Månad: augusti 2007

Avtal igen

Första dagen på jobbet efter semestern och vi har avtal igen. Kvart i tolv avblåstes konflikten. En lättnad, det tycker vi alla. För vi vill jobba på med nyhetsförmedlingen till läsarna. Nu får vi ett lönelyft också. 10,2 procent på tre år, med delvis satsning på lågavlönade. Så här skriver Journalisten och Medievärlden. Och vår förbundsordförande är nöjd. Jag tycker att det är bra att vi som jobbat länge och har låg lön, som är det vanliga på landsortstidningar, får bättre betalt. För TU är ju upphovsrätten så viktig, och då ska den också få kosta. Nu får också vikarierna bättre villkor, så vitt jag förstår, så det verkar vara ett bra avtal.

På 90-talet någon gång var vi fem minuter ifrån strejk men det blev en överenskommelse i sista stund. Vi var flera på jobbet som trodde att det skulle bli så idag också, och är nöjda med att konflikten fick en ände.

Så det blev en annorlunda arbetsdag den här första på hösten, men redan efter lunch var allt som vanligt igen med arbetsuppgifterna. Fast efter fem och en halv veckas semester var det inte alldeles självklart att alla inloggningskoder satt i ryggmärgen. Men till slut kom jag ihåg. Jag har fem olika inloggningskoder som jag använder varje dag, och så alla inloggningar hemma… Hur gör man för att minnas fler och fler?

Andra bloggar om:
Andra bloggar om:

Slut på semestern

Idag har jag krönt min sista semesterdag med en springtur på en halvmil. Inget gående, bara spring. Tiden blev 33 minuter och 41 sekunder. Jag håller mig mellan 33 och en halv och 34 och en halv minut numera på 5 km. Ibland känns det som om jag skulle orka mer och bättre, ibland känns det tungt, beroende på väder och egen kondition.

Semestern har varit bra, den sista veckan har jag slappnat av lite mer, även om det var en fin avkoppling att resa till Azorerna också. Men några fönster har jag inte tvättat och jag har ägnat betydligt mer tid åt föreningsarbete än jag hade räknat med. Men böcker har jag hunnit läsa, om än inte så många som jag lagt i min semesterhög. Fast det gör inget. Jag är nöjd. Idag tog jag mig också tid att se en film, ”21 grams” med Sean Penn och några andra. Himla bra, samma regissör som gjort ”Babel” som jag såg i Stockholm i maj.

När jag kommer till jobbet i morgon är vi mitt uppe i den pågeående konflikten på dagstidningsområdet (läs mer på Journalistförbundets hemsida). Om nu inte SJF och TU enats under natten. De har återupptagit förhandlingarna i eftermiddag. Om konflikten kvarstår i morgon innebär det att jag inte får jobba med webben efter klockan 12. Redan idag vid klockan 16 inträdde förbud mot att hantera externt material, typ från TT. Därför vet jag inte riktigt vad jag ska göra i morgon efter lunch.

Andra bloggar om: , , ,

Migrän?

Det känns ungefär som migrän beskrivs men jag undrar ändå om det är det. Fjärde gången idag som jag fått ett anfall av förfärlig huvudvärk ihop med rejält illamående. Jag blev tvungen att ligga alldeles stilla och blunda för att stå ut. Det bara bultade i huvudet. Så var det idag, och tre gånger tidigare i år har det varit så här. I somras fick jag gå hem från jobbet en gång. Och det håller i sig flera timmar. Riktigt plågsamt. Och det oroar mig.

När jag läser på nätet om migrän (t ex på internetmedicin) så stämmer symptomen i princip men där står det också att det är sällsynt att migrän utvecklas efter fyllda 50. Plus att migrän oftast är ensidig. Idag var den inte ensidig utan i hela pannan. Så jag börjar undra om det är något annat. Men bultande smärta, ljud- och ljuskänslighet och illamående stämmer bra. I närmare sex timmar höll det på, men avtog de sista två timmarna.

I morgon är min sista semesterdag, så man skulle kunna tror att det är spänningshuvudvärk. Det har jag ibland men det brukar inte kännas så här, mycket mildare och på ett annat sätt.

Tidevarv

Söndagskostym. Är det ett ord som används längre? Jag har i alla fall ingen, och ingen jag känner heller. Men när jag var barn på 50- och 60-talet, då hade nog en och annan söndagskostym fortfarande. Hmm… vid frukosten idag funderade vi lite på ord som försvinner med tiden.

