I gräset vid stugan blommor maskrosorna redan. I april! Ska det vara så här? Vad säger Sverker om det? Det måste vara alldeles för tidigt.
Körsbärsträden står också i blom, och tusenskönor och vitsippor. Och vi har inte passerat Valborg än.
Här finns fler vårbilder från torpet.
Motionsstatistik idag: bästa tiden hittills på 5,5 km med 37 minuter och 11 sekunder. Det kändes fint idag.
Fyra dagars ledighet ligger framför mig. Den känns förstås lång nu men som vanligt kommer den säkert att ta slut i ett nafs. En städdag hoppas jag hinna med. Röja i röran, det är vad som behövs. Men igår började jag läsa Chris Andersons bok ”The long tail” och den är himla intressant. Om boken och hans idé har jag läste lite förut men det är först nu som jag fått den i min hand eftersom den kommer ut på svenska nu. Hans grundidé är ju att den nischade sökningen på nätet ger helt nya konsumtionsmönster. Inte minst gäller det nyhetskonsumtion, och nättidningar. Så den kommer att ta lite tid av min ledighet.
Just nu har jag en ganska rejäl hög med väntande böcker, recensionsböcker som jag beställt och har för avsikt att läsa. Jag är inte riktigt i fas med utgivningsdatum, men nästan. När bokkatalogerna kommer på våren och senhösten, då blir jag så sugen på alla möjliga nya böcker, och ibland kan det bli lite för många om jag ska hinna allt annat jag vill. Nu har höstens kataloger börjat komma, och det är som vanligt, massor med intressant läsning.
Idag fick jag Anne Holts nya deckare, och igår en tjock biografi om Emelie Flygare-Carlén. Biografier gillar jag, det är alltid intressant att läsa om andra människors liv och inte bara de uppdiktade berättelserna. Någon deckare till ligger och väntar, ett par fackböcker och så Roy Jacobsens senaste roman som också kom igår, försenad. Och några böcker till.
11 299 steg idag.
Igår flyttade jag på jobbet. Vi bytte inte lokal utan jag bytte arbetsplats, från ett plan till ett annat. Från ett litet rum till ett stort kontorslandskap. Från lagom svalka till hetta. Nu sitter jag i ett hörn på en våning som är helt öppen, och solen gassar in genom stora perspektivfönster. Även om solfilm ska skydda mot värme och en mörk gardin stänger ute ljuset blir det varmt. Men jag vänjer mig väl, antar jag. Det finns ju en tanke bakom flytten.
I fyra år har jag nu delat rum med en arbetskamrat. Vi har haft eget rum och det har varit bra, trots att vi förstås stört varandra också. Det är svårt att prata i telefon samtidigt. Men man lär sig att jämka ihop sig och det har varit en trevlig tid. Nu känner jag mig paradoxalt nog mer isolerad i det stora havet.
Sent omsider kom vi ut i motionsspåret ikväll i alla fall. 37,54 minuter blev tiden och 17 128 steg idag. Visst är det skönt att röra på sig, och det var ju en fantastisk kväll med sommarvärme.
Det finns massor med övergivna byggnader och anläggningar utspridda i det svenska landskapet. Gamla fabrikslokaler, nedlagda bruk, tomma hotell och till och med villor som man bara lämnat att stå och förfalla. Om sådana här platser och byggnader skriver docenten i ekonomisk historia, Jan Jörnmark, både i en bok och på sin hemsida. Boken läste jag i helgen och skriver om den på min boksajt. Jag blev helt betagen i boken. Kanske mest för de fantastiska bilderna men också för hans berättarstil, att han lyckas berätta så levande om svensk 1900-talsindustri.
Visst har väl många av oss någon besökt ett sådant ställe, en modern ruin, en byggnad som stått tom men där någon glömt låsa dörren. Det är lite spöklikt och kusligt och samtidigt så fascinerande och spännande att gå in och se sig om. Tänka sig in i hur det kan ha varit när människor rörde sig här dagligdags.
Uppenbarligen är det inte bara Jan Jörnmark som fascineras av sådana här platser, i hans hemsidas forum finns det många fler som delar hans intresse.
—
12007 steg blev det idag, men bara i stan, inte till några övergivna platser.
På bara ett par dagar har grönskan exploderat. Så brukar det ju i och för sig vara på våren, och ända känns det lika fascinerande varje gång. Men i år sker det betydligt tidigare än andra år.
