Smuts

Hurdant är egentligen mitt förhållande till smuts? Och hurdant är ditt? Ikväll när jag gick hem från jobbet lyssnade jag på ett poddradioprogram och just nu kan jag inte komma ihåg vilket det var. I alla fall handlade det om våra förhållanden till smuts. Det var intervjuer med någon som städar mycket, med folk på stan, med någon som jobbade på en tvättfirma och med en sopbilsåkare. 

Intressant tycker jag. En del var extremt renliga av sig, och berättade att de hade välstädat  hemma jämt. Andra var nog mer som folk är mest, lite lagom städat, och veckostädning som en vana. Själv har jag glidit iväg en aning på skalan och numera veckostädar jag inte längre, utan tar tag i det när smulorna eller dammråttorna ger sig till känna.

Förr när barna bodde hemma veckostädade jag alltid, oftast på fredagkvällen för att ha det fint över helgen, eller på lördagen.

Det är en skön känsla när man städat färdigt. Det luktar rent, av både såpa och att man vädrat. Ny duk på bordet, allt som spritt sig över bord och golv är undanplockat och är det vinter så är tända ljus en perfekt övergång till det välstädade hemmet. Så tycker jag om att ha det men lyckas sällan leva upp till det, eftersom det oftast är annat som känns viktigare. Dessutom har jag nog ändrat attityd lite. Det är inte längre lika viktigt att ha välstädat, även om jag nog uppskattar det lika mycket fortfarande.

12 706 steg har jag tagit idag. Det känns bra.