Idag gick det jättebra att springa. Jag orkade ända fram till 300 meter från mål innan jag fick växla till att gå. Men faktum är att det då kom ett oknutet skosnöre emellan, och då tappade jag farten förstås. Jag vågade inte springa längre med uppknutet skosnöre för jag var rädd för att snubbla, som jag gjorde förra året och fick linka omkring med ont i benet i två veckor sedan. Tidigare har jag sprungit ett varv på 2,5 km-slingan och sedan drygt en km på nästa varv innan jag börjat gå. Idag sprang jag alltså ännu en km. Men det tog lika lång tid som tidigare, 34 minuter och 33 sekunder idag. Så för tiden spelar det ingen roll om jag går eller springer. Fast det kändes bra att hålla lunken uppe.

Framsteg

Hittills idag har jag sorterat ut kläder till Röda Korset (det blev fyra stora kassar) och röjt i en av två pappershögar. Så det går framåt. Dessutom har jag städat skrivbordet och bytt ut min gamla dator till min nya efter att alla program är installerade.

Fast jag tar mig tid att läsa lite också. Just nu håller jag på med en bok som heter ”Andra sidan bron” av Mary Lawson. Hon är en ny bekanskap för mig och skriver om ett lantligt Kanada på 1920–60-talet. Det handlar om två bröder som inte gillar varandra.

Häromdagen läste jag ut Marie Hermanssons nya bok ”Svampkungens son”. Hon är precis lika bra som vanligt. För tio år sedan läste jag hennes första bok och har sedan inte missat en enda. Jag gillar dem allihop.

Andra bloggar om:

Fortfarande semester

34 minuter och 34 sekunder. Så lång tid tog det att springa 5 km i går kväll. Helt OK. Och lite bättre än gången innan. Jag sprang 3,6 km i ett sträck, innan jag växlade till att gå en bit, och sedan springa igen. För varje gång försöker jag öka den första springsträckan något. Igår ökade jag den med 100 meter jämfört med gången innan. Det är uthållighet som krävs. Och tack vare Susanna Alakoskis sommarpratande i ipod-lurarna gick det bra. Lyssna på henne!

I ett par dagar jag nu gått igenom alla våra drygt 800 bilder från Azorerna och lagt de på mitt Flickr-konto, plus att jag skrivit en sida om vår resa. Jag tror att det är den tredje charterresan jag gjort i mitt liv. De två första gick till Marocko 1982 och 1984, och den första av dessa två var en jobbresa.

Nu är det bara en och en halv vecka kvar på årets sommarsemester så jag börjar få panik för allt jag ännu inte använt semestern till. Igår fick jag i alla fall gjort två, nej tre, uppgifter jag skjutit på ett tag: 1. städa lägenheten ordentligt (dvs lite grundligare än vanligt), 2. sortera i tidningshögarna som hopat sig det sista halvåret och kasta dem jag inte ska läsa, 3. flytta över filer och program från gamla datorn till nya (som jag haft sedan i slutet av maj).

Nu återstår två kursuppgifter i javascript, att röja bland gamla kläder som ska till Röda Korset, städa skrivbordet och sortera högen med gamla papper, göra om min hemsida, tömma den gamla datorn, tvätta fönster, en del annat smått och gott, och att vila ut så att jag blir glad och trevlig igen och går till jobbet med förnyade krafter när semestern är slut. Det sista är förstås det svåraste.

Andra bloggar om:

Hemma igen

När jag går till Konsum ett par kvarter bort vid lunchtid idag behöver jag inte ens blunda för att förstå att det här är samma stad som där. Där vi var i går, flera hundra mil härifrån. Jag hör samma ljud från trafiken, ett barn som skriker något ohörbart på avstånd någonstans, människor som pratar och bussen som bromsar in borta i kröken. Det låter likadant och det är lika varmt, en tryckande middagsvärme som klibbar fast på kroppen. Även om det är andra hus och en annan gata. Här är där, och där är här, och jag är lika mycket främling här som där. Här är inte mer hemma än där. Visst, hemma är där vi bor stadigvarande. Men när vi bor, om så bara en vecka, i en annan stad i ett annat land långt borta, så är hemma där just då.

