Månad: juli 2008

Episodiska minnen

38 minuter och 10 sekunder. Så lång tid tog det att springa 5,5 km idag efter drygt fem veckors uppehåll (pga hälsporre). Det är jag mycket nöjd med. Bara runt en minut sämre än förut, trots att jag lunkade ganska lugnt och gick ibland. Men det är skönt att ha kommit igång med motionen igen, och hälsporren känns inte längre.

I joggingspåret lyssnade jag på Björn Ulveaus Sommarprogram i poddversion. Han talade om minnet, om semantiska minnen och episodiska minnen. Semantiska minnen är det man vet och kommer ihåg, som en uppslagsbok. Episodiska minnen är att komma ihåg känslan och upplevelsen av det man en gång varit med om.

I det Björn Ulveaus talade om fastnade jag för två saker. I början berättade han att han inte alls minns hur det var att stå på scenen i Brighton 1974 och vinna Eurovisionsschlagertävlingen. Men det minns jag. Och det är den enda sådan final jag minns. Jag var i England på påsken det året, och hälsade på kompisar och en f d pojkvän i Doncaster i Yorkshire. Den lördagkvällen var vi ute på puben och tv:n var på i bakgrunden, med schlagerfesten. När det blev klart att Sverige vunnit så blev det förstås mycket firande och skålande med mig, den ende svensken i närheten. Alla skrålade”Waterloo…” och jag var glad och onykter. Till och med dansade lite, där bland folket på puben. Jag minns precis hur det kändes.

Det andra som jag fastnade för var det han talade om hur kroppen minns. Björn Ulveaus berättade att han och äldsta dottern sett Krister Henriksson i ”Doktor Glas” (som vi också såg på Vasateatern 2006) och att han efteråt frågat Krister Henriksson hur han kunde minnas alla repliker i den långa föreställningen. Svaret blev att när han tog på sig Doktor Glas kläder och gick in i rollen så kom minnet hela tiden ihåg vad som skulle komma. Han hade sagt att ”kroppen minns”. Och det är precis så det fungerar, det är även min erfarenhet. Ett exempel: Förr stickade jag mycket, massor avtröjor till barnen, mig själv och andra. När barnen var små hade jag alltid en stickning på gång och stickade framför tv:n. Och nästa gång jag tog upp stickningen kom jag alltid ihåg vilket tv-program jag tittat på förra gången, eller vad vi pratat om. Kroppen kommer ihåg.

Andra bloggar om: , ,

Skogens skafferi

Ungefär en liter vildhallon ligger det i plastburken här. De plockade jag idag ute i skogen vid stugan.

vildhallon

Med hjälp av tre deciliter socker har hallonen nu blivit en rejäl burk med hemkokt vildhallonsylt. Det ni!

Så här gör du sylt: varva socker och bär i en gryta och låt stå en halvtimme. Koka upp sakta och låt koka 10-15 minuter. Klart.

Tidigare har jag aldrig hittat så mycket hallon någon gång som i år. Aldrig så mycket att jag kokat sylt på bären. Men det verkar vara väldigt mycket hallon i år plus att jag hittat fler och fler hallonsnår i skogsmarkerna där vi rör oss nu.

Vi gick ut för att leta efter sommarkantareller, men det hittade vi inte så mycket. Bara tillräckligt till varsin macka med en rejäl laddning svmpstuvning ikväll. Supergott är det! Blåbär är det däremot dåligt med men lingon ser ut att komma en del. I fredags fick vi desto mer kantareller och lite blåbär och hallon till glassen.

Andra bloggar om: , , , ,

Semesterläsning

Semester betyder bokläsning i den bästa av världar. Och den befinner jag mig i nu. Under de tre veckor jag hittills haft semester har jag tagit igenom en liten del av min hög med olästa böcker.

”Rödby – Puttgarden” av Helle Helle: Roman om en ung kvinna som bor med sin syster i Rödby i Danmark. Hon är drygt 20 år och båda systrarna jobbar på färjorna. Det är mitten av 80-talet och hon är vilsen, osäker och längtande efter något hon inte riktigt vet vad det är. Hon är med olika män, men verkar inte bry sig så mycket, hon har svårt att knyta an. En kort och snabbläst roman med psykolgiska djup. Rekommenderas.

