juni 2009 – Tankarnas hotell

Ett gissel

Migränattacker är ett gissel. I morse när jag vaknade kände jag att det kanske vara på väg, och så blev det också. Åh, vad jobbigt det är! Det dunkar innanför pannbenet, jag mår illa och måste ligga blickstilla för att över huvud taget överleva. Så känns det. Och så håller det på två-tre timmar. Min omtänksamme make kom med en sval blöt handduk och la på min panna, och det underlättade lite.

Vid tolvtiden var jag så pass återställd att jag kunde resa på mig. Gick ut och hängde tvätten som blivit klar och gick en vända i trädgården. Men jag mådde fortfarande lite illa och var så himla trött. Man blir alldeles utschasad av en migränattack. Så jag sov till klockan kvart över tre. Sedan har det vanligt som vanligt, om än i sakta mak. Tröttheten sitter i.

Men jag gläds åt den första potatisen i mitt land nu fått blommor och att jordgubbarna mognar i rask takt. Fil och solvarma jordgubbar, det är fint.

Andra bloggar om: migrän

Syskrinet

Nej, jag har inget syskrin utan en fiskelåda som fungerar som syskrin. Plus en annan låda. Idag har jag städat bland alla mina sybehör, som var fördelade på tre ställen sedan flytten, och fått lite ordning. Sådant som man bara göra på semestern, i alla fall jag.

Nu är det ordning och reda på mina sybehör, fördelade på en fiskelåda och en annan låda.

Min mor arbetade som sömmerska som ung och den kunskapen har hon fört vidare till mig. Sedan jag var i början på tonåren har jag sytt själv; kläder, gardiner, ryggsäckar, väskor med mera. Jag gillar att sy saker själv. När barnen var små sydde jag till dem. Till och med en jacka i bävernylon en gång. Men det gör jag inte om, för mycket jobb med alla detaljer. Däremot ska jag nog snart sy mig en ny ryggsäck.

I mina sybehörslådor hittar jag allt möjligt från mina mer än 30 år med att sy. Mest är det reliker från när barnen var små.

Reliker från mina syskrin. — Skatter från mina syskrin.

Jag har kvar deras namnlappar från dagistiden, alldeles för många. Spetsarna är rester från örngotten jag sydde till barnvagnen och spjälsängen. Det skulle vara fint. Knappsatsen har jag köpt så länge sedan så den kostade 5 kronor och 20 öre. Säkert på 70- eller tidigt 80-tal. Samma sak med kartorna med hakar och hyskor, och tryckknapparna. Jag undrar vad jag använde det till. Här finns ett par aldrig använda hängselspännen och några tygdekaler. Tigeransiktet har suttit på minst två par jeans för att dölja hål på knäet, men den ljusblå elefanten är aldrig använd. Den lilla knappen som ser ut som en ljusblå elefant är överbliven från en babykofta som jag stickade till en av sönerna. Träknappen är handgjord av en gammal bekant i Värmland och den blå glasknappen kommer från en 40-talsklänning, inköpt på FrälsningsarmÃ©n på 70-talet. Ja, det är många minnen som ryms här.

Andra bloggar om: sy, sömnad

Deckare från Australien

2007 fick Peter Temple det största deckarpriset i världen, Golden Dagger, för boken ”Mörk kust”. Det är han värd. Detta är en av de allra bästa deckare jag läst. Både för historien och för språket. Han bor i Australien men är född i Sydafrika. Jag upplever boken som väldigt australisk (heter det så?) efter att ha läst en del annan skönlitteratur därifrån.

Intrigen: I utkanten av en liten håla vid kusten utanför Melbourne överfalls en äldre rik man i sitt hem. Senare dör han på sjukhus. Först misstänks tre aboriginpojkar för dådet. Men polisen Joe Cashin tror inte riktigt på den här lösningen och söker vidare i mannens historia.

Språket: Det är varierat, vackert och med många cliffhangers och antydningar. Vi får en antydan om det ena och det andra, och det gör historien rikare. Det händer saker vid sidan om som kittlar nyfikenheten. Peter Temple är en begåvad språkanvändare. Jag gillar till exempel en mening som den här: ”Hundarna sprang sig utmattade men ingen tand nuddade vid päls”. Det handlar om när Joe Cachin är på kaninjakt med sina två hundar.

Det sägs ju att deckare säger mycket om det samtida samhället, och kanske är det så även med denna. I Peter Temples bok har framför allt motsättningarna mellan de vita och aboriginerna en viktig roll, men också småstads- och landsbygdslivet. Och inte minst barns utsatthet.

Det är roligt att upptäcka en ny och bra deckarförfattare. Jag har aldrig läst något av Peter Temple förut men det blir säkert någon mer bok. Periodvis har jag läst många deckare, men ibland blir jag lite trött på det, det känns som alla är stöpta i ungefär samma form. Men inte denna.

Andra bloggar om: deckare

Fläderdricka

flader1

Nu blommar flädern. Då är det dags att göra fläderdricka. Ljuvligt gott och uppfriskande en varm sommardag och väldigt lätt att göra.

Fläderdricka har jag gjort många gånger. Jag brukar använda ett recept från boken ”Kan man äta sånt?” av Inger Ingmansson (Rabén & Sjögren 1983). Här är receptet:

20-30 blomklasar
3 skivade citroner
70 gr vinsyra
1,5 kg socker
1,5 liter kokande vatten

Varva alla ingredienser i ett fat. Häll över det kokande vattnet och rör om ordentligt. Låt stå minst fem dagar, och rör om någon gång. Sila upp och häll på rena flaskor.