Det är en märklig känsla att resa hundratals mil med flyget, och sedan färdas vidare 40 mil till, på vägen i nattmörkret. Hemma kändes främmande när vi klev in genom dörren till lägenheten i natt, tog ett kliv över posthögen och ställde ifrån oss bagaget. Alla tillhörigheter vi burit med oss, allt det som vi tror att vi inte kan vara utan.

Nu ikväll är vi inne i trallen igen, efter veckan på Azorerna. I alla fall nästan. Springturen i motionsspåret ikväll gick inte så bra som före resan, det är varmt och vi är trötta efter en natt med för lite sömn. Vi har gått massor, i genomsnitt 15 297 steg per dag (122 374 steg totalt på 8 dagar) på Azorerna, för att upprätthålla konditionen. Det känns bra i alla fall.

Nu återstår att ta hand om alla bilder, försöka strukturera dem, och visa vad vi sett.

Badat i Atlanten

Det känns vasst under foten och jag känner att jag trampat på något som kanske ger ett sår. Men det det är inte så farligt och det spelar ingen roll. Jag står på en klippa av lavasten någon meter under vattenytan, ute i Atlantens vatten. Klippan är vass och det växer något taggigt på den.
Det är onsdag eftermiddag och sista dagen på Azorerna.
Här på havsbadet i Lagoa någon mil öster om Ponta Delgada är det såååå fint:

Lagoa

Vi kommer att längta tillbaka till Azorerna.

I det blå

Här sitter vi mitt ute i Atlanten, i Ponta Delgada på Azorerna, och ser en Bergmanfilm på portugisisk tv. Om vi vill. Men eftersom vi råkade komma in mitt i så zappar vi vidare. Efter en lång dag i solen är det skönt att slappa på hotellrummet på kvällen. Snart är det läggdags, efter ett behagligt kvällsdopp i poolen på hotelltaket.
Vi gillar Azorerna. Vänliga människor och ett behagligt klimat, även om det varit relativt varmt idag. Plus 27,2 grader i skuggan i eftermiddag.
Trots att Ponta Delgada är huvudstad är det inte någon stor stad. Vi bor i ena änden av stan och omgivningarna är lantliga. Så här grönt är det på sluttningen fem minuter från hotellet:

Axorerna1

På 15-20 minuter går vi till de mer centrala delarna. Där ligger t ex det här huset, på en gata som heter Rua José de Canto:

Azorerna2

En bit längre bort, på en gata som heter Rua G.M. Sequiera i närheten av torget Campo de Sao Fransisco, var det dags att ta en kall öl och en varm macka i eftermiddag:

Azorerna3

Allt är bra utom hotellrummet. Det är inget fel på hotellet (Vip Executive) i sig eller själva rummet, men det ligger mot den kommunala maskinparken där sopbilarna parkeras och tvättas på eftermiddagen. Det luktar sopor om vi öppnar det enda fönstret. Riktigt trist. Så här ser det ut:

Azorena4

Nästa år är nog det här borta. Det byggs överallt runt hotellet och det ser ut som om det ska byggas här också, enligt byggplanerna som finns som stora skyltar runt kvarteren. På vägen ner till hamnen ser det ut ungefär som i Hammarby Sjöstad.
I morgon åker vi till de berömda Tvillingsjöarna.

Till Azorerna

I morgon, eller redan idag eftersom klockan är över midnatt, så bär det iväg på semesterresan till Azorerna. Först en natt i Stockholm, sedan går flyget tidigt på torsdag morgon från Arlanda. Och en hel vecka har vi där.

Den sista tiden har jag lagt om taktik med mitt springande. Nu springer jag en annan bana, den på 2,5 km och springer den två varv i stället. Den har inte lika många långa sega backar, även om den också är ganska kuperad. Men den går mer uppe på berget som den långa slingan går upp och ner på.

Tack vare Anna springer jag mer nu (tack Anna!). När vi sprang tillsammans i förrförra veckan fick jag ordentlig draghjälp och sprang betydligt längre i ett sträck än tidigare. Nu har jag inte börjat gå förrän efter 3,5 km (alltså ungefär ett och ett halvt varv). På den långa slingan har jag aldrig sprungit upp för backarna, men nu gör jag det. Det känns bra. Tiden blir ungefär densamma, cirka 34 och en halv minut för två varv.