Lola sitter i fönstret vid Hornstull och undrar vem som kommit. Det är vi!
Sista dagen på påsken idag. Jag hoppas vi får behålla den här annandagen, så att inte den försvinner också som pingstens annandag.
Igår eftermiddag promenerade vi i vinterkylan i Tantolunden utmed Årstaviken i Stockholm. Det är en egendomlig känsla att sedan susa hem i en plåtlåda på hjul i 110 km/h på motorvägen i kvällsmörkret och så plötsligt stanna till på gården här hemma. Och allt är som vanligt. Samma gamla vanliga liv som förut.
Påskhelgen med barnen var skön avkoppling, men några helgdagar går alltför fort. Fredag eftermiddag när vi anlände, då var det ganska lugnt i Stockholm, så lugnt att vi hittade parkeringsplats precis där vi ville på Söder. Och gratis hela helgen! Kanske är det så idag? Förmodligen borde jag också kolla om vi ska betala trängselskatt.
Vi har ätit gott i mängder, varit med på en supertrevlig inflyttningsfest och likaså lunchbjudning innan vi åkte hem. Livet kan vara mycket fint ibland, och det känns lite melankoliskt att åka hem igen, lämna barnen i sina vuxenliv utan mig.
Fast jag är ganska nöjd med att jag lärde mig spela poker, en helt ny erfarenhet. Och så mycket nybörjartur hade jag att jag vann några omgångar. Men pokerface kommer jag nog aldrig att få. Och jag hoppas att jag är så klok att jag aldrig kommer att spela om pengar.