Månad: januari 2008

Webbdesign

Nu blir det lite skryt. Idag fick vi mail från kursledaren för webbdesignkursen på Högskolan Väst med våra betyg på kursen. Det blev slutbetyg A! Det är som på den gamla goda tiden, med stort A, litet a, AB, och alla de där bokstäverna. Nu är det alltså betyg efter ECTS- skalan i Bolognamodellen, och A är bäst och står för ”enastående kvalitet” enligt högskolans information. :-) Ja, det är så himla kul.

Betyget har jag fått för mitt layoutförslag på VT:s hemsida, som var examinationsuppgift. Indexsida, artikelsida och matsida. Och visst är jag nöjd med vad jag åstadkommit. Men framför allt har det varit en väldigt bra kurs, jag har lärt mig massor användbart och bra, och det har varit roligt.

Amerikanska fenomen

Det måste ha varit sommaren 1967 som tv-serien med Monkees visades på svensk tv, kanske gick den året efter också. Jag såg den hemma hos min kompis Ann-Charlotte för hennes familj hade tv då. Det hade inte vi. På den tiden var det svartvitt i rutan. De var ju så söta, killarna, och allra mest Davy Jones. Vi förde bok över vad varje avsnitt handlade om och vad vi tyckte om det, i ett sådan där skrivhäfte man hade i skolan då. Nu är de äldre gubbar allihop, 40-talister som de är. Ikväll såg jag dem på tv igen och det är alltså 40 år sedan senast ungefär. Ja, det är bara att konstatera att tiden går. men jag kan fortfarande tralla med i ”Last train to Clarksville” och ”I’m a beliver”.

Monkees var ju ett band som konstruerades för tv-serien, inte tvärtom. Något som skapades för media. Ett typiskt amerikanskt fenomen, åtminstone på den tiden.

I morse läste jag ut Erik Åsards nya biografi om Hillary Rodham Clinton. Hon och jag har minst en sak gemensam, men det är inte därför jag läst boken. Det vi har gemensamt är att vi inte byter efternamn vid giftermål. Hon behöll sitt flicknamn (flicknamn förresten, visst låter det fånigt… man säger ju inte pojknamn) Rodham och det var först när det gick upp för henne att det kunde vara avgörande för om maken skulle kunna bli vald till guvernör som hon la till hans efternamn. Men hon behöll sitt eget. Hennes inställning är, liksom min, att jag har min identitet i mitt eget namn, inte i en mans namn.

Hur som helst är det en mycket intrssant biografi, dels för att den berättar en hel del om henne som jag inte visste, dels för att den ger en förklarande bakgrund till det amerikanska presidentvalet i år. Erik Åsard skriver om hennes politiska historia, inte den privata, och det gör det lättare att förstå läget idag. Jag har tidigare inte följt hennes karriär, inte mer än vad de flesta väl gjort via media sedan presidenttiden på 90-talet. Men hon är förstås en mycket intressant person eftersom hon är den första kvinna som faktiskt har en reell chans att bli USA:s president. Och idag vann hon i Nevada, läser jag i DN ikväll.

Andra bloggar om: , , ,

Årets första lästa böcker

Redan första veckan i januari läste jag årets bästa bok: ”Vi, de drunknade” av danske Carsten Jensen. Hur någon ska kunna överträffa den förstår jag inte. Den handlar om staden Marstal på den danska ön Ærö och dess sjöfartshistoria. Genom de enskilda människorna lär vi känna staden. Superbt gjort! Carsten Jensen är en fantastisk berättare, och jag önskar att jag hade boken oläst kvar. Läs mer om vad jag tycker om boken på min bokblogg Bokhyllan.

Carsten Jensens bok är nyutkommen, den gavs ut den 8 januari. Han har en egen sajt om boken, som är väl värd ett besök. Ett exempel på hur man på ett intressant och bra sätt kan integrera webben och litteraturen. Sydsvenskan har gjort en intervju med honom.

Idag har jag precis avslutat en deckare, ”The unbidden truth” av Kate Wilhelm. Jag gillar den, men inte odelat. Intrigen är intressant och författaren är en skicklig berättare, hon kan hålla spänningen på topp och är systematisk så att jag hela tiden känner att berättelsen bär framåt mot upplösningen. Min invändning är att karaktärerna är lite för ensidigt goda och onda för min smak. Men sammantaget överväger det positiva tycker jag. Den handlar om en ung kvinna som anklagas för ett mord. Hennes försvarsadvokat (bokens hjälte) förstår alltmer att klienten både är oskyldig, och utsatt för en komplott. Läs mer om vad jag tycker om den här boken på min bokblogg Bokhyllan.

Kate Wilhelms deckare läste jag efter att ha läst om författaren på Eugenes lokaltidning The Register-Guard. Den har jag analyserat i en uppgift på en kurs i webbdesign, som ett exempel på en tilltalande och funktionell nättidningsdesign, och som jag tycker är jättesnygg. Kursuppgiften skriver jag mer om min kursblogg.

Andra bloggar om: , , , ,

Ska man avge nyårslöften?

Nytt år och då krävs väl nyårslöften? Att lova bli en bättre människa? Ja, så pretentiös kanske jag inte ska vara. Skulle jag avlägga några nyårslöften är det nog ungefär att bli mindre ambitiös och se till att ha mer roligt i stället. I år lovar jag mig själv att se mer på film, inte läsa lika många kurser, jobba över lite mindre och inte ta så allvarligt på allt. De här idéerna kommer inte från mig utan från en klok människa jag pratat med, och jag vet ju innerst inne att hon har rätt.

Egentligen tror jag att det blir ett bra år. Barna har det bra, det händer mycket nytt på jobbet, vi ska leta efter ny bostad och kanske planera för en semestertur. Jag ska inte köpa på mig fler saker utan göra mig av med ägodelar i stället. Då kan det bara bli bättre.