Det går att göra en sats till på resterna, men med lite mindre vatten, socker och vinsyra.

Jag gör oftast dubbel sats, och fryser in det som inte går åt direkt. I år kommer jag nog att göra en sats till, om mina barn vill ha med sig lite hem.

Alla ingredienser utom vattnet: citroner, vinsyra, socker, fläder.

Varva fläderblommor, citronskivor, vinsyra och socker.

Andra bloggar om: fläder, fläderdricka

Arbete och vila

Några av våra element är skavda och i stort behov av nya färg. Det ska de få nu. Igår började vi skrapa och idag har jag målat.

element

Än är det bara första strykningen. I morgon blir det strykning nummer två och så får jag se sedan om det behövs ytterligare en. Det är ganska knepigt att komma åt på sina ställen inne mellan lamellerna (heter det så?). För att skydda tapeten har jag tejpat upp ett gammalt duschdraperi bakom.

Som belöning efter målnigen tog vi en en promenad bort till ett sommarstugeområde. Det är en skön kväll, men myggen var efter oss.

På den här vägen finns det sommarstugor.

Sommarstugornas brevlådor och anslagstavla.

Huset mitt emot brevlådorna i kvällssolen.

Sådana här vackra fält kan jag inte låta bli att föreviga.

Sommarvin

Fredagkväll och semester. Då blir det ett glas vin. Ikväll provade vi Cameleons rosÃ©vin, ett ekologisk torrt vin som fått bra kritik av vinkännare. Rekommenderas. Men det röda Cameleon är godare.

Ett annat mycket gott ekologiskt vin är det vita Ecologica Berlina, som jag tror är ganska nytt i Systembolagets sortiment.

Sommarläsning

Nu har jag läst två av sommarens semesterböcker. Plus en biografi.

Kjell Sundstedt ”Till Gertrud”: En dokumentär om hans mammas syskon som växte upp på Öland. På 30- och 40-talet skickades de på sinnesslöanstalter sedan deras mor dött, men egentligen utan annan orsak än att deras pappa inte kunde ta hand om dem. Flera av dem steriliserades, utan samtycke, för att man då ansåg att människor som dem inte skulle sprida sina gener. En av systrarna var i många år på Norra sjukhuset här i Västervik. Det är gripande och fängslande läsning, där han gör det privata till allmängiltigt. Mycket bra, man kommer nära de enskilda personerna. Tvångssteriliseringarna är en skam. Läs mer om boken på vt.se.

Martin Bengtsson ”I skuggan av San Siro”: Fotbollsbok. Men den handlar inte om fotboll utan om livet som proffssspelare. Martin Bengtsson fick tidigt chansen att gå långt. Redan som 18-åring blev han proffs i italienska Inter, men kände snart hur lusten försvann och hur han själv reducerades från att vara människa till att vara en fotbollsmaskin. Det slutade med ett självmordsförsök. Det här är också en gripande berättelse, och efter att jag läst den är jag tacksam att han skrivit den.

Liza Mundy ”Michelle Obama”: En biografi om USA:s presidentfru. Den ger en lite större helhetsbild av Michelle Obama än vad medierapporteringen ger, men säger inte så väldigt mycket om personen Michelle Obama, vem hon egentligen är. Snarare en framgångssaga, och det är ju det hennes liv är. Men hon känns ganska mänsklig när hon till exempel kritiserar maken för att han aldrig är hemma och tar ansvar för hem och barn. Det är en nyanserad berättelse, men ganska ytlig. Intressant. En personifiering av den amerikanska drömmen.

Efter att jag läst Kjell Sundstedts bok beställde jag hans film ”Den nya människan”.

Köksarbete

Nu för tiden är det väl ingen som klär sina köksskåpshyllor med papper. Men i vårt gamla kök passar det bra.

När vi flyttade in såg jag att det gamla papperet var lite slitet, och trasigt på sina ställen, så jag köpte hyllpapper men hann inte klä om då. Nu har jag i alla fall börjat med ett skåp. Jag trodde att det skulle gå snabbt, men det tog säkert en timme. Först leta efter den dubbelhäftande tejpen. Sedan pilla bort alla häftstift som höll fast det gamla papperet, mäta upp och klippa till nya och få dit dem. Mer jobb än jag trodde så nästa skåp får vänta, åtminstone tills i morgon. Två överskåp återstår, plus 5-6 underskåp. Dessutom ska ett högskåp få nya hyllor. Någon gång.

Idag har jag också hittat de första tomaterna på mina plantor och sett att potatisen fått blomknoppar. Så det är hopp om skörd. Mer om detta på min odlingssida.

Svinmarodörer

I natt hade vi vildsvin i trädgården. De bökade upp några kvadratmeter gräsmatta plus halva min rad med morötter som alldeles nyss börjat komma upp i landet. Någon gång kring midnatt tyckte vi att vi hörde ljud i trädgården, men det kan mycket väl ha varit något annat djur också. Det är en hel del vilt här.

Så här ser det ut i gräsmattan efter vildsvinet.

Vi tror att det förmodligen bara vara ett vildsvin, för det kan se betydligt värre ut när det varit flera. Men det är illa nog som det är. Och jag hoppas verkligen att det inte blir påhälsning igen.

Midsommar

En riktig slapparhelg har vi. Ligger på soffan och läser. Fikar. Tar en stilla promenad utmed vattnet. Lagar lite god mat. Tittar ut på regnet. Rensar lite ogräs när det är uppehåll. Åskan kommer och går.