”New Jersey Dreaming” av Sherry B. Ortner: Författaren är antroplog och har undersökt vad som hänt med dem som gick i high school i samma årskurs som henne, avgångsklassen 1958 i en skola i Newark i USA. Hon sätter in detta i ett sammanhang av de samhällsförändringar som skett under samma tid, utifrån hur de ”lyckats” enligt både personlig och allmän mening, och använder sig av klassperspektivet. Mycket intressant, och lättläst för att vara en akademisk bok.

”80° från Varmvattnet” av Karin Alfredsson: Deckare som utspelar sig i Zambia. Läkaren Ellen Elg heter hjälten, en svensk kvinna i yngre medelåldern på uppdrag i Afrika. Viktiga delar av intrigen är fattigdom och kvinnoförtryck och den på senare år växande moral majority och antiabortrörelsen i USA. En välskriven och angelägen bok, i floden av senare tids många deckare.

”Berättelse om herr Roos” av Håkan Nesser: En recensionsbok med utgivning först den 15 augsuti, så recension får vänta lite. Men det är en lite udda bok, precis som Håkan Nessers böcker brukar vara. Jag gillar hans berättarstil och han förnekar sig inte den här gången heller.

”Human traces” av Sebastian Faulks: Nästan 800 fängslande sidor om två psykiatriker som är verksamma kring förra sekelskiftet. Två unga män, båda födda kring 1860 i Frankrike resepktive England, möts tidigt och de visar sig ha samma intresse, nämligen att utforska det mänskliga medvetandet och vad som gör oss till människor. Den ene gifter sig med den andres syster, den andre med en patient. Vi får följa deras liv, både privat och professionellt. Den här boken fångar mig genom sin skildring av relationerna människorna emellan, och en uppenbar förståelse för och nyfikenhet på det mänskliga psyket, hos författaren. Sebastian Faulks är skicklig på att skildra mångsidigheten hos den sociala människan.

”Darkhouse” av Alex Barclay: Deckare av en irländsk författare som jag tidigare inte läst något av. Den handlar om en f d polis från New York som bosätter sig på Irland med fru och tonårsson, för att återhämta sig efter ett svårt kidnappningsfall med dödlig utgång. I den lilla byn där de bor dödas en ung flicka och familjen dras in i dramat. Boken är OK som deckare men skiljer inte ut sig bland många andra. Lite väl skruvad intrig kanske.

”Den som gräver en gav” av Yrsa Sigurdardottir: Den andra deckaren av denna isländska författare handlar omett mordfall som går långt tillbaka i historien, till tiden för andra världskrigets slut. I nutiden utspelar det sig vid ett nybyggt hotell på västra Island, byggt på platsen för två äldre gårdar. Hjälten är advokaten Thora Gudmundsdottir, anlitad av hotellägaren. Boken är lite rörig och det känns som om intrigen inte håller hela vägen.

”The last wanderer” av Meg Henderson: Författaren skriver om tre generationer kvinnor: mormor Ina som växer upp på Shetlandsöarna, samt hennes dotter Margo och dotterdotter Rose som bor i det fiktiva fiskeläget Acarsaid på skotska västkusten. Det är en familjeberättelse men också en historisk berättelse från tidigt 1900-tal fram till våra dagar. Fiskarelivet och kvinnornas villkor är viktiga ingredienser, liksom mänskliga relationer. Meg Henderson är själv från Skottland och har skrivit både självbiografiskt och skönlitterärt, och den här boken ger känslan av något mitt emellan. Mycket välskrivet och fängslande, och skrivet med stor värme. Hon är en stor berättare.

Andra bloggar om: , ,

Fortfarande semester

Nu är det pecis två veckor kvar på årets sommarsemester för mig. Jag är inne i semesterlunken. Tar dagen som den kommer. Läser böcker. Äter när jag är hungrig. Sover när jag är trött. Nja, riktigt så väl är det inte, för det är så svårt att sova om nätterna nu när det är så varmt. På dagen idag visade termometern +29,9 grader i skuggan på balkongen. Därför var det skönt med ett snabbdopp i havet ikväll ute på Korpaholmarna. Vattnet var varmt, men svalkande.