Björken utanför vår balkong har redan slagit ut. Den här bilden tog jag i går:
Förra året konstaterade jag också i ett blogginlägg att våren kommit plötsligt, men det var nästan tre veckor senare, den 8 maj.
Fast just ikväll är det inget vidare, det låter som storm utanför knuten.
10 566 steg blev det idag, men 14 404 igår.
I två dagar har jag varit på seminarium om framtiden. Det ordnades av koncernledningen och handlade om framtiden för lokaltidningar, arrangerat av Kairos Future. Vi identifierade hot och möjligheter som konsekvenser av framtida förändringar. Mycket intressant och angeläget. Mediamarknaden förändras så mycket och snabbt numera och för oss lokaltidningar gäller det ju att inte tappa bort oss i dessa förändringar. Vilken strategi behöver vi för att överleva som nyhetsförmedlare? Hur får vi nya unga läsargenerationer att välja lokaltidning? Det är ödesfrågor för oss och andra lokaltidningar nu.
Att få möjlighet att ventilera sådana här frågeställningar är förstås värdefullt, och tankeutbytet med andra i koncernen kring detta gör att jag kommer hem med betydligt mer än vad jag åkte iväg med, både i kunskap och funderingar.
Det var skönt att komma ut i motionsspåret ikväll, trots att jag var trött och hade huvudvärk. Men tiden blev densamma som sist, 39,40 minuter. Helt OK.
I morgon är det precis 90 år sedan hungerupproret i Västervik 1917, ett märkesår i Västerviks historia. Då var vi nära en revolution i Sverige.
På grund av förhållandena under första världskriget hade vi brist på livsmedel i Sverige. I april 1917 hade folket i Västervik tröttnat på att gå hungriga efter en svår vinter, och närmare två tusen personer samlades på torget i en demonstration mot hungern och bristen på mat. Om detta skrev jag en artikel i VT inför millennieskiftet (men då hade vi inget arkiv på nätet så den ligger på min egen sida).
Till 70-årsminnet av hungerupproret 1987 intervjuade jag Gustav Andersson som då hunnit bli 94 år. Han var en av arbetarledarna vid demonstrationerna 1917 och hade mycket att berätta om. Med hans hjälp blev historien levande.
Tillägg 16/4: Nu har min kollega Hasse Hjertqvist skrivit en artikel till 90-årsminnet.
Här har vi nu +22,4 grader i skuggan på balkongen. Och det är den 15 april. I skogen var det betydligt varmare tror jag.
Vi tog en motionstur på 5,5-kmslingan i eftermiddag, årets första i kortbyxor, och det var rejält varmt inne i skogen där luften står still. Men motion lönar sig, i dag gick det något bättre än i fredags, en halv minut snabbare ungefär. Min tid blev 38,43 minuter idag.
I spåret lyssnade jag på förra söndagens Gomorron Världen i min iPod och det kändes förstås lite kluvet att njuta av vårvärmen (eller snarare sommarvärmen) mitt i april och lyssna på ett längre inslag om klimathoten och FN:s rapport som kom förra veckan. Våren är en månad för tidig i år, och med förra årets långa och varma sommar i minne undrar jag förstås vad jag själv kan göra. Avstå från att flyga, minska förpackningsanväningen, handla mer lokalt. Ja, det finns förstås massor. Men det gäller ju också att acceptera att avstå från viss bekvämlighet.
Efter en tung arbetsdag var det riktigt skönt att ge sig ut i motionsslingan ikväll, trots att jag var riktigt fredagstrött innan vi kom iväg. Men efteråt kände jag mig riktigt vederkvickt och pigg och på gott humör. Vårluft och barrdoft kan göra underverk.
5,5-kmslingan tog 39 minuter idag, vilket jag är såå nöjd med, och det blev 16 713 steg idag.
Det var fortfarande ganska lerigt i spåret men betydligt bättre än här om dagen.
För precis en månad sedan igår försvann journalisten Alan Johnston spårlöst, och tros ha blivit kidnappad. Han är korrespondent för BBC i Gaza. Han lever och arbetar i Gaza och har fått stor respekt för sitt arbete där, både av människorna som bor där, lyssnarna utanför Gazaområdet och kollegor. I går uppmärksammade man på BBC att han nu varit försvunnen i en hel månad. Ingen vet vad som hänt honom.
I ett inslag i nyhetssammandraget i poddradion i går sa en av de boende på Gazaremsan ”He is our bridge to the world” och talade om hur mycket hans arbete betyder för de boende där. Så mycket kan journalistiskt arbete betyda i världen.