Månad: oktober 2007

Årets längsta dag

(Uppdaterad måndag: Så pinsamt! Stavfel i rubriken. Jag var trött igår. Men nu är det rättat.)

Den timmen vi fick extra idag använde jag till en springtur. Det är två veckor sedan sist, så det var lite segt på andra varvet. I de två värsta backarna orkade jag inte hålla takten utan gick sista biten till toppen, så det känns ju lite trist. Men det blev en bra tid ändå, 33 minuter och 51 sekunder på mina fem kilometer, vilket är en halvminut under min normaltid. Jag hoppas att det inte var sista springturen i år, jag vill ha fint väder även nästa helg.

Hade jag inte drabbats av en gräslig migrän igår så hade jag sprungit då i stället. Men sådant rår man ju inte över, det blev sängen större delen av dagen igår. Därför har allt jag hade planerat att göra i helgen hopat sig till idag, och trots den extra timmen så är det ändå en hög ogjort på mitt skrivbord. Och nu är det redan kväll. Javäl, det kommer väl en dag i morgon också.

Nominering

I går skrev jag om författaren Hans Lagerberg och hans roman ”Saknar bildning” från 1980. Idag läser jag i ett pressmeddelande från Ordfront att han nominerats till Augustpriset för sin bok ”Lärarna”. Och jag läser i min egen tidning att Ola Larsmo är nominerad i samma genre for sin bok ”Djävulssonaten. Det glädjer mig.

Helg i Malmö

sammanträdeNågra timmars styrelsesammanträde i går eftermiddag blev orsak till en längre resa. Att köra till Malmö och åter en lördag-söndag är för mig en lång resa. Betydligt fler timmar i bilen än på sammanträdet. Ändå är det viktigt för att föreningen ska fungera. Vi i den här styrelsen (Klubb Maritims riksförening) kommer från spridda delar av landet och träffas på olika orter varje gång. En av ledamöterna reser till och med från Åland till varje möte. Men som tur är har vi möten bara tre-fyra gånger per år. Fast drygt 80 mil i bilen känns i kroppen nu.

Det är bara sedan årsmötet i våras som jag varit med i styrelsen. Förtfarande innebär det en social lära-känna-process för mig, men det känns bra. Föreningsarbete är viktigt och vi är väldigt många som ägnar oss åt det. Varför är det viktigt? Människor kan ju träffas kring gemensamma intressen utan att formalisera umgänget. Nja, det verkar väl ligga i vår kultur att det är så här vi formar en stor del av vårt sociala liv, i föreningar. Och föreningar hålls ihop genom bland annat styrelsearbete.

Per Albin Hanssons hem

Mötet höll vi i Per Albin Hanssons barndomshem i Malmö. Det visste jag inte när jag åkte dit, jag hade bara en adress, Per Albin Hanssons väg 91-93. Idag är huset museum som drivs av en stödförening. Han skapade folkhemmet som jag växt upp i och som präglat mig starkt. Om några månader är det 80 år sedan han slog fast systemskifteet från klassamhälle till folkhem, skriver Heidi Avellan i lördagens Sydsvenskan. Men klassamhället har aldrig försvunnit utan trängt sig på oss alltmer i vår tid.

Per Albin Hanssons hem

Köket i Per Albin Hanssons födelsehem, numera museum.

För mig står Malmö som idé för arbetarklass, bekräftad när jag läste boken ”Saknar bildning” av Hans Lagerberg för drygt 25 år sedan. Boken handlar om Axel Danielsson och en hel del om hans tid i Malmö. Den boken gjorde en liten del av vår svenska historia levande för mig då. Kanske ska jag ta och läsa om den snart…

Innan vi körde hem idag tog vi en tur i Pildammsparken. Där har jag aldrig varit förut och jag blev förstås helt betagen. En underbar park att strosa i, och annorlunda mot andra parker jag besökt. Både vildvuxen och stramt tuktad på samma gång. Vädret var på vår sida med sol och hög luft. Här skulle jag vara ofta om jag bodde i Malmö.