Vi turistar hemma lite och är på stugan. Där är gräset nu klippt och vi har testat hängmattan under björken.

Ankarsrum

I Ankarsrum tog vi en kort tur i den vackra bruksparken här om dagen. Här ligger gamle brukspatron de Maré begravd.

Igår gick vi runt och kikade på vad restaurangerna i stan erbjöd på kvällen. Till slut blev det thaimat och sedan en sväng ut till Stickanområdet. Man ser stan på ett annat sätt nu på sommaren.

På balkongen har vi börjat betrakta en spindel som vårt husdjur. Hon, eller är det kanske en han, har satt bo under vår markis, och verkar trivas där.

I morgon är en ny dag.

Bilder med gamla motiv

På väg hem från stan igår eftermiddag passade jag på att fotografera lite. Jag gick samma väg som jag oftast går till jobbet, det vill säga Glasbruksgatan och Södra Järnvägsgatan. Där finns en hel del fina hus, framför allt äldre bebyggelse.

hus

Ett av husen på Glasbruksgatan är detta. Det är ett uthus till en äldre villa, förmodligen från slutet av 1800-talet. Det hör nog till Ekdalen som jag tror bebyggdes under senare hälften av 1800-talet. Intill ligger 50-talsvillor och moderna hus.

Fler bilder finns på mitt Flickr.

karta 1855

På den här gamla kartan från 1855 ser man att det inte fanns några hus på det område som sedan blev Ekdalen, där det på kartan står Hästallmänning.

karta 1947

Den här kartan är från 1947 och här ser man att både Ekdalen och Johannesdal nu är bebyggt. Det gamla huset ligger ungefär där ordet Johannesdal börjar, men jag tror ändå att det bör räknas till Ekdalen.

Livet är inte bara gamla hus utan även gamla båtar. Igår plåtade jag en hel del av deltagarna i helgens veteranbåtsmöte i Västervik. Till exempel den gamla Kreugerbåten Match II:

match

Fler veteranbåtsbilder finns på Klubb Maritims hemsida.

I tält på Strandvägen

Efter en heldag på en och samma plats i stan har jag en annan bild av Västerviks centrum än normalt. Inne i tältet på Strandvägen tittar vi ut på människor som passerar (utom alla de som kommer in till oss i tältet förstås).

regn

Det är en oändlig ström av människor som egentligen inte upphör förrän regnet öser ner.

regn och hund

Sedan, när det klarnat, flyter strömmen på igen. En man med en stor hund i koppel och en pojke i sällskap passerar, och stannar sedan upp för att titta på båtarna och himlen.

folk

Från min utsiktsplats ser jag alla dem som strosar runt på Fiskaretorget, känner på väskorna och tingeltanglet som är till salu i torgstånden, äter en glass, står stilla och betraktar vattnet eller himlen, stoppar i pengar i parkeringsautomaten; och alla dem som rusar på, jagar efter springande barn eller stretar med en hund som vill följa ett annat spår. Det är både mycket människor i rörelse och glest på samma gång.

Inne i vårt tält är det lugnt och avstressat även om vi har besökare större delen av tiden. Vi hinner sitta och betrakta skyfallet, kroggästerna, båtarna som kommer och går, och prata om ditten och datten. Lite skvaller och lite allvar. Och kaffe emellanåt. Det är fint. Men jag är trött när jag kommer hem.

Maritimt möte

Högsommar i Västervik innebär något slags maritimt möte. De senaste åren är det Boat Meet som samlat båtfolk men i år är det veteranbåtsmöte. Och där är förstås vi i Klubb Maritim med på ett hörn. I ett tält mitt på Strandvägen har vi information och försäljning, tillsammans med turistbyrån och museet.

tält

Det är väldigt trevlig att vara med på sådana här aktiviteter. Besökare kommer och går i tältet samtidigt som vi medlemmar som är där har en hel del att diskutera. Tiden går fort. Men vi kunde förstås vara fler.  I morgon ska jag vara där hela dagen, och halva dagen på fredag, och en stund på söndag när vi river tältet.

