Slut på flytt och hår

Nu har vi lämnat ifrån oss nycklarna till både lägenhet och stuga och andra får ta vid. Plötsligt har vi bara två bostäder, i stället för fyra. I fortsättningen blir det bara vanlig städning, och ingen mer flyttstädning på riktigt länge. Hoppas jag.

Nu återstår bara att hämta cyklarna och några få prylar från flyttstädningen soms tår kvar i källaren på gamla stället.

Lite ska man väl fira när vi nästan är klara, bortsett från att packa upp här hemma. Det gjorde jag genom att besöka min frisör i gamleby och klippa av mig det mesta av mitt hår. Nu är jag korthårig igen, med lite mörkbruna och blå slingor i håret. Det var en befrielse, och jag trivs jättebra med det redan.

Kväll

Det känns tryggt på något sätt att sitta i mörkret i bilen på väg till stan och lyssna på Sjörapporten. Som om inget ont kan hända där på vägen, omsluten av mörkret och dimman. Fast jag spanar efter vilt, för vi har sett både rådjur och hjort. Men ikväll var det bara en hare som blev bländad av billyktorna.

Färdigstädad

Sista passet med flyttstädning hoppas jag det blev idag. Att det ska ta sådan tid… Idag har jag torkat i alla skåpen i köket, dammsugit i rummen och torkat golven, gjort rent på balkongen, gjort rent i badrumsskåpet och tagit några fönster. Noga och ordentligt, vi ska inte lämna någon skit efter oss.
Nu är det rent.
Maken, som är iväg och spelar elitseriebowling i helgen, får ta duschkabinen, handfatet och hallgolvet på måndag. Sedan har vi en bostad mindre att ta hand om. Det blir en lättnad.

Kurt Lundgren är död

Dimman rullar in tillsammans med vemodet, och ändå är det vår…” Så skrev Kurt Lundgren i sin blogg i går morse.

Under något år på 70-talet arbetade jag ihop med honom, när vi båda var anställda på Fojo. Nu är han inte längre i livet. Han dog igår, 64 år gammal.

Innan han dog skrev han inlägget i sin blogg. Tidigt i går morse. Vad som hände sedan vet jag inte.

Kurt Lundgren var en egensinnig man. Om man ska vara snäll, och det vill jag förstås vara idag, så var han en man full av åsikter, och de uttryckte han på sin blogg. Jag har kollat där ibland.

Det är många år sedan vi träffades senast, 23-24 år tror jag. Då var en av sönerna och jag och hälsade på hemma hos honom och hans sambo, min tidigare studiekamrat. En gång, flera år tidigare, grälade vi rejält under en sommarfest i hans trädgård på Öland. Vi var inte alls överens i en sak, och egentligen är det detta gräl jag idag minns bäst. Så kan det bli.

Vem har tid att blogga?

Just det, jag har ju en blogg också. Inte hinner jag blogga när vi bara flyttar och flyttar, det ena lasset efter det andra på kärran. Det tar ju aldrig slut.

Nu är i alla fall lägenheten i stan nästan tömd, det återstår att städa där, rensa kyl och frys och städskåp. Sedan ska stugan tömmas och städas. Men vi har till första april på oss, så det ska nog gå.

Sedan i söndags har vi bott i vår nya bostad i våningen på landet, i kanten av viken. Utmed väggarna i vardagsrummet och hallen står kartonger och kassar och trängs med de hopsamlade bokhyllorna. Än vet vi inte riktigt hur vi ska möblera. Soffan fick nya möbeltassar igår och ställdes in på det nyslipade golvet. Och bredbandet fungerar.

I morgon ska vi hämta ett nytt lass ved.

Nyslipade golv

Nu har vi vackra nyslipade golv att flytta in på. I morgon gör golvsliparen en sista lackning. Vi har fått veta att det är både gran och fur. Det blir så fint.

Sedan är det bara att dammsuga och torka av allt så att vi blir av med slipdammet.