Pildammsparken1

Pildammsparken2

Pildammsparken3

I Margaretapaviljongen i parken åt vi lunch innan vi åkte, men vi satt utomhus. Jag kan inte låta bli att visa den vackra matsalen. Om jag minns rätt är den från 1917. Fast det var mer 50-tal än 10-tal över paviljongen enligt min mening.

Galtsjön

Vid Galtsjön utanför Ronneby var det några som fiskade från en eka. Där tog vi en fika.

Brömsebro

Det var här mitt öde avgjordes, vid freden i Brömsebro 1645. Då blev Halland svenskt. Kanske hade jag annars varit dansk idag? Inte så fel det heller. Idag utgör bron länsgränsen mellan Blekinge och Kalmar län.

Storm för 30 år sedan

För 30 år sedan drog en orkan fram över brittiska öarna hör jag på BBC:s poddradiosändning. Den 14.e oktober 1977 ska det ha varit och jag tror säkert att det är rätt datum. För mig var den stormen en avgörande vändpunkt i livet. Jag befann mig ute till havs, mellan Rotterdam och Immingham. För att kunna sitta och jobba i radiohytten på M/S Kratos var jag tvungen att haka fast stolen i bordet.

Ute på havet, någonstans utanför Skottland, höll en båt på att sjunka, och vi var för långt bort för att kunna assistera.  Men jag trodde den var mycket längre bort. När jag tog emot nödtelegrammet hörde jag fel på en siffra (en kort signal för mycket eller för lite, vilket minns jag inte nu).  När jag sedan lyssnade vidare på radiotrafiken under räddningsarbetet insåg jag att jag tagit fel på positionen, och det var en väldigt skrämmande upptäckt. Tänk om de varit så när oss att vi kunde hjälpt till, och jag missat det! Det känns fortfarande mycket obehagligt att tänka på.

Jag bestämde mig då för att gå i land, lämna jobbet till sjöss. Stormen och det stora ansvaret blev för mycket. Jag var bara 23 år då. En kortare resa till blev det, och även under den resan, i november samma år, hade vi dåligt väder och kuling på väg till England.

storm

Storm på Nordatlanten vintern innan, i januari 1977. Då var jag ombord på M/S Arizona.

Kursbild

På Högskolan Väst läser jag en distanskurs i grafisk design. En uppgift består av att göra en sammansatt bild av två motsatsbilder. Jag satte ihop en bild från svampskogen i söndags med en utklippt del av en bild från Azorerna. Så här blev det:

motsatsbild

Det syns ju att porten in inklistrad, men det här är så bra jag kan.

Äntligen!

Doris Lessing får Nobelpriset i litteratur. Så fantastiskt roligt!

Tillägg ikväll: Jag kan bara upprepa att jag är glad att just Doris Lessing är den som uppmärksammas med årets litteraturpris. Det jag gillar bäst hos henne är hennes förmåga att berätta om framför allt kvinnors vardagsliv så att det blir både stor litteratur och en varm och nära berättelse. Hennes berättelser är lätta att ta till sig. Ja, jag är verkligen glad för detta, även om hon själv inte är så imponerad.

Andra bloggar om:

Nätvänner

Will Reader är en brittisk forskare som undersökt effekterna av sociala nätverkssajter, typ Facebook. Både DN och SvD skriver om hans forskning. Det han kommit fram till är att kontakt via nätet inte räcker, utan att det krävs IRL-kontakt också. Och att man inte automatiskt får en massa nya vänner via Facebook. Delvis håller jag inte med honom, för min egen undersökning visar att man visst kan etablera och upprätthålla djupa vänskapsrelationer via nätet, t o m utan att träffas IRL. Och det vet jag ju själv. Däremot tycket jag att det nog är ganska givet att man inte per automatik får en massa vänner bara för att de kontakter man har på Facebook kallas ”friends”.

Det jag läst och hört om Facebook tidigare har avhållit mig men igår skaffade jag konto där. Det ska bli intressant att se vad det leder till (6 registrerade ”friends” på ett dygn till exempel). Facebook har ju blivit så väldigt hajpat och frågan är hur länge det håller. Kanske är det den ultimata sociala sajten, efter Myspace? Eller kommer det snart något annat och tar över?

