Nu börjar jag bli trött på att vara trött, och har försökt sova ut i natt. Nio timmars sömn blev det i alla fall, och det känns lite bättre än i går kväll när jag knappt visste vad jag hette efter elva timmar på jobbet. På sommaren ska man ju känna sig pigg och uppåt, njuta av livet och så där. Men sedan i måndags är det dubbelt upp på jobbet, eftersom vår semesterperiod börjat och vi som är kvar får göra mer. Visst är det meningen att man ska rationalisera bort en del, men att plötsligt inte bry mig lika mycket om vad för tidning vi ger läsarna, det klarar i alla fall inte jag, inte mentalt. Det är ju för läsarna vi gör tidningen, oavsett om det är papperstidning eller nättidning.
Ikväll har vi sprungit igen. Rekordtid blev det för mig, och det är kul. Ett tecken på förbättring och utveckling. Idag tog det 34 minuter och 30 sekunder, enligt tidmätningen på min iPod, på våra 5,5 km. Förra gången, i tisdags eller onsdags, tog det 37 minuter och 19 sekunder. Och då kändes det som om jag sprungit fort, så jag blev förstås besviken den gången. Nu är jag nere i ungefär samma tid som i september-oktober förra året. Den senaste noterade tiden då är från 8 september och då sprang jag på 35 minuter och 10 sekunder, snabbaste tiden dittills.
Jag funderar på om jag ska sätta upp som mål att uppnå 30 minuter blankt innan säsongen är slut i höst. Det är bra att ha mål, om de inte är orimliga men jag springer ju inte för att tävla. Samtidigt är tiden ett mått på ökad förmåga. Egentligen tror jag nog snarare på att jag kan minska med ytterligare en eller två minuter under resten av sommaren.
Nu har vi sprungit sedan i påskas, 20 gånger hittills på två månader, det gör ungefär var tredje dag. Förra året gick jag ner i vikt i takt med att jag fick bättre kondition, men inte i år. Inte för att jag vägt mig och kontrollerat men jag känner ju på kläderna att de sitter lika tajt nu som i vintras. Och det gör mig verkligen trött…