Semester betyder bokläsning i den bästa av världar. Och den befinner jag mig i nu. Under de tre veckor jag hittills haft semester har jag tagit igenom en liten del av min hög med olästa böcker.
”Rödby – Puttgarden” av Helle Helle: Roman om en ung kvinna som bor med sin syster i Rödby i Danmark. Hon är drygt 20 år och båda systrarna jobbar på färjorna. Det är mitten av 80-talet och hon är vilsen, osäker och längtande efter något hon inte riktigt vet vad det är. Hon är med olika män, men verkar inte bry sig så mycket, hon har svårt att knyta an. En kort och snabbläst roman med psykolgiska djup. Rekommenderas.
”New Jersey Dreaming” av Sherry B. Ortner: Författaren är antroplog och har undersökt vad som hänt med dem som gick i high school i samma årskurs som henne, avgångsklassen 1958 i en skola i Newark i USA. Hon sätter in detta i ett sammanhang av de samhällsförändringar som skett under samma tid, utifrån hur de ”lyckats” enligt både personlig och allmän mening, och använder sig av klassperspektivet. Mycket intressant, och lättläst för att vara en akademisk bok.
”80° från Varmvattnet” av Karin Alfredsson: Deckare som utspelar sig i Zambia. Läkaren Ellen Elg heter hjälten, en svensk kvinna i yngre medelåldern på uppdrag i Afrika. Viktiga delar av intrigen är fattigdom och kvinnoförtryck och den på senare år växande moral majority och antiabortrörelsen i USA. En välskriven och angelägen bok, i floden av senare tids många deckare.
”Berättelse om herr Roos” av Håkan Nesser: En recensionsbok med utgivning först den 15 augsuti, så recension får vänta lite. Men det är en lite udda bok, precis som Håkan Nessers böcker brukar vara. Jag gillar hans berättarstil och han förnekar sig inte den här gången heller.
”Human traces” av Sebastian Faulks: Nästan 800 fängslande sidor om två psykiatriker som är verksamma kring förra sekelskiftet. Två unga män, båda födda kring 1860 i Frankrike resepktive England, möts tidigt och de visar sig ha samma intresse, nämligen att utforska det mänskliga medvetandet och vad som gör oss till människor. Den ene gifter sig med den andres syster, den andre med en patient. Vi får följa deras liv, både privat och professionellt. Den här boken fångar mig genom sin skildring av relationerna människorna emellan, och en uppenbar förståelse för och nyfikenhet på det mänskliga psyket, hos författaren. Sebastian Faulks är skicklig på att skildra mångsidigheten hos den sociala människan.
”Darkhouse” av Alex Barclay: Deckare av en irländsk författare som jag tidigare inte läst något av. Den handlar om en f d polis från New York som bosätter sig på Irland med fru och tonårsson, för att återhämta sig efter ett svårt kidnappningsfall med dödlig utgång. I den lilla byn där de bor dödas en ung flicka och familjen dras in i dramat. Boken är OK som deckare men skiljer inte ut sig bland många andra. Lite väl skruvad intrig kanske.
”Den som gräver en gav” av Yrsa Sigurdardottir: Den andra deckaren av denna isländska författare handlar omett mordfall som går långt tillbaka i historien, till tiden för andra världskrigets slut. I nutiden utspelar det sig vid ett nybyggt hotell på västra Island, byggt på platsen för två äldre gårdar. Hjälten är advokaten Thora Gudmundsdottir, anlitad av hotellägaren. Boken är lite rörig och det känns som om intrigen inte håller hela vägen.
”The last wanderer” av Meg Henderson: Författaren skriver om tre generationer kvinnor: mormor Ina som växer upp på Shetlandsöarna, samt hennes dotter Margo och dotterdotter Rose som bor i det fiktiva fiskeläget Acarsaid på skotska västkusten. Det är en familjeberättelse men också en historisk berättelse från tidigt 1900-tal fram till våra dagar. Fiskarelivet och kvinnornas villkor är viktiga ingredienser, liksom mänskliga relationer. Meg Henderson är själv från Skottland och har skrivit både självbiografiskt och skönlitterärt, och den här boken ger känslan av något mitt emellan. Mycket välskrivet och fängslande, och skrivet med stor värme. Hon är en stor berättare.
Andra bloggar om: litteratur, böcker, deckare