Men nätvänskapen tror jag har lika stor chans att bestå som IRL-vänskap. En del vänner har man kvar i alla lägen, andra tappar man kontakten med efterhand. Nätet är ju bara ett verktyg, och ett fantastiskt sådant, men det är ju vi som använder det som skapar innehållet.

Andra bloggar om: , ,

Svamp i skogen

Fram på eftermiddagen kom solen fram och då var det bara att ge sig raka vägen ut i svampskogen vid stugan. Vi hittade en hel del kantareller och en blomkålssvamp till, på precis samma plats som förra gången. Det blir en fin middag i morgon.

Hösten är en fin årstid. Just nu, och några veckor framåt, är det som vackrast i skogen när den skiftar från grönt till rött och gult. Och så luktar det så gott, från fuktig mylla, multnande löv och svamp. Det är fint.

När vi åkte hem började det skymma och kylan kom. Då kom också dimman och la sig över fälten.

Dagens bilder:

svamp

Inte någon ätbar svamp så vitt jag vet. Men vacker.

skog

dimma

kor

Ser du korna inne i dimman? De har sin beteshage precis i utkanten av stan, intill ett bostadsområde.

Idogt arbetande

För en liten stund sedan kunde jag läsa på VT:s nättidning att Dackarna vann SM-finalen i speedway och Västervik fick silver. Jag har följt min kollegas rapportering under matchen ikväll för att se hur den drar trafik (alltså inte av intresse för speedway). Vi har gjort en ganska stor satsning på webben nu under speedwayfinalerna och det märks på besökssiffrorna. Just nu kan jag se under ”Mest lästa idag” att artikeln om matchen fått 6778 klick. Det är rekord i vår nättidnings historia. Vår webb-tv har också rekordhöga tittarsiffror.

Statistik är intressant tycker jag, och än mer intressant blir det när man analyserar och tolkar den, och börjar fundera på vad den egentligen visar. Alla som jobbar med nättidningar, åtminstone i vår koncern, är mycket fokuserade på trafikstatistiken.

Det här är ju egentligen att sitta och jobba på min fritid. Och det är kanske inte alltid så bra, men vi som lever i protestantiska länder är ju idoga och har en hög arbetsbenägenhet. Det har nationalekonomen Horst Feldmann vid University of Bath i Storbritannien kommit fram till, enligt en artikel i DN. Samma studie omtalades i BBC:s Newspod igår och då intervjuades även Anthony Giddens som menar att det stämmer med Webers gamla teori. Det är den protestantiska kulturen som gett oss ett samhälle där arbete anses som viktigt.

Vi i protestantiska länder medger gärna att vi har en liten Luther på axeln som ser till att vi är flitiga. Så ock jag. Vi har lärt oss att arbete och flit leder till lycka, och visst gör det väl det. Arbetet är oerhört viktigt, och därför sitter jag och jobbar en kväll så här.

Nu ser jag att antalet klick på matchartikeln ökat till 6912 under tiden jag skrivit detta.

Andra bloggar om: , , , , ,

Skonaren Linden

Linden5

Skonaren Linden från Åland är en tremastad skonare på 49 meters längd. Ett riktigt stort segelfartyg alltså. Just nu ligger hon i Västervik, förtöjd vid Skeppsbrokajen och vi har varit ombord på besök ikväll. Himla trevligt var det, både att få se fartyget och att träffas ombord.

Linden

Linden2

Linden har Mariehamn som hemmahamn och mer information finns här. Nu har hon chartrats av Ihana-föreningen i Luvia utanför Pori (Björneborg) på finska fastlandet (hemsida på finska), en förening vars syfte är att bygga skonaren Ihana. Byggandet är ett EU-projekt för en miljon euro och 2011 räknar de med att Ihana ska göra sin jungfruseglats. Ihanabyggarna är i Västervik för att bland annat besöka Egil Bergströms skutvarv.

Linden3

Linden4