Trots att jag sitter här ensam hemma idag, och inte har lust att gå ut i blötan, så är jag mer social än jag kanske vanligtvis är. Tack vare nätet har jag kontakt med både arbetskamraten, nätvännerna och maken, men ingen finns i min omedelbara närhet.
Jag känner mig inte ett dugg isolerad eller ensam, tvärtom. Det är tanken som räknas, även om taktil kontakt också är viktigt. Men inte nödvändigtvis varje dag. Jag upphör aldrig att förvånas över hur fantastiskt nätet är och vilka möjligheter det öppnar.
Ja, datorn är ett sällskap – ofta!
Hej!
Jag vandrade på internets vägar och föll för tankarnas hotell för en liten tid sedan. Jag tittar in lite då och då bara för att det är så trevligt, lite som att komma hem. Det känns som i den där reklamen för AMF Pension, att besöka sig själv. Min ålder är något yngre än din, kanske är det därför. Kanske är det även ditt sätt att skriva om vardagen som tilltalar mig. Jag hoppas oavsett anledning få följa dig en god stund framöver.
Stort tack för den kommentaren! Det värmer i hjärtat. Vad roligt att du hittat hit, och dessutom gillar vad du ser. Välkommen tillbaka! Nu skriver jag för dig. Och andra läsare, förstås. /Eva