Föreningsgemenskap är fint.

Stockholm och Uppsala

Hemma igen efter en vecka i Stockholm och Uppsala. Och nästan fyra veckor kvar av semestern. Visst är det fantastiskt! Vilka oceaner av tid jag har. Men det är förstås inga problem att fylla tiden med innehåll. Eller ska jag kanske strunta i det, och bara låta tiden rulla på…

Semesterveckan i Stockholm blev bästa tänkbara. Mycket tid med barnen, långa promenader och lite shopping. Man måste ju bara springa lite i affärer när det är sommarrea i Stockholm. Men bäst var promenaderna på Djurgården, besöket i Saltsjö-Duvnäs, och goda middagar i trevligt sällskap. Jag visste inte att Stockholm är så grönt. Och så besöket i Uppsala i lördags, där jag träffade en för mig tidigare okänd syssling som hittat mig på nätet. Tänk vad bra det är med internet.

På tåget hem läste jag ut Sebastian Faulks senaste bok ”Human Traces”. Den var ett gott ressällskap.

Men jag blev besviken på att det inte fanns tillgång till trådlös uppkoppling på Zinkensdamms vandrarhem, annat än för 125 kr/dygn. På fem dagar hade det kostat lika mycket som två månaders uppkoppling hemma. Det är konstigt att det kan vara gratis på andra vandrarhem.

Några bilder från Stockholm och Uppsala:

Rosendals slott

Rosendals slott på Djurgården. Någon har lagt sig att vila under trädet.

kastanj

Den här kastanjen växer någonstans i närheten av Waldemarsudde.

Djurgårdsbrunn

Före detta korvkiosk vid Djurgårdsbrunn.

sparvar

Vid fikastunden på Olle Nymans konstnärshem i Saltsjö-Duvnäs fick vi sällskap av ett gäng sparvar.

Carolina Rediviva

Lärdomsnästet Uppsalas magnifika universitetsbibliotek Carolina Rediviva. Det här var mitt första besök i Uppsala.

Fler bilder finns på Flickr.

Semesterpåminnelse

semester

Jag bad maken påminna mig om att inte gå till jobbet på måndag, för idag kändes det som om jag skulle kunna glömma bort att jag har semester. Så han satte upp den här lappen på vår limegröna ytterdörr i hallen. Och det klart att jag inte glömmer med en sådan påminnelse… :-)

Semesterkänslan har inte riktigt infunnit sig, men nästan. Idag, lördag, har jag ansträngt mig för att inte göra så mycket men ändå har det blivit flera maskiner tvätt. Men det var mer för att passa på att kunna torka tvätten utomhus innan regnet kommer, som förutspåtts. Och det gjorde det ju ikväll, så det var rätt tänkt.

Igår läste jag ut Karin Alfredssons bok ”80° från varmvattnet” som jag haft liggande ett tag. Den är väldigt bra, om än inte någon riktig deckare som den presenteras som. Den är en stark påminnelse om allt det våld män systematiskt utövar mot kvinnor och den kontroll av kvinnors kroppar som män i stora, alltför stora, delar av världen, tror sig vara berättigade till. Det är en bok att bli ilsken av, riktigt ilsken.

Semester

Äntligen! Den kom, den här dagen, fast den kändes långt borta. Sista timmarna innan semestern inträdde kändes långa, för så mycket att styra med som innan jag ska vara ledig ett tag, det har jag ju aldrig annars.

Men nu är jag där och första semesterkvällen har börjat bra. Ljumma vindar och tornsvalorna flyger lågt när de svischar förbi vår balkong. Jag kan höra semesterljuden; bilar som stannar och som kör iväg, folk som pratar om värmen och om att de ska in och hämta sin pizza på kvarterskrogen här på hörnet, fåglarnas skvirranden och barnens rop.

Ja, det är fint.  Än är sommaren ogjord.