För varje bok jag läser av Anders Paulrud tycker jag mer och mer om det han skriver. Varför har jag inte upptäckt honom förut, när han debuterade? Nu är han borta, död sedan i januari, och det kommer inga fler böcker av honom. Men de han skrivit finns kvar, bland annat ”Ett ögonblicks verk” från 2003. Det är en fin berättelse om kärlek, om försoning med livet, och om hur det goda vinner över det onda.
Anders Paulrud hade en så fantastisk god ådra för att berätta, om livet och kärleken, om vänskap och det som är viktigt, det som gör att livet kan gå vidare utan bitterhet, trots yttre svårigheter. Han skriver ”Det fanns liv kvar att leva” (sid 257), när huvudpersonen Axel minns tillbaka till krigsslutet, när han var nära att ge upp livet. Men kärleken, att vara en älskad människa, fick honom att leva.
Andra bloggar om: Anders Paulrud