Månad: december 2007

Gott slut!

Sista dagen på året och någonstans läste jag en enkät om ”vad minns du bäst från 2007?” och tänker jag tillbaka är det ju inte så lätt. Semestern på Azorerna förstås, men också Hasses bortgång, att yngste sonen fått fast jobb,  lyckan att hitta blomkålssvamp i höstas, stressen och konflikterna på jobbet, dagen min nya dator kom hem till mig, lanseringen av nya nättidningen, vårdagen vi gick ner till Hästhagssjön.

Ja, det är mycket som hänt, och som fastnat i minnet. Och då är det bara mina alldeles privata upplevelser. Går man till nyhetsflödet finns det så oerhört mycket mer att minnas som hållpunkter under ett år. Men de listorna gör medierna på nätet så bra.

Nu går vi vidare, in i ett nytt år.

Läsning

Lediga dagar är dagar för läsning. Idag har jag läst i min f d klasskamrat Janne Sundlings nya bok ”Kult” som handlar om tiden från 1965 till 1975. Det är en ren nostalgitripp, fast mest för killar. Janne Sundling, Kalle Holmberg (också en f d klasskamrat från Skurups journalistkurs 1980-81) och några andra gubbs i min ålder berättar om livet när vi växte upp. Vad vi åt och vad vi läste, vad vi såg på tv på den enda kanalen, vilken musik vi lyssnade på, vilka bilar vi åkte i och en massa annat från den tiden. Lättsamt och lättsmält och himla kul.

Läs mer om boken i min bokblogg Bokhyllan. Där skriver jag också om andra böcker jag nyss läst. Mest är det dokumentära böcker. En om Venedig, en om stengärdsgårdar (mycket vacker), några hembygdshistoriska böcker och en jätteintressant bok om vikingatiden. Jag gillar historia. Men en av de mest intressanta böckert jag läst på länge är Joshua Keys bok om sitt halvår som amerikansk soldat i Irak. Han insåg alltmer under sin tid där hur orättfärdigt kriget är, och deserterade efter en tid. Nu bor han i exil i Kanada.

Andra bloggar om: , ,

Mordet på Benazir Bhutto

Jag minns när jag lyssnade på intervjun med Benazir Bhutto i på BBC i oktober, när hon var på väg i planet hem till Pakistan efter så många år i exil, att jag tänkte på vilka risker hon tog. Jag tänkte att hon kommer att bli attackerad, och hur länge kommer hon att klara sig? 150 människor dog vid oroligheter när hon anlände hem, och frågan är varför hennes liv skulle vara mer värt än deras. Men så är det vi ser det, vissas liv är mer värda på grund av de liv de lever och hurdana de är och vad de står för. Ja, sorgligt är det, djupt sorgligt. Hon klarade sig undan bombattentatet på väg från flygplatsen i oktober, men inte nu längre. Hon kunde ha vunnit valet, men nu är hon död. Vad ska hända?

Länk till BBC:s nyheter idag.

Andra bloggar om:

Julen är här

Till slut så kommer den ju, den där stunden när jag stängt av datorn och släckt skärmen, gått vändan genom redaktionen och ropat ”god jul!” till alla den sista arbetsdagen före jul. De sista dagarna har varit hektiska med tre tidningar att förbereda, både i morgon, julafton och 27/12. Lite knepigt är det, det är ju nästan en vecka till dagen efter annandagen och vem vet vad som hänt tills dess?

Vi går och laddar så länge inför de här tre juldagarna, eller egentligen mest inför julafton, och sedan har dagarna gått i ett nafs och allt är vardag igen. Det går så fort, och det är alldeles nyss det var jul förra gången, känns det som. Och när helgerna ligger som de gör i år, med optimal placering, måste man förstås känna sig riktigt ledig också, med fem dagars julhelg och fyra dagars nyårshelg. Själv är jag en av de få som inte tagit ledigt klämdagarna mellan jul och nyår.

Mörkt och kallt

Ute viner blåsten och regnet smattrar mot rutorna. Det är en riktigt grå novemberdag fast det är första december. Hasse begravdes igår och tomheten och saknaden efter honom är stor. Att mista en människa som varit en del av mitt vardagsliv i så många år, det kunde jag inte föreställa mig innan hur det skulle kännas. Vi tar väl varandra för givna på jobbet, och funderar inte så mycket på vad den gemenskapen innebär eller betyder, förrän det är för sent. Även om Hasse varit sjuk i några år och vi egentligen vetat att den här dagen skulle komma går det nog inte att förbereda sig för det. De senaste åren har jag förstås tänkt mycket på detta och insett att det varit oundvikligt, men reaktionen kommer först nu.