor or outdoor use only" (på kinesiska julljus).

"Remove child before folding" (varningstext på barnvagn). 

Och så vidare… Det går inte att låta bli att fnissa.

Idag har jag gått 10 902 steg. Ungefär som de senaste dagarna, ibland något över 10 000 steg, ibland något under. Stegräknaren har visat sig vara inte helt pålitlig, den nollställs ibland alldeles för lätt och jag vet inte hur mågna steg det blivit under en dag. Men det är ju bara att gå på…