Månad: september 2007

Stockholm

Ju mer jag är i Stockholm ju mer gillar jag stan, fast den är stor. Inte bara att få träffa mina barn som bor där, utan stadsmiljön. Det har förstås med att göra att jag rör mig på andra ställen än där jag tidigare varit, och inte bara ser det stressande och hotfulla i City.

Efter en underbar helg med ungdomarna (trots regn och halv storm i lördags) så ser jag på mina bilder vad mycket fint vi sett. Vi har gått drygt tre mil på två dagar enligt min stegräknare (c:a 38 000 steg under dagarna i Stockholm), en hel del under en långpromenad idag. Då promenarade vi från Sickla udde, i Hammarby Sjöstad, utmed vattnet i södra Hammarbyhamnen och ner mot Skanstull där det var broöppning. Sedan gick vi upp mot Ringvägen på Söder och tog Östgötagatan upp mot Skatteskrapan för en välförtjänst fika, och sedan Katarina Bangata ner mot Vitabergsparken och färjan tillbaka till Hammarby Sjöstad från Barnängen. Igår gick vi från Kulturhuset vid Sergels torg, Sveavägen mot Stureplan och lite krokar runt där och Sibyllegatan ner mot Gamla Stan. Det är sällan jag haft ärende åt det hållet förut.

På Kulturhuset såg vi två utställningar: Martin Parr och Jan Stenmark. Martin Parr är engelsk dokumentärfotograf. Jag gillar hans bilder.

Några av mina bilder från Stockholmsbesöket i helgen:

Hammarby Sjöstad1

En brygga ganska nära Sickla udde.

Hammarby Sjöstad2

En brygga i närheten, någonstans mellan Sickla udde och Södra Hammarbyhamnen. Det var inte alls så kallt idag som det ser ut, utan vi hade runt 15 grader varmt och solsken. Det är fint att komma så långt ut i vattnet som man kan göra här.

Skantstull1

Broöppning vid Skanstull.

Skantstull2

Kanske är båtarna på väg till vinterförvaring. Här fanns det en hund med ombord.

24 och en halv mil

Först 24 mil i bilen fram och tillbaka till Norrköping idag och sedan en halvmil springande i motionsspåret.  Och det var nog motionsspåret som var mest påfrestande, om än uppiggande. I Norrköping har jag varit på koncernkontoret och lärt mig hur vårt nya publiceringsverktyg för webben fungerar. Och det ser bra ut, mycket bra. Det blir roligt att få ett nytt arbetsredskap.

I övrigt rusar dagarna på med jobb på dagen, i vanlig fart, och springa, läsa, maila på kvällen. Här om dagen var vi utan uppkoppling hela kvällen, och då kände jag mig ganska vilsen. Det blev en kursbok i stället.  Webbdesignkursen är igång och första uppgiften är inlämnad. Webbskrivarkursen har precis startat men inte kommit igång med något kursmaterial. Javascripkursen från i sommar är avslutad och betygssatt: VG. Kul, tycker jag. Nu måste jag bara se till att använda mina nya kunskaper.

Gotland och Idö

Ibland får man resa i tjänsten i mitt jobb. Till exempel till Gotland på webbmöte och till Idö på kickoff. Det är fint att vistas på öar ibland.

Vädret har varit strålande, både onsdag-fredag på Gotland och idag på Idö. Om Gotland finns det bara gott att säga, och att gå omkring i Visby är som att ströva i ett medeltida men levande museum. Som en annan värld. Och vilken god mat de har där. Vi åt lamm förstås, och rökt ankbröst med gutesenapssås, fisk med jordärtskockspuré (supergott och krämigt), den vackraste kycklingsallad jag sett, och så saffranspannkaka med salmbärssylt. Finns det bara god mat på Gotland?

Jag shoppade lite gotländsk design i linne och bomull och lite godsaker. På havet var det lugnt åt båda hållen och från mötet fick jag många bra saker med hem.

Bild från Visby:

Visby

Fler bilder finns på den här sidan.

På Idö idag strålade solen efter regnet i morse och vi hade en riktigt varm och fin sensommardag. Så här ser det ut på Idö:

Idö

vatten

Vid bryggan.

Lösenordssjukan

Det finns ett IT-begrepp som i original heter passworditus. Det blir på svenska lösenordssjukan, och du förstår förstås vad det innebär. Enligt Yvonne Rogers, Helen Sharp och Jenny Preece i boken ”Interaction design” betyder det svårigheten att komma ihåg alla lösenord vi tvingas härbärgera i våra liv nu för tiden. Alla dessa konton vi måste logga in på. Inte bara i egna datorn och e-posten, utan hos varje leverantör där du handlar på nätet, på varje community du använder, varje forum etcetera i en lång rad. Det är omänskligt för den som inte har ett extremt sifferminne. För vi ska ju inte använda våra barns eller hundens namn som lösenord utan helst något bestående av små och stora bokstäver plus siffror och minst åtta tecken långt. Hur många sådana klarar du av att behålla i minnet och plocka fram när du behöver det? Hur hanterar ni detta?

Jag får ofta attacker av denna sjuka. Det går inte att komma ihåg fler lösenord eller fler nya fyrsiffriga koder utöver de jag redan kan till visakortet, konsumortet, icakortet, bensinkorten och portkoderna. Det lär finnas metoder för att träna sitt minne med hjälp av associationsteknik, men det känns inte som om jag orkar lära mig det. Så vad göra? Skaffa nya konton varje gång?

Att

Vart har ”att” tagit vägen? Hur kommer det sig att ”att” i begreppet ”kommer att” så lätt försvinner i skriven text idag? Det låter så konstigt när man skriver ”kommer göra det…” eller ”jag kommer ringa dig…” tycker jag. Bortsett från att det inte är språkligt korrekt.

Är det ett uttryck för rationalitet att ta bort ett ord? Eller bara slarv? Förmodligen inte. Det här ser jag inte bara i dagstidningsartiklar utan till och med i böcker som väl borde vara språkligt granskade före utgvning på stora förlag. Eftersom många skriver så här idag kanske det blir språkligt korrekt och allmänt vedertaget en dag. Språket förändras ju, och utvecklas ständigt, även om det egentligen sker ganska långsamt jämfört med mycket annat. Men än så länge är det i alla fall språkligt inkorrekt att glömma ”att”.

Idag har jag köpt mig ett par nya långbyxor att springa i, det kändes lite kylslaget med shorts i joggingspåret i går kväll. Givetvis är det ett par riktiga träningsbyxor av ett känt sportmärke från sportaffären. 500 kronor kostade de. På den medföljande etiketten finns en illustrerande grafik som troligen berättar hur tyget släpper igenom fukt men behåller värme. Säkert jättebra. Och säkert blir det roligare att springa med bra kläder. Det förra paret träningsbyxor köpte jag 1998, så med inköp vart nionde år blir ju inte kostnaden så stor.

11 september har passerat ett år till.

Regnig söndag

Idag blev det en fet pizza i stället för en tur i motionsspåret. Inget vidare, alltså. Men det regnar och regnar och har gjort så sedan igår så det är inte mycket att göra åt. Och blåser kallt gör det också. Plus att jag fått ont i höger knä, som svullnat lite på ena sidan. Jag måste ha slagit emot eller trampat senett, fast jag inte minns det. Eller är det en ålderskrämpa? Hemska tanke…

Före pizzan tog jag en rejäl stund i soffan och började läsa på Leif GW Perssons nya bok, om Palmemordet. Det är en recensionsbok, den kommer ut den 18 september. Men hittills kan jag säga att det är fascinerande läsning. Men vad ska man tro?

I veckan läste jag klart Marjorie Shostaks andra bok, om sitt återbesök hos Nisa i Kalahariöknen. Hon var amerikansk antropolog men dog i bröstcancer 1996. Hennes andra bok handlar om när hon återvänder till det område hon undersökte under åren på 70-talet, och hon träffar samma människor igen. Hon fäste sig vid dem under sina år där, men återseendet är inte enbart positivt. Mycket bra läsning.

1966

Det året var fortfarande svartvitt, precis som i ”Upp till kamp”, Peter Birros och Mikael Marcimains nya tv-serie. Första avsnittet bådar gott. De gör det mycket bra, trots att nog ingen av dem ens var född då. Och kanske är det därför. Det kändes helt autentiskt, i både miljöer, kläder och beteende, som är viktiga tidsmarkörer. Vi är nog många som minns. även om jag var i tidiga tonåren då, och inte lika gammal som huvudpersonerna, så kände jag igen mycket.

1966, då var 60-talet fortfarande ganska nytt. 50-talet tog slut 1964, och 1965 började 60-talet, det riktiga 60-talet. 1965 var det ett markant skifte i samhället, både i mode och design, musik och politik. Ett slags systemskifte. 50-talssamhället sträckte sig in på 60-talet, fram till slutet på 1964. Sedan kom en förändring som ledde till något helt annorlunda. Så minns jag det.

Andra bloggar om: ,

En underbar dag

Vi har haft en underbar dag idag. Bortsett från två saker.

Det mest underbara är att jag sprang på en blomkålssvamp i skogen. Det är minst 15 år sedan sist jag såg, och åt, en sådan. Blomkålssvamp är en riktig läckerbit, med fyllig och fin smak och lite seg konsistens. Och så hittade vi massor av kantareller, mer än jag någonsin hittat vid ett och samma tillfälle. Plus smörsopp, aspsopp och björksopp. Så nu ligger det förvälld svamp i frysen till några middagar framöver.

blomkålssvamp

Blomkålssvampen.

kantarell

Kantarellerna är fina och många nu.

Idag åt vi gräddstuvad svamp till stekt färsk lax och dillkokt potatis. En av de bästa måltider jag ätit.

Dagen har haft perfekt väder också. Klar och fin luft på förmiddagen när vi åkte ut till stugan. Alldeles lagom varmt för gräsklippning, dvs 15-18 grader. I början var gräset inte riktigt torrt efter gårdagens regn och då gick det lite trögt med klippningen. I morse bakade jag kanelbullar så stugkaffe med hembakta kanelbullar i pausen gjorde att klippningen gick galant ändå.

Kan man ha det bättre? Nej, jag tror inte det. Utomhus hela dagen en sådan här fin sensommardag. Ja, det är fint, verkligen fint.

Det ena smolket i bägaren är att jag inte kan släppa tankarna på jobbet när jag är ledig. Bara två dagar har jag jobbat efter semestern och jag är inne i trallen igen. Det är svårt att stänga av jobbet när jag går hem.
Det andra är att maken håller på att byta modem och det krånglar så vi har varit utan nätuppkoppling en bra stund ikväll. Alldeles för länge i mitt tycke. Men nu är vi ute i cajberspejs igen.

Fler svampbilder:

kantarell

På ett ställe, vid sidan om en skogsväg, fanns det massor av små kantareller på tillväxt. Jag plockade några av de största. Förmodligen har någon varit där för några dagar sedan och plockat för här brukar det finnas kantareller hela säsongen.

svamp

Hela dagens skörd. Här finns blomkålssvamp, kantareller, smörsopp, björksopp och aspsopp.

svamprensning

Det tog sin tid att rensa för de var lite blöta, men nu ligger de i frysen.