Idag är det Samuel Morses födelsedag, han som hittade på Morsealfabetet. Det har du förstås redan sett om du använder Google.
När jag var telegrafist i handelsflottan på 70-talet använde jag morsealfabetet för att kommunicera med fastlandet. Långa och korta signaler, i ett ordnat kaos. När jag började på telegrafistutbildningen i Kalmar 1974 trodde jag aldrig jag skulle kunna lära mig det. Men det gick, och jag var riktigt duktig på det ett tag, och tog A-certifikat. Det innebär att man måste kunna sända och ta emot 125 tecken per minut, dvs höra vad som sänds. Det är ganska snabb takt, låter mest som smatter.
På bilden står det förstås Google med morsetecken.
Eva ser ut så här: . …- .-
(Punkt = kort signal, streck = lång signal).
Min blogg: - .- -.  -.- .- .-. -. .- …    …. — - . .-.. .-..
Är man telegrafist så säger man ”da” för lång signal och ”dit” för kort signal.
Varje kommunikation med en radiostation i land avslutades med da dit-dit-da dit-dit-dit dit-dit-da, eller - ..- … ..-. Det sitter i ryggmärgen än.
(Det blir TU SU, en förkortning som betyder ”thank you, see you”).
Jo, jag såg Google och jag tycker de är jätteduktiga på att piffa till sin logga så den passar tillfället. Jag fnissade och ropade in maken så att han också fick se.
–… …– -.. .
… — ….. . ..- ..-
Kerstin! Betyder ”73 de” samma som ”TU SU”? /Eva