Det historiska Dublin

Hade jag varit född under medeltiden eller tidigare hade jag nog varit död nu. Ja, alltså inte för att det var länge sedan utan i förtid. Just nu läser jag Edward Rutherfurds första roman om Dublin (titel: "Dublin: Foundation" eller "The Princes of Ireland: The Dublin saga", och det sätter fantasin i gungning. Han gör historien levande och skriver tjocka böcker om människor under oftast några tusen år, människor som finns inom ett avgränsat geografiskt område. Tidigare har han bland annat skrivit om London, Salisbury och södra England. 

Det han gör är att berätta om människor från några olika släkten och som levt under olika historiska epoker. De allra flesta är påhittade, men några är sådana som det finns uppgifter om i källmaterial. Han väver ihop fakta och fiktion, och gör det till både spännande och underhållande läsning.

Den här boken om Dublin utspelar sig hittills (jag är nu genom halva boken) på 400-talet och på 900-talet, och det han väver liv i känns ganska trovärdigt. Det handlar mycket om umbäranden och om en annan syn på livet och döden. Och jag tänker att jag som är så närsynt knappast hade klarat mig länge på den tiden, utan glasögon. Jag tror att det kan ha varit en väsentlig överlevnadsfaktor att kunna se långt och uppfatta sin omgivning, eftersom den var betydligt mer hotfull till livet då. Åtminstone som vi tror att livet kan ha levts då. Så jag hade nog dött i tidig ålder.

Tja, fascinerande är det i alla fall att fantisera…

Tillägg 7/1:

Nu är boken utläst, alla 816 sidorna. Mycket fängslande, jag gillar sådana här historiska romaner.