I helgen dog fotografen Sune Jonsson läser jag på SvD. Världen är en fin människa fattigare.
Hans bilder har betytt mycket för mig. De fick mig att se fotografier på ett annat sätt än bara en ögonblicksbild i ett album.
Någon gång i mitten av 70-talet kom jag första gången i kontakt med hans fotografier i boken ”Bilder från den stora flyttningen”. De gjorde så starkt intryck på mig, jag kunde inte glömma dem. Det var mina första svärföräldrar, västerbottningar precis som han, som hade böckerna och jag bläddrade i dem nästan varje gång vi var där.
För några år sedan köpte jag samlingsboken ”Album” och tittar i den då och då.
Se på hans bilder! Människorna han avbildar är så levande, och samtidigt stillsamma. Han visar dem ofta lite på avstånd, med stor respekt för individen.
Andra bloggar om: Sune Jonsson
Världen är verkligen en fin människa fattigare. Han skildrade de små människorna, de vanliga människorna, så fint. Det är för övrigt min mammas familj som skildras i ”Den stora flyttningen”. Min mamma är den yngsta tösen i familjen.
Din mamma är alltså Kerstin? Och Inga och Märta är dina mostrar? Så många gånger jag tittat de bilderna. Fantastiskt fint att ha en sådan dokumentation för